Ett land är inget företag

Alltså, jag hänger inte riktigt med på vad du menar här. Regeringen har ju inget sagt om att de inte vill satsa några resurser på att motverka utslagning och fånga upp problemen som kan uppstå i krisens spår. Det man säger är att man inte vill öka det statliga ägandet, vilket ju är vettigt. Nu bröt man mot det i bankfallet av någon anledning, antagligen för att man drabbats av någon slags skälva och inte inser att bankräddningar bara är en förhandsbeställning av en framtida kris i det långa loppet. Det är ju beklagligt, men gjort är gjort.

Att inte gå in och ta över ägandet av bilfabriker är ju inte samma sak som att inget göra åt krisproblematiken. Regeringen har ett ansvar för landets väl, inte specifikt för mekanisk industri i Trollhättan eller Göteborg. Det verkar ju vara hållningen från LO t ex, att ”driften måste fortsätta”. Vad är det, om inte att krampaktigt bara gripa fast i ett sjunkande skepp?

Som det står i en av artiklarna, en trolig och möjlig väg är rekonstruktion av bolaget. Men det är inte regeringens sak, precis som Maud sa. Jämför med oppositionens ”vi skall skjuta till fem miljarder”, taget helt ur luften utan någon slags grund för vad pengarna skall användas till och varför. Det är ju bara populism och dumheter.

Det finns nästan aldrig något konkret i vad politiker säger. Då skulle de ju kunna ställas till ansvar för något!

Men om man tittar på hur de har agerat tidigare, så har ju den här regeringen faktiskt omformat sina beslut en del när de verkat leda åt skogen. Så chansen är rätt stor att de hoppar in med någon slags åtgärd om det skulle se ut att bli katastrof. Och om det inte blir det, tja, då har man inte givit några vidlyftiga löften som man tvingas bryta när verkligheten knackar på.

Jag tror faktiskt att det bästa sättet att hantera kriser är att sitta still i båten. Inte stora program av olika slag utan de små åtgärdernas styrning, där man stegvis inför förändringar för att parera vad som händer.

Bäste skribent.
Du har helt rätt: ett land är inget företag.
Ett land ska heller inte ägna sig åt företagande. Man ska inte ägna sig åt att rädda förlusttyngda, illa skötta, krisföretag, med skattemedel.
Du må ha skruvat växellådor, bakat bröd och skrivit dataprogram, men det hjälper föga om din ålderdomliga vishet inte räcker längre än till att tro att GM skulle släppa ifrån sig SAAB utan kostnad. Det man som ny ägare givetvis ärver är skulder, upp över öronen. De delar av konstrukltioner och utveckling som GM anser är födda ur GM och inte SAAB skulle givetvis behållas. Hur mycket inbillar du dig då finnns kvar av dagens SAAB-bil?
En tom fabrikslokal, mängder av anställda och massor av dåliga siffror är vad staten skulle få ta över – ja, och så SAAB-logotytpen då.
Jag är innerligt tacksam vi inte lägger skattepengar på sånt. Såna misstag gjorde man i varvsindustrin, och har förhoppningsvis lärt sig av den läxan.
Ett bilmärke utan kunder och marknad har ingen framtid.

En intressant sak har jag märkt är att det verkar vara svårt med den praktiska ekonomiska kunskapen hos regeringen och dess rådgivare.
Det har man märkt innan i allt ifrån finansieringen av akassan till hanteringen av banker.
I.o.f.s. är inte kunskapen särskilt stor heller hos GM, men man borde bättre se möjligheterna i detta än bara fortsätta trampa i samma ideologiska träsk med skygglappar.

Gulligt att Maud är ”besviken” på GM.
Förväntade hon sig verkligen att de skulle ta ansvar för arbetarna i trollhättan?

För övrigt så behöver egentligen inte GM lägga ut en spänn mer när dom har gjort SAAB till ett fristående företag.
Då kan dom skita i allt och låta staten ta smällen i alla fall med statliga lönegarantier och akassa.
Att företag ska ta ansvar i sverige är inte en del av svensk företagskultur.
Den som tycker att svenska företag ska ta ansvar borde gå med i Ung Vänster, för det var det som dom har hävdat i många årtionden. Affischer som påpekade att svenska företag gjorde miljardvinster samtidigt som dom sparkade folk är vänsterns språkbruk. Att Maud numera försöker låta som en Ung Vänstrare med att företagen ska ta ansvar är bara populism.

Da haller vi atminstone med varandra i grunden. Samtidigt undrar jag om att inte ge ett lan till SAAB ar det basta. Blir det ett sjalvstandigt foretag sa kan jag se en mening med att ge pengarna for att dom atminstone kommer ga tillbaka till Sverige.

Men jag tror nog att lokalerna kan anvandas oavsett om regeringen skanker pengar eller inte. Att halla fast vid ett foretag av ekonomisk nationalism som skal racker inte. SAAB har haft for mycket problem for att man ska tycka att ett lan ar nog for att radda foretaget.

Jag tror som Maud att foretaget behover en omstrukturering for att fungera, och ett lan kommer bara fa de ansvariga att lata bli att gora nagot at det.

Det ar iofs tragiskt att sa manga jobb star pa spel, och ett land behover ju produktion for att skapa ett valstand.

Pa satt och vis ar det mycket integritet att vaga saga nej som Maud gjort. Men om det ar det ratta beslutet att ta ar ju en helt annan sak.

Jag tror inte att en vansterregering hade skott det battre. Det finns inte hur mycket pengar som helst…

Att betala 5 miljarder för att rädda 10 tusen jobb i ett år är inte så klokt. Saab har gått med förlust varje sedan slutet av 80-talet, inklusive under flera högkonjunkturer.

Vill man bränna statliga pengar kan man låta de avskedade få ett startkapital om 500 000 per person och försöka starta nya företag (en och en eller i grupp). Även om bara ett sådant företag överlever längre än ett år så är det en bättre affär än att fortsätta med Saab.

Dessutom, så länge Saab gör bilar ”parasiterar” de på bland annat Volvo och leder kanske till att även Volvo kommer att gå omkull.

Jag tror att vi måste akta oss lite för direktörerna i USA, de är oerhört skicklliga affärsmän och det tycker jag den nuvarande regeringen genomskådat. Låt oss vänta lite innan vi fäller omdöme om det. Jag tror (och hoppas) att Saab kan komma ganska bra ur detta när tuppfäktningen lagt sig.