Det har jag inte gjort på länge. Men jag laddar inte heller ner. Orsaken till det är inte främst att jag tycker det är nåt fel på fildelning via The Pirate Bay eller på annat sätt. Orsaken är mer pragmatisk, jag vill inte fylla hårddiskarna på mina datorer (jag har aldrig det senaste, det har jag inte längre råd med) och jag vill inte att polisen ska få någon som helst möjlighet att inleda någon som helst undersökning mot mig av någon som helst anledning. Det finns alltför många inom vissa delar av den organisationen som förmodligen gärna skulle vilja göra det.
Jag laddar alltså inte ner och jag köper inte musik. Jag tillför inget ekonomiskt värde till musikindustrin på något sätt. Och om jag inte av andra skäl hade låtit bli att ladda ner så hade jag kaneke hämtat hem en del musikfiler, men inte speciellt mycket.
Men på senare tid har jag börjat lyssna allt mer på musik. Orsaken är enkel. Den heter Spotify och de senaste dagarna har jag lyssnat mycket på Amy Winehouse, Duffy, The Corrs och Lily Allen. Musik jag aldrig nånsin skulle gått ut och köpt. Knappast heller laddat ner. Jag skulle förmodligen inte ens funderat på att lyssana på Duffy, Lily Allen och Amy Winehouse utan Spotify. Det finns gott om andra liknande tjänster dessutom, exempelvis Tunerec, last.FM och Itunes.
Vart vill jag då komma med detta. Jo, att musikindustrin är stendöd om man vill hålla kvar plastbitstänkandet. En vettig människa går helt enkelt inte ut på stan för att köpa en plastbit och stoppa in den i en maskin hemma för att lyssna på den när man redan har den aktuella musiken i en maskin därhemma, ett knapptryck borta. Plastbitsindustrin, vare sig det är film eller musik det gäller har redan förlorat, oavsett hur det går i rättegången mot The Pirate Bay (TPB). Det är lättare att ladda ner/lyssna direkt från nätet än att springa ut på stan. Om nedladdningen kan ske så att artisten kan få lite stålar så inte mig emot.
Men en sak är klar, det går inte att gå tillbaks till plastbitsdistribution. De bolag som håller fast vid det kommer att försvinna. De nya företag, eller de gamla som eventuellt väljer att hoppa på onlinetåget är vinnarna i det här. Samma på artistsidan. De som håller kvar vid det gamla är förlorare och de som satsar på det nya är vinnare. Rättegången mot TPB har ingen som helst betydelse när det gäller detta. Den är totalt meningslös ur den aspekten.
Intressant?
Bloggat: Pastey, Badlands, Fridholm, Röda Malmö, Annarkia,
Borgarmedia: SVD, DN, NM,
Läs även andra bloggares åsikter om Amy Winehouse, Duffy, The Corrs, Lily Allen, Spotify, Tunerec, last.FM, Itunes, TPB, The Pirate Bay, Piratbyrån, Fildelning, Piratkopiering, Nöjesindustrin, Musikindustrin, Upphovsrätt, Filmindustrin, Internet, Brott, Kultur, Politik, Samhälle







Pingback: Bokförlagen börjar snegla på Pirate Bay | Psykbryt