Konstfackstudent kritiserar vården

Vad menar du med att Anna Odell har en poäng? Den mesta delen av kritiken av Anna går ju just ut på att alla vet att psykvården har väldigt begränsade resurser och att det är just därför man INTE ska slösa på dem i onödan.

Anders_S: ”[...]så vad invänder du mot egentligen?”

Var han inte tydlig nog eller? –> ”att det är just därför man INTE ska slösa på dem i onödan.”

Det stora problemet jag har med Anna Odells verk är:

1. Alla vet redan att det är ont om resurser i psykvården och hon har slösat på dem. Om det är ont om något så är det väl dumt att kasta de resurser som finns rakt i sjön.

2. Om hon ville skapa debatt om psykvården så har hon misslyckats (debatten handlar ttill 97% om Anna Odells konstnärsskap och konstfack).

SVEN: Vi lägger ner psykvården istället. Konstnärer är när allt kommer kring trevligare att ha p+å middagsbjudningar än psykopater och sociopater.

Jazen: Skall vi införa nackskott för alla som är i behov av slutenvård då eller?

Tycker det hela verkar förvirrat.

Om en konstnär -eller vem som helst som vill wallraffa- vill göra en samhällskritiskt sak och visa på att mentalvården använder för hårda, eller omänskliga, metoder så är det väl ingen dum idé alls. Sånt kan ju behövas.

Men jag har svårt att tänka mej hur det ska gå till i praktiken.
För om konstnären bara lägger in sej tyst och stilla på Psyket så blir det knappast några övergrepp i Sverige i dagsläget.
Och om konstnären spelar över och är våldsam och aggressiv och är en fysisk risk för både medpatienter och personal
-då blir ju personalen tvungen att ta i för att skydda dom andra patienterna och sej själva.

Så jag förstår inte vad som är vunnet.

Jag förstår inte Anna Odells tankegångar.
Hon visste ju INNAN att om man ställer till stort bråk på en sjukmottagning så blir man fasthållen av personalen.
Och om man inte lugnar sej då så blir man till slut tvångsmedicinerad med lugnande, eller lagd i bälte. Eller kanske lagd i bälte för att man ska kunna bli medicinerad och tills medicinen börjat verka så man inte längre är en risk för omgivningen och ev. sej själv.

Med den metoden kan man alltså inte bevisa att mentalvården tar till tvångsmetoder, för det gör dom. Vad ska dom annars göra när folk tappar kontrollen över sej själv och blir fysiskt farliga.

Om hon själv satt i väntrummet, skulle hon vilja att det kom in nån på en snedtändning och började slå och sparka henne -medan personalen sa: Vi vill inte använda tvångsmetoder mot en patient så vi nöjer oss med att försöka prata honom lugn, synd att det inte går, men kan inte göra mer.

Detta vet väl alla, det är ju inte Gökboet i alla lägen, så vad ville hon uppnå -utom egen berömmelse?

Jag lutat faktiskt mer och mer åt att stödja Anna Odell, oavsett om detta gör mig kontroversiell eller ej. Paradoxalt (?) nog så har den efterföljande debatten bevisat att den här formen av provokationer fyller ett syfte, just eftersom så många blir sjukt provocerade.
Eftersom det finns så många moralister därute som bara tänker i lagligt och olagligt så har ”konstverket” (för om det är konst är en annan fråga) fyllt en funktion. Dvs få oss att börja reflektera över samhället och psykvårdens utformning. Och jag kan inte se felet i det, tvärtom. Har själv dåliga erfarenheter av svensk akutpsykvård.
Min förhoppning (som jag inte alls är övertygad om att den kommer att infrias) är att faktiskt detta skulle kunna leda till ett uppmärksammande av att psykvården behöver mer resurser.
Det här om att hon skulle ha tagit någon annans plats som bättre behövde den, förvisso kanske sant, men argumentet är så ihåligt. Man kan ju lika gärna se det som att hon nu påverkar synen på psykvården på ett sätt som gör att flera personer INTE tar livet av sig.
Vad jag menar är att den formen av argumentation är spekulativ, och aldrig går att bevisa, och därför bara tjänar ett moralistiskt (och ”legalistiskt”) syfte.

Jag tycker inte heller att det blivit några riktiga diskussioner om psykvården, fast det verkligen skulle behövas. Tycker allting kretsar kring det här med konsten.
Och så detta att hon gör en sak i februari, och vi ska vänta tills maj med att få reda på vad hon egentligen ville med det hon gjorde.

Om en journalist hade gjort exakt samma som hon för att komma in på psykakuten, så hade jag tyckt samma om det -att man ska ifrågasätta priset. Det som medpatienterna betalar (och ställa det i proportion till eventuella framtida vinster, som Kristina pratar om.)

Man kan jämföra det med om hon hade iscensatt en grej för att hamna på kirurgakuten och därmed fått förtur före alla andra, det ger en lite annorlunda syn och kan förklara varför många blir så upprörda.

Sjukvården är allvarliga saker.
Den här konstnären ger ingen information alls utom att konsten ska vara gränsöverskridande, men det visste vi nog innan. En journalist hade skött en sån här aktion på ett upplysande sätt -vi hade fått info om saker som är fel och vi hade kunnat diskutera dom sakerna istället för Konstfacks etiska regler.
Eller var det DOM etiska reglerna hon ville få fram i dagsljuset? Utnyttjade hon samhällets akuthjälp för att få till en diskussion om Konstfack¬ø

Gerd P, du har sagt det mesta så bra, bara ett tillägg till wallraffandet. Det är inte bara det att hon visste om att det kunde hända, utan att hon förstås VILLE bli fastspänd. Det var ju hela poängen med uppträdandet.

Om det är konst eller inte, så tja det är det väl. om jag tycker det är bra konst, vet jag inte än förstås. Det är ju snyggt och estetiskt förmodligen. säkert terapeutiskt för anna själv.

Men ett intressant inlägg i psykvårddebatten? Inte direkt. Åh så psykotiska människor lugnas och får inte ha vassa pennor? Det verkar väl som att vården i det här fallet fungerade. Hon hade kanske kunnat säga något intressant om hon istället gått bredvid några veckor på psyk och observerat behandlingen av psykiskt sjuka istället. Nog inte blivit så mkt PR dock.