På Volvo Lastvagnar i Göteborg protesterar arbetarna mot att cheferna får höjda bonusar samtidigt som företaget sagt upp mängder med anställda:
– Den är ett resultat av den vrede som finns bland våra medlemmar. Vi protesterar mot Volvoledningens ensidiga satsning på aktieägarna och kräver att de fyra miljarder som nu avsätts av Volvos vinst på 15,8 miljarder för 2008 används till att dra tillbaka de varsel som Volvo lagt mot oss anställda, säger Dennis Olsson, ordförande i en av de fem gruppstyrelser som finns på Tuvefabriken, till TT.
För mig är det en självklarhet att samma villkor ska gälla för chefer som för arbetare och tjänstemän. Cheferna ska inte ha höjda löner när andra får sänkta.
Intressant?
Bloggat: Vardagspussel,
Borgarmedia: SVD, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Volvo, Volvo Lastvagnar, IF Metall, Volvo Tuve, Göteborg, Fackligt, Arbetsmarknad, Ekonomi, Politik, Samhälle
Att fackföreningar går med på att betala krisen är det värsta jag hört i mitt liv. Att de gör det medan de som orsakat krisen fortfarande vräker pengar över sig själv och sina polare känns inte som verkligheten, det är som en passage ur nån dystopisk saga!
Facken kunde ju gå med på lönesäkningar i utbyte mot fina optionsprogram. Skall arbetarna betala räddningen av företaget så skall de få en andel i bolaget. Med tanke på hur börsvärdet ser ut för många företag skulle det förmodligen innebära total arbetarkontroll i många företag. Det samma gäller folk som avskedas, de avskedas för att rädda företaget, ja då skall de ha en andel, de har ju gjort en större uppoffring än vanliga kreditgivare!
Vreden över att cheferna höjer sina löner samtidigt som de sparkar anställda är förståelig, för om man inte tänker djupare på det så låter det fruktansvärt orättvist.
Samtidigt kan det ju vara så att man även i ett (relativt) välmående företag måste säga upp personal för att efterfrågan helt enkelt inte matchar tillverkningen. Vad vore då alternativet? Att betala lika mycket för mindre produktion vore direkt oansvarigt mot ägarna och ett brutalt slöseri med pengar och arbetskraft!
Det är ju faktiskt företagsledningens förbannade plikt att se till att man inte producerar mer än vad som går att sälja. Därmed ska man inte heller ha mer personal än vad som krävs för att klara produktionen. Detta gynnar förstås även de återstående anställda eftersom risken för att företaget går under minskar om man inte slösar bort pengarna.
Så, är det orättvist att cheferna höjer sina löner? Nja, kanske. Om de gör bra jobb så är det klart att de ska belönas för det. Men att det är rätt i det här fallet att avskeda anställda för att anpassa kapaciteten till efterfrågan – självklart.
Wilhelm har förstås rätt, och det är detta som är en av huvudinvändningarna mot den nuvarande, byråkratiserade formen av det kapitalistiska systemet: att chefer alltid, hur det än går, blir belönade och arbetare alltid, hur det än går, blir straffade.
I den klassiska formen av kapitalism är chefer=ägare som straffas om de investerar fel eller leder dåligt, men detta har industriledarna nu befriat sig från.
Det är inte helt självklart, men i stort sett kan jag hålla med om att det vore klokt att skära även i chefens lön. Men chefer har trots allt en ganska stor del av sin lön i form av bonusar och aktier etc. som ganska snabbt försvinner när det går dåligt, så chefernas löner är redan starkt beroende av resultat dom också. Men efter som många inte fattar det så är det nog ganska smart att sänka den fasta lönen.
Men faktum är att det ju också är i kristider som chefens jobb är som viktigast. De chefer som lyckas klara krisen bäst förtjänar en riktig belöning. Men den bör alltså komma efter att man konstaterat att dom gjort ett bra jobb. Tidigast om några år alltså. Överhuvudtaget borde bonusar delas ut med längre fördröjning, så att man med facit i hand kan se hur chefens insatser fungerade eller misslyckades och sätta storleken på bonusen därefter.