När det gäller religiositeten i alla fall. På det ekonomiska området är det svårt att se så mycket positivt. Förstås är det positivt att Obama ersatt Bush, det råder det inget tvivel om, men i övrigt ser det inte så ljust ut på det poltiiska området. Vänstern i landet är fortfarande mycket svag.
Men på religionens område händer det saker. Från 1990 till 2008 har andelen ateister nästan fördubblats och de utgör nu 15% av USA:s befolkning, vilket gör det till den tredje största gruppen när det gäller tro. Katoliker och baptister är de religiösa grupper som är större, men i likhet med de flesta kristna grupper så är dessa minskande. Men lika bra som i Sverige är det inte, här är ateister den största enskilda gruppen.
Men ett problem är att det i USA, liksom förmodligen i resten av världen, är att de som förblir kristna och troende blir tokigare. De tenderar att öka sig till att mer extrema religiösa sekter. Något som bäddar för framtida motsättningar mellan denna extremreligiösa (i USA:s fall extremkristna) grupp (ofta fundamentalister) och andra mer ljumna och ateistiska befolkningsgrupper.
Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman,
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Kristendom, Ateism, USA, Samhälle
Ljumna kan jag väl inte hålla med om, på senare år har jag mött för många ateister som är lite för rabiata i sitt hat för allt som har med religion att göra. Tror man på en religion så är man efterbliven och jag undrar om det är så bra att byta en fanatism mot en annan?
Ja om gud i en dröm kom till en för att uppmana till krig så bör personen i fråga skickas till Beckomberga. Och inte tillåtas ställa upp i omval.
Jag ser nog mindre problem med de flesta traditionellt gudstroende än med religiöst troende nyliberaler, som knappast går in i den statistiken. De senare minskar kanske också när deras gud nu sviker dem, men har fortfarande alldeles för mycket att säga till om. Både i USA och här.
Mjaha, som vanligt så kan inte DN rapportera om vetenskap – inga referenser. Men googlar man lite så verkar Barry Kosmin ha utgivit de så kallade ARIS-indersökningarna 1990, 2001 och 2008. I själva verket så skedde den stora ökningen av icketroende till 2001, till 14 %.
Mer intressant är att de som självrapporterar som ateister eller agnostiker, icke inkluderande officiellt religiöst passiva, fördubblats och vardera närmar sig 1 %. Vilket är starkt för ett land där ateism är ett socialt stigmata medans religion är ett mode och politiskt måste.
Och om det är den aktiva ”The New Atheists”-rörelsen som drar med folk att komma ur garderoben, så verkar den alltså lika bra på agnostiker. Trots att den av nyckelpersoner som Dawkins egentligen dömer ut större delen av agnosticismen (den traditionella ickeempiriskt filosofiska). [Men Dawkins själv är empirisk ”agnostiker” (enligt filosofins indelningar), så de kan ju finna visst stöd trots allt.]
”har jag mött för många ateister som är lite för rabiata i sitt hat för allt som har med religion att göra”
Inte för att döma ut den personliga upplevelsens betydelse för den enskilda personen, men rent sakligt så är det svårt att finna ateister som hatar religion. (Till exempel på nätet.) Däremot är det väldigt lätt att finna religiösa personer som grundlöst påstår att det finns ett hat. Plural av anekdot är ju nämligen inte ”data”.
Och av redogörelserna att döma verkar ofta dessa personer inte kunna skilja på när ateister beskriver religion som stående för irrationalitet och stupiditet (till exempel för att religiösa påståenden bevisligen alltid vederläggs av empiriska fakta när de kan testas), och en eventuell beskrivning av den religiösa personen. Den senare behöver ju inte alls vara (subjektivt, ämnesbegränsat) irrationell eller stupid – människan har ju en enastående om än tragisk förmåga att acceptera motsägelser.
Finns ju en hel del religiost troende vansterfanatiker/Marxister med. Ett exempel fran ett inlagg i en relaterad blog angra dagar tillbaka:
”I den fas av samhällsutvecklign vi nu befinner oss i (den postindustriella) är det nödvändigt. Däremot under kommunismen, socialismens slutgiltiga fas enligt Marx ska alla stater upplösas eftersom en stat inte har någon relevans i ett klasslöst samhälle. ”
Lite lejon lamm kommer att leka med varandra kansla (Jehovas vittnen).
Jag ser ingen fel med att dromma och tro saker – vissa saker kan vi bara inte veta eller bevisa hur mycket vi an forsoker. Da blir tro det enda sattet att fa klarhet och sen kan man ga vidare i sitt funderande till saker man faktiskt kan forsta.
Det som ar lite laskigt ar tro helt utan reflektion och tvivel. Sadan tro kan man finna hos alla mojliga manniskor – inte bara religiosa – aven om den kanske ar vanligare i vissa delar av varlden.
”Da blir tro det enda sattet att fa klarhet”
Givetvis – man behöver bara omdefiniera begreppet från ’att klara ut, reda ut, få ordning på’ till ’att förvirra, förvärra frågan’ så känns det bättre.
Men bara för att få klarhet i saken ;-), finns det en fråga där religion men inte vetenskap ger ett svar?