Ägares begränsade rättigheter

Jag har tidigare skrivit om nödvändigheten och behovet av inskränkningar i äganderätten när det gäller exempelvis fildelning och jämfört med den svenska allemansrätten och strandskydddet som ju inskränker äganderätten för det allmännas bästa. I syfte att skapa ett bättre samhälle för den vanliga människan. Men det finns också andra betydande inskränkningar i äganderätten i Sverige. Bland annat gällande ägandet av mark. Det finns där ett otal lagar som inskränker markägarens rättigheter. Bergsstaten listar följande lagar:

• vägrätt för en allmän väg enligt väglagen (1971:948)
• expropriation enligt expropriationslagen (1972:719)
• gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) samt
• ledningsrätt för en ledning enligt ledningsrättslagen (1973:1144)

Men den viktigaste lagen som inskränker äganderätten på detta område är minerallagen om vilken Bergsstaten skriver:

I Sverige gäller sedan hundratals år att den som kan undersöka eller bryta en mineralfyndighet kan beviljas tillstånd enligt minerallagen att göra det, oavsett vem som äger marken. Den myndighet som är tillsatt för uppgiften att besluta om sådana tillstånd är Bergsstaten. Att tillstånd dessutom krävs i flera fall från länsstyrelsen eller miljödomstolen till skydd för miljön finns regler om i miljöbalken.

När ett tillstånd beviljats enligt minerallagen inskränks fastighetsägarens rådighet mer eller mindre över sin fastighet under den tid och på det sätt som står i tillståndet.

Minerallagen och de andra ovan nämnda lagarna innebär alltså en ganska omfattande inskränkning av äganderätten i Sverige. En markägare kan alltså fråntas rätten att utnyttja sin mark genom att någon hittat brytvärda mineral på denna. Denna lagstiftning har historiskt gynnat storföretag, men har samtidigt betytt mycket för den ekonomiska utvecklingen och utan dessa inskränkningar i äganderätten har jag svårt att se hur en dynamisk ekonomi kan utvecklas. Återigen konstaterar jag alltså att inskränkningar i äganderätten är nödvändiga för att en del saker ska fungera på ett bra sätt.

Samtidigt är det ju gemsnamma demokratisk beslut som avgör om gruvbrytning ska tillåtas och därifrån till att alla mineralfyndigheter, all mark, all skog, allt vatten osv ska betraktas som gemsnam, kollektiv egendom, som allmänning, som en del i allemansrätten, är steget faktiskt inte så långt. en sådan utveckling skulle jag se som positiv. I dagens högteknologiska samhälle kan den naturligtvis utvidgas till en rad områden, den digitala världen, kulturens område grödor, djur, läkemedel osv.

Intressant?

Bloggat: Opassande, BiologyandPolitics, Stenudd,
Läs även andra bloggares åsikter om Minerallagen, Äganderätt, Markägare, Inskränkningar i äganderätten, Allmänningar, Ekonomi, Demokrati, Fildelning, Kultur, Natur, Lagstiftning, Politik, Samhälle

Relaterat:

1. Om inskränkningar i äganderätten
2. Begränsade kunskaper
3. Israel skiter i FN, mänskliga rättigheter och allt humant
4. Äganderätten och upphovsrätten