Logiken i kapitalismen gynnar tänkande som enbart ser till personlig vinning och kortsiktighet. Det följer av att en stor del av företagandets logik går ut på så snabba och stora vinster som möjligt. Detta uttrycks tydligast i de så kallade riskkapitalbolagen, Private equity-bolagen. Dessa bolag har en uttalad målsättning atta vinsterna ska maximeras på kort sikt. Och under en rad år har deras spekulativa agerande gett stora profiter och utedlningar till olika fonder, banker, storföretag och privata investerare. Nu i nergångens tider har dessa bolag fått problem i takt med krisens utbredning, bristen på riskvilligt kapital och kraschen för bilindustrin. Något som lett till stora problem för riskkapitalbolagen och en del av de bolag dessa äger. Ett företag har redan gått i konkurs, nämligen det av Nordic Capital ägda Plastal.
Inställningen med snbba vinster, stor autdelningar, rejäla bonusar och höga löner som centrum för tankegodset i det nurvarande stadiet av kapitalismen leder till diverse saker som en del uppfattar som omoraliskt och etiskt tveksamt, spekulation och kortsiktiga profiter i ett försök att upprättahålla kapitalismens framgångar i en tid av överproduktion och kris. Ur min synpunkt kan man alltså säga att krisen började redan vid straten av den senaste uppgången för kapitalismen. För denna uppgång byggde inte på reella världen utan på spekulation och som en följd av detta blev det nödvändigt att ta ut vinsterna snabbt, för de insiktsfulla visste förstås att det hela inte kunde vara för evigt.
Denna kortsiktiga och egofixerade inställnigng har sedan förstås spridit sig i den svenska överklassen och eliten. Det har fått till följd att även statsapparaten och alla typer av företag och organisationer infekterats med samma smitta. En nyliberal smitta där maximal utdelning och rikedom för några få tycks ha varit målsättningen. en ekonomi utan regelringar och socialt asnvarstagande har varit målet. Det har lett till den nuvarande situationen med giriga direktörer och pengahungriga kapitalägare. Man spekulerar med våra pensioner och slarvar bort våra pengar samtidigt som direktörerna berikar sig själva i pensionsbolagen. Bankdirektörer och ägare förstår inte själv att de hamnat i en karusell som knappast går att förklara för den arbetare om ställs på gatan, utan jobb och utan ordentlig a-kassa.
Kapitalismen är dock ett dynamiskt system och det kan naturligtvis hitta en väg ur denna kris och kommer förmodligen att göra så. Låt oss bara hoppas att det inte är 1930-talets lösningar man återvänder till. Och även om kapitalismen hittar en väg ut ur de nuvarande krisen kommer arbetarklassen att få betala priset och vi kommer inte att få vänta alltför länge innnan världen återigen hamnar i kris. För de ständigt återkommande kriserna är en konsekvens av ett kapitalistiskt system. Och det är kapitalismens logik som lett till direktörernas stora bonusar och höga löner. Till deras girighet kan man säga.
Intressant?
Borgarmedia: AB1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om SEB, AMF, Pensioner, Spekulation, Nordic Capital, Private Equity, Kortsiktighet, Ekonomi, Kapitalism, Samhälle, Politik
Relaterat:









Pingback: Det kapitalistiska systemet är sjukt « rapport från en spånbinge