Sossarnas avsaknad av politik

Där ligger det stora problemet för det socialdemokratiska partiet. Man lyckas inte framställa och/eller formulera en politik som nämnvärt skiljer sig från den borgerliga alliansens. Endast grader i helvetet skiljer alliansens arbetarfienltiga politik från socialdemokraternas dito. Det skulle vara lite bättre för den svenska arbetarklassen och för de fattiga i Sverige med en socialdemokratisk regering. Som det nu ser ut kommer de borgerliga att vinna nästa val, år 2010.

Under tiden försitter också vänsterpartiet sina chanser. Genom sin allians med socialdemokraterna har man frivlligt avstått från möjligheten att formulera en fristående radikal politik i arbetarklassens och de fattigas intressen. Bedömningen har säkert varit att partiet vinner makt på det agerandet. Men så ska inte ett parti som gör anspråk på att representera de fattiga och arbetarklassen agera. Partiets intressen ska komma i andra hand och de fattigas och arbetarkalssens i första hand.

Socialdemokraterna å sin sida skadas svårt av att man har en färglös och svag partiledare. För när man inte kan presentera någon politik blir partiledarens person allt betydlesfullare. Politikens innehåll minskar och politikens yta blir allt viktigare. En sådan utveckling är varken bra för socialdemokraterna eller för den svenska arbetarklassen och de fattiga i Sverige. Med en visionslös partiledare som Mona Sahlin driver socialdemokraterna på denna utveckling genom att man inte klarar att presentera en politik för vanligt folk, samtidigt som en sådan utveckling missgynnar partiet då borgarna är bättre på yta än vad sossarna är. Yta handlar om reklam och PR, en djupare politik handlar om medlemsengagemang, diskussion, gemenskap, solidaritet och organisation. Sossarna har glömt bort detta för länge sen och därför går partiet numera kräftgång i opinionsundersökningarna. Man är på väg att bli ett parti bland alla andra.

Det finns dock alternativ till vänsterpartiet och sossarna. I alla fall i EU-valet. Arbetarinitiativet.

Intressant?
Bloggat: Jonas Morian, Hörsing, Röda Malmö, Jinge,
Borgarmedia: SVD1, 2, DN1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, EX1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • bob

    Vem bestammer i arbetarrorelsen?

    Bade Socialdemokraterna och LO har ledare som dom inte vill ha .
    Vilken tur for medlemmarna som inget begriper att dom har hogavlonade politrucker och funktionarer som bestammer.
    Betala snallt medlemsavgiften for det ar den enda rattighet du har..

  • Magnus Ljung

    Problemet följer med det demokratiska systemet. Det är majoriteten som bestämmer, det spelar ingen roll om man själv tycker sig vara på folkets sida. Man måste få de breda massornas röster för att vinna val, och därmed ha inflytande.

    Alla grupper med extrema åsikter tycker att detta är ett problem, men de stom tillhör den breda massan är glada.

  • Martin

    Magnus,
    så det som är extremt är att inte tycka att det är bra som det är nu. Socialdemokraterna har helt övergett några planer på att förändra samhället. De anser att de lever i den bästa av världar och tänker bevara den som den är. (Något som är mer eller mindre allmängiltigt för de flesta riksdagspartier.) De blir då ett rakt igenom ett konservativt parti, som kämpar för att bevara status quo istället för att kämpa för att utveckla samhället för arbetarna.

    Det saknas ideologi, om socialdemokraterna för regera med ensam majoritet i 10-20 år, hur kommer samhället se ut då? Finns det något i Socialdemokraternas politik som skall få oss att tro att det kommer ha skett någon väsentlig förändring? Kommer de åstakomma något mer är lite högre skatt för de välavlönade (samma skatt för kapitalvinster). Riksdagspartiernas avsaknad av konsekvent ideologi gör dem alla till populister!

  • Pingback: Trottens Betraktelser » Sossarnas dödslängtan()

  • Magnus Ljung

    Du lever i det förgångna. Det är borgarna som vill förändra sverige och sossarna som vill ha det som det är. Socialdemokratin har genom årtionden av politisk dominans skapat det sverige vi lever i. Borgerligheten försöker förbättra detta.

  • Anders_S

    Magnus: Till vem vänder du dig? Mig? Martin?

    För vem försöker borgarpartierna förbättra?
    Och för vem har socialdemokraterna ”skapat” detta samhälle?

    Mitt svar är samma på bägge frågorna: Borgarklassen, de rika.

  • Magnus Ljung

    Anders:

    Att man försöker förändra någonting är en ojektiv sanning. Att man däremot förbättrar beror däremot på hur betraktaren värderar förändringen.

    Min poäng är att socialdemokratin är konservativ i meningen att man vill bevara det som är (och har varit) och borgerligheten är progressiv i att man försöker förändra.

  • Martin

    Magnus
    borgarna tycker också att vi lever i den bästa av världar. De anser att samhället i stort är bra som det är idag, bara lite småjusteringar här och där, så är allt bra. Det är inte progressivt med en skatteförändring här och där, en privatisering eller förstatligande här och där. Vad är partiernas vision för samhället? De flesta riksdagspartier tar avstamp i hur verkligheten ser ut idag och justerar den bilden en smula.

    Borgligheten är väl snarast ett regressivt alternativ, men det beror på åt vilket håll man står.

    Socialdemokratin behöver en radikalt förändring av sin ideologi, en konsekvent ideologi och agera utifrån den utan att kompromissa bort den för kortsiktig vinning eller rädas kapitalisternas vedergällningar. Som jag ser på saken så har man i en del sydamerikanska länder visat att man kan ta kommandot, man behöver inte vara rädd för kapitalisternas motaktioner, deras motaktioner hjälper en snarare.

  • Nja, sossarna är inte konservativa, de är bara lite slöare borgerliga och vill förändra i riktning högerut och arbetat för det en längre tid.

    De borgerliga är garanterat inte ”progressiva”, de vill backa tillbaks till en tid med enorma inkomstklyftor utan något inflytande från arbetare och med krossad välfärd. Regressiva är ett bättre ord.

  • Magnus Ljung

    Detta är precis det jag menar. Jag tror faktiskt att majoriteten av sveriges befolkning ser privatiseringar (eller förstatliganden för den delen) som viktiga förändringar. Jag tror dom flesta skulle vara emot den typ av stora samhällsomstöpningar som du talar om. Därmed tillhör du den minoritet som kommer att bli överkörda av den demokratiska processen.

  • Anders_S

    Magnus : Det finns gott om undersökningar som visar att majoriteten av svenska folket är mot privatiseringar av sjukvården och liknande. Dessutom att vi gärna betalar mer skatt för att behålla vår offentliga sjukvård. Men det är förstås en klassfråga, vem som tycker vad. Vad du tror är fullkomligt irrelevant annat än som en åsikt.

    Läs mer:
    http://www.gemensamvalfard.se/

  • Gustav H

    Hampus, du som varnar för konspirationsteorier i en annan tråd här..:

    Är det verkligen vettigt att ansätta att det där är borgarnas faktiska mål? För det kräver ju att man verkligen letar gömda meningar i yttranden och liknande. En sak är att man tror att deras sätt inte är framkomligt och leder fel, men att de skulle ha som mål att backa tiden och ta bort arbetarinflytandet och krossa välfärden, det är precis att bygga sig en konspirativ världsbild som inte finns.

    Det är ju faktiskt så att de borgerliga partiernas företrädare är övertygade om att deras sätt leder till ett bättre samhälle i stort. De gör inte som de gör för att de är illvilliga.

  • Martin

    Magnus,
    du skall inte missta inaktivitet för att man är nöjd. Det finns de som är för förändring för förändringens egen skull och de finns representerade bland extremister. Men de flesta är inaktiva för ensam åstakommer man inte mycket och de presenteras inga lockande alternativ. Om man talar lite politik med en vanlig person(*) och talar om någon skatteförändring eller nån privatisering så är reaktionen ganska likgiltig, man är kanske för eller emot men utan någon direkt passion. Talar man om mer radikala förändringar får man en annan reaktion, talar man om att förändra politiken radikalt så är reaktionerna man får på ett helt annat plan, då kommer passionen fram, då är man aggressivt emot eller entusiastiskt för.

    (*) Med vanlig menar jag en som inte sitter och diskuterar politik på internet eller vardagen. En person som har fullt upp med familj och jobb.

    Som det ser ut i riksdagen idag så verkar det som om de vänsterblocket kämpar för är att hindra borgarna från att få makt. Det är inte en tillräcklig politisk agenda för att väcka engagemang. Det är en reträtt att inte föra samhället framåt.

  • Magnus Ljung

    Anders.

    När jag skriver:

    ”Jag tror faktiskt att majoriteten av sveriges befolkning ser privatiseringar (eller förstatliganden för den delen) som viktiga förändringar.”

    Så menar jag precis det jag säger. Att både privatiseringar och förstatliganden är stora förändringar som görs av ideologiska skäl.

    Det jag vill ha sagt är att de politiska partierna visst har en ideologi, och att de flesta medborgare känner igen sig i argumentationen kring dessa ideologier.

  • Gustav, en gång fick Carl Bildt en fråga i stil med:

    ”Hur kommer det sig att ni för en politik som förstör för människor, krossar sjukvården, ökar arbetslösheten och gör livet suft för alla?”

    Han svarade:

    ”Därför att vi är onda.”

    Nu skulle jag kunna ta honom på orden, men i praktiken handlar den borgerliga politiken enbart om att underlätta för de välbärgade. Det innebär ökade inkomstklyftor vilket vi kan se redan idag och något Folkpartiet uttalat som ett specifikt mål. Ingen konspiration. Krossad välfärd kan vi också se, sämre sjukvård, främsta neddragningarna i fattiga områden. Ingen konspiration där heller, enbart regression.

    Nej, i ärligheten tror jag inte de borgerliga är övertygade om att deras politik är bra för samhället i stort. Några kan säkert vara det, men de flesta är mest intresserade över att politiken är bra för deras ekonomiska gruppering. Och för dem själva som personer.

    Inget unikt för borgerliga.

  • Gustav H

    Det kan ju vara så att Bildt hade humor också, när han svarade på en så uppenbart raljant fråga. 😉

    I praktiken handlar ju den borgerliga politiken, precis som den socialistiska, om att man vill omforma samhället enligt principer man tror skulle vara bättre i slutändan. Att man får oönskade bieffekter gäller ju för bägge lägren.

    Jag är generellt desillusionerad vad det gäller politiker och politiska grupperingar, men min erfarenhet är inte att det är så vansinnigt sparsmakat med idealister inom borgerligheten. De flesta jag kommit i kontakt med har varit övertygade om att de verkar för ett bättre samhälle i slutändan. Precis som aktiva på vänsterkanten som jag känner eller har talat med. Ja, detta gäller givetvis främst och för de flesta innan organisationer har satt tänderna i dem på riktigt, för byråkratier är ju minst lika intresserade av sin egen överlevnad som av förändring av status quo.

    Tror du att vänsteraktiva är mer övertygade än borgerliga om att deras politik är bra för samhället i stort, eller ser de också mest efter sin ekonomiska grupperings tänkbara framgångar?

  • Magnus Ljung

    Hampus:

    Jag tycker man gör det väl lätt för sig om man säger att alla politiker som representerar partier till höger om V bara är ute efter att sko sig själva, och alla som röstar på dom är lurade.

    Givetvis är den absoluta majoriteten av de riksdagsmän vi har övertygade om att det de gör är bra för sverige. Sen kan man givetvis ifrågasätta om de har rätt.

  • Strutsman

    Det är naturligtvis så att svenska folket inte vill ha så stora förändringar, och det är därför alla partierna är så lika varandra. Jag håller i stort sett med folket i detta. Det finns små detaljer som skulle vara försumbara om inte allt annat var så bra.

    Notera dock att det svenska samhällets alla fördelar INTE beror på att vi har haft socialdemokratiskt styre så länge. Tyskland har ungefär samma samhällsuppbyggnad efter att ha styrts i första hand av kristdemokrater sedan kriget.

    Men i det stora hela är det väl bra att vi har hittat fram till en politik som de allra flesta verkar ganska nöjda med?! Varför försöka piska upp motsättningar som inte finns?

  • Pingback: Vad vill man med kritiken mot LO? « Organisk Intellektuell()

  • Gustav: om den är raljant eller inte, är inte det mest upp till de som träffas av den fulla kraften i borgarnas politik?

  • Magnus Ljung, jag är övertygad om att de också inom V finns många personer som riksdagsinkomsterna som extremt viktiga gällande sin karriär. Att från en så hög inkomst gå tillbaks till ett tidigare jobb är en enorm omställning för de flesta.

    Ditt ”givetvis” får stå för dig.

    Gustav, självklart sa han det med humor, en förbannat rolig sådan också! 😀 Och givetvis tror jag att den ekonomiska grupperingen betyder enormt mycket också för vänsterns politiker. Därför tenderar många att gå högerut när de får högre löner i riksdagen. Mycket tydligt inom socialdemokratin, men också inom vänster och miljöparti.

  • Pingback: Jag tror att LO-chefen kastar in handduken | Jinges web och fotoblogg()

  • Pingback: Inga extrapengar till kommunerna i år - trots rubrikerna « Nemokrati()

  • Magnus Ljung

    Hampus:

    Vad menar du med ”Ekonomisk Gruppering” ?

  • Fredrik

    Det är intressant att höra Lundby-Wedin och Sahlin sitta i mogonsoffan i TV och berätta att de trots det totala missnöjet med dem bland medlemmar och väljare inte tänker lämna sina poster eftersom dom tycker att dom är dom enda som försvarar arbetarna. Det gör ju att dom fullständigt diskvalificerar sig som kritiker av Sovjetunionen tillexempel. Dom gör ju exakt samma misstag själva.

  • Du kan se det som klass om du vill, Magnus, eller helt enkelt något som beror på vad man har för inkomst.

  • Fredrik, på vilket sätt är det likt Sovjetunionen att sitta kvar med styrelsens förtroende? Det är ju samma som moderatledningen gör. Eller för all del handelsbankens ledning.

    Medlemmarna har chans att avsätta styrelsen om de vill. Och blir trycket för stort kommer Lundby-Wedin att avgå. Det är inte Sovjet.

  • Gustav H

    Det är en överdrift att prata om Sovjetfasoner, men man borde nog omforma systemen så att de inte är så rigida och gör att personer (och hela styrelser!) som är illa omtyckta kan klamra sig fast. Medlemsomröstningar, förtroendeomröstningar och annat skulle man ju kunna använda sig av oftare inom partierna – de skall ju faktiskt föreställa medlemsstyrda rörelser och inte stora byråkratier. För företag är det ju lite en annan femma, de är inga demokratier och låtsas inte vara det.

    Men t ex är det ju uppåt väggarna att ha personvalslistor som moddas om av olika grupper inom partierna, istället för att platser sätts av direkta medlemsomröstningar. Särskilt i dessa IT-tider då det är extremt lätt att nå ut till folk för att få underlag för olika beslut. Samma sak om partierna har för utslätad politik; Medlemsomröstningar och input från lokalavdelningar är lätt att fixa idag, det finns ingen riktig anledning till att man inte plockar in sådana opinionsyttringar och gör nåt av dem, utom just viljan att bevara status quo.

  • Gustav, förväxlar du inte LO med socialdemokraterna nu? LO är inget parti och vad det har med personvalslistor att göra vet jag inte.

  • Fredrik

    Hampus- Jag syftade på den substitution som de tror sig vara. Att arbetare i Sverige inte klarar sig utan dom. Det är ju precis det arbetare i Sverige säger att de gör- klarar sig utan dom.

  • Mats

    Hampus:

    Där rör du vid något viktigt. LO ÄR Socialdemokraterna. Det är ju för fasiken samma folk som sitter i toppen av båda organisationerna.

    Visst stöder Svenskt Näringsliv och M varandra, men inte på ett sätt där man inte kan kritisera den ena utan att samtidigt kritisera den andra. Man håller sig liksom på sunt avstånd från varandra.

  • Gustav H

    Oj, jag ser nu att jag gled över in på partifrågor, men det är sak samma egentligen, för min poäng. En fackförening är ju normalt demokratiskt organiserad och inte en där andelsägande avgör inflytande som det ju ofta gör i ett företag. Exemplet med personval var taget från partierna, men går att applicera utmärkt på alla typer av medlemsstyrda föreningar. Vilket ju fack och partier åtminstone säger sig vara, men inte riktigt är. Byråkratierna kommer i vägen och nomenklaturan lever sitt eget liv skild från gräsrötterna.

    Sen har Mats en poäng. För alla relevanta syften, så är LO mer eller mindre lika med socialdemokraterna. 😉

  • Nej, LO är inte socialdemokraterna, men de har ett sabla nära sammarbete. Fast sammarbetet mellan Svenskt Näringsliv, Timbro och de borgerliga är nog betydligt närmare.

    Sen får vi se hur sammarbetet mellan LO och S klarar kriser som denna. Annars är det självklart att en fackförening är byråkratisk. Det handlar om att hålla reda på varje lag, reglering, företag som bryter mot dem och hur medlemmarna har det. Det blir en sabla massa byråkrati till sist, vare sig man vill eller ej. Vet dock inte vad det har med saken att göra.

    Jag är inte särskilt LO positiv, men det gäller framförallt ledningen. Det vore roligt om Lundby-Wedin fick avgå så man såg att medlemmarna faktiskt hade inflytande.

  • Pingback: Sossarna är borgare - det behövs ett nytt arbetarparti | Svensson()

  • Gustav H

    Jag kritiserar inte det faktum att en fackföreningen är byråkratisk, jag bara uppmärksammar att det bidrar till att de blir mindre medlemsstyrda och får mer distans till gräsrötter. Vilket kan leda till den typ av problem vi har diskuterat. Byråkratier är strukturer som även främjar sig själva och sin egen överlevnad, på bekostnad av långsiktiga mål för ”rörelsen”. Och de sväller ofta över tiden.

    Sen måste jag säga att åtminstone Timbro är avsevärt mycket mer av frifräsare gentemot de borgerliga partiernas linjer än vad LO är frikopplade från sossarnas politik. Det är inte ofta LO kommer med idéer, förslag eller publikationer som ligger speciellt långt från den socialdemokratiska huvudfåran. Svenskt näringsliv är kanske inte lika häftiga, men å andra sidan finansierar de ju Timbro. 😛