Att bli en mycket läst bloggare handlar inte bara om att blogga

Vilka tre? Jag kände bara till din?

Håller med dig, vilket tillhör ovanligheterna. Man måste jobba för att få besök till sin blogg. Sedan är det ju också relevant vad man skriver och hur. Bloggarna har en framtid i det politiska samtalet, det är en sak som är säker.

Vad DN och många andra medier har så svårt att förstå är att bloggen inte är samma sak som deras tidningar och artiklar. Det handlar inte om lösnummersförsäljning, utan att över tid bygga upp en plattform för kommunikation och dialog. Sånt tar tid – det SKA ta tid. Och som du säger, antalet kommentarer har mycket lite att göra med antalet läsare. Inte för att jag tror det är så många läsare i nuläget men igen – ge dem tid. Alla kommer inte lyckas ta till sig bloggen som medium, men en del kommer hitta rätt efter ett tag och förhoppningsvis delta i det offentliga samtalet mer.

Sedan ligger det mycket i att kunna balansera mellan provokation och engagemang. En blogg som bara retar sina läsare håller inte i längden (med ett fåtal undantag). En blogg som enbart ger den förmodade läsaren vad den vill ha håller inte heller i längden (också med ett fåtal undantag). Balansgången ger möjligheter till diskussioner, och det är oftast diskussionerna som ligger till grund för läsarunderlaget.

Twingly- och medialänkar är dock inget måste. En genväg, givetvis, men inte någon absolut nödvändighet. Den blogg jag själv jobbar med till vardags har 25.000+ besök per dygn utan någon som helst hjälp från Twingly eller någon annan medialänkbaserad tjänst – och har haft det i flera år nu. Det är visserligen inte någon politisk blogg utan snarare enkel underhållning, men likafullt är det samma mekanismer som gäller.

Viktigast är dock innehållet, som alltid. Om innehållet inte väcker besökarnas intresse så kommer de inte tillbaka. Det finns naturligtvis riksdagsbloggar som faller i kategorin ”ointressant” av den anledningen, precis som det gör det i andra typer av bloggar. Det är egentligen så självklart att det inte behöver nämnas, men jag skriver det ändå eftersom en del bloggare tror att det är bloggandet i sig som är det viktigaste. Tesen ”jag bloggar, alltså bryr sig människor om vad jag säger” är inte sann med automatik.