Trots att jag inte litar ett ögonblick på en US-amerikansk president så finns det allt en del skaer som man kan höja på ögonbrynen för. Saker som definitivt innebär en radikal skillnad gentemot den tidigare US-amerikanska Bush-regimen. Den mer öppna attityden som Barack Obama har är en del i det hela. Han är beredd att diskutera och komer inte med betsämda orer som andra ska följa.
Dessutom verkar det som om Obama kommer att förändra USA:s politik när det gäller Latinamerika. Det vi ser kan vara en återgång till 50-talets och 60-talets politik när man så att säga köpte latinamerikanska regeringars lojalitet. Men det kan också handla om en reell förändring av politiken. Det återstår att se. Tills vidare får vi i all fall glädjas åt att USA:s bojkott av Kuba luckras upp samt att Guantanamo-basens tid som olagligt fängelse kanske är till ända.
I det sistnämnda fallet är det ju dock helt fel att förbrytarna inte åtalas och det stärker min tro att Barack Obama inte heller är att lita på.
Men när det gäller Kuba-politiken verkar det vara verkliga förändringar på gång. Det är bra. Kuba har också svarat på USA:s lättnader och nu beredda till omfattande samtal:
– Vi har meddelat den amerikanska regeringen, privat och offentligt, att vi är villiga att diskutera allting – mänskliga rättigheter, tryckfrihet, politiska fångar, allt, sa Castro efter en träff med mötets andre huvudperson, Venezuelas president Hugo Chávez.
Det rä bra och det är intressant att se hur Chavez spelar en konstruktiv roll i utvecklingen:
Hur som helst delas Chávez krav på att USA slopar det nära halvsekellånga embargot mot diktaturen på Kuba av övriga deltagarländer. De anser att lättnaderna som Obama fattade beslut om nyligen – kubanamerikaner tillåts att resa till ön oftare och tele- och tv-kommunikationer utökas – inte räcker till.
Jose Miguel Insulza, som är ordföranden i den amerikanska samarbetsorganisationen OAS, tog också till orda i går och meddelade att han tycker att det är dags att Kuba får bli medlem igen – Kuba uteslöts 1962 – och att han formellt tänker begära detta vid årsmötet i maj.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hugo Chávez, Raul Castro, Barack Obama, Latinamerika, Toppmöte, USA, Kuba, Samhälle, Politik
Isolering och embargon kan aldrig leda till något gott. Det är genom internationellt samarbete och frihandel som människor kan bli verkligt fria och öka sin levnadsstandard. Därför är det glädjande att se att Obama nu öppnar upp mot Kuba.
Man ska nog aldrig lita helt och hållet på någon politiker oavsett om det är president Obama, president Bush, president Chavez, en tok-blå ungmoderat eller en svensk kommunistisk Kuba-kramare.
Intressant dock är att president Obama verkar ha öppnat dörren på glänt mot Kuba efter årtionden av sanktioner som egentligen inte lett till någonting förutom ett (politiskt och ekonomiskt) fattigt Kuba.
Förändring av en lång sanktionspolitik lär dock ta tid då det än finns motstånd mot den på vissa håll i USA. Det är bättre att ta små steg än ett stort och riskera en reversering vid nästa presidentval i USA. Å andra sidan lär inte president Obama förlora ett val på Kuba-frågan men väl platser i kongressen…
Visst är det bra att Obama verkar välja en annan väh när det gäller Kuba. Detta kan mycket väl visa sig vara det som öppnar för en demokratisering.
Den kubanska diktaturen har under alla år kunnat använda sig av den amerikanska isoleringspolitiken för att dölja sina egna tillkortakommanden och för att motivera sina hårdhänta metoder mot oppotionella. Om nu bara Obama vågar fortsätta denna väg kommer detta verktyg att vridas ur händerna på de kubanska diktatorerna.
Öppenhet och dialog är de allra bästa metoderna att åstadkomma verklig förändring.
Ja, det var verkligen på tiden!
Då får man ta med sig något annat än en låda kubanska cigarrer för att imponera på tjejerna när man är i USA. 🙂
Vad gäller isolering och embargo så undrar jag över hur detta marknadsförs som en förträfflig metod av ledare. Men har dess effektivitet någonsin utvärderas, har det någonsin uppnått önskat mål?
Hoppas att en öppnare attityd till Kuba leder till fler reformer i demokratisk riktning. En öppning mot Kuba leder ju till att regimen få fler ögon på sig. Men det kan lika gärna betyda att man uppfattar det som att man legitimerar förtryckarregimens metoder.
En öppning från USA:s sida måste innebära att även Europa öppnar sig. Detta måste dock vara förbundet med krav om demokratisering.
Martin, embargon och bojkott är i en mån också en samlande och mobiliserande kraft. Ett sätt att hålla en fråga vid liv, att hålla folk aktiva. Att demonstrera missnöje som kan påverka framtida beslut. Svårt att mäta hur effektiva de varit, men jag tror nog den mot Sydafrika gjorde nytta för att visa på hur isolerat landet var (även om dess militära förlust i Angola mot den kubanska armén antagligen var avgärande för apartheids fall).
Man kan grubbla över hur stor effekt den tillfälliga bojkotten mot Frankrike vid dess provsprängningar hade, men några nya har vad jag vet inte gjorts efteråt.
En bedömningsfråga från fall till fall annars. En bojkott får aldrig leda till att folk dör av den, som t.ex den tidigare mot Irak. Den ska också ha stöd av de som förtrycks som exempelvis gällande Sydafrika och Israel. Sedan är det naturligtvis en fråga över hur realistisk den är. Att bojkotta USA känns exempelvis praktiskt omöjligt, liksom en bojkott av Kina.
Personligen tror jag det viktigaste är att man inte uppmuntrar det agerande som ses som skamligt.
Hampus,
ok, jag upplever det i de flesta fall som försök att använda ”den osynliga handen” en liberal teori och metod. Nyckeln till framgång pekar du på, det måste finnas ett starkt lokalt motstånd för att bojkotten skall vara effektiv. Har man ingen lokal förankring för en bojkott så sätter man bara folk emot folk.