Är Mona Sahlin riktigt frisk?

Mona Sahlin säger att hennes ställning inom det scoialdemokratisk partiet är stark. Det kan säkert stämma, i vilket fall som helst kan jag som utomstående och utan direkt insyn i det socialdemokratiska partiet inte bedöma hur sant eller osant påståendet är, så jag få bara acceptera det.

Men hon tar också mycket lätt på de sjunkande opinionssiffrorna och hävdar att hon alltid sagt att valet år 2010 kommer att bli jämt. För Mona Sahlin verkar det som om valet var en slags tävling av samma slag som Melodifestivalen, det spelar följaktligen ingen större roll vem som vinner. I alla fall upplever jag Sahlins attityd i intervjun i SVD på det sättet. Det är en nocnhalant inställning och den suddas inte ut genom att Sahlin radar uppe en rad plattityder utan innehåll:

– Jag känner mig väldigt trygg med att min ställning är stark. Jag har ingen som helst oro där. Tvärtom.

– För partiet i stort kan man säga att opinionssiffrorna är en nyttig omruskning för många. Vi inte vinner val per automatik. Vi vinner val när vi har förtroende från väljarna och då måste vi slita, vi måste jobba, vi måste leverera, vi måste argumentera. Det är den fasen partiet måste in i nu.

[…]

– Jag önskar att jag enkelt kunde svara på det. Det kan jag inte. Har partiet problem i opinionen betyder det att hela partiet har problem och där finns jag också.

– Sedan kan jag ha självkritik på ett område. Vi uppfattas uppenbarligen som ”gnälliga”. Det har jag tagit åt mig, att börja varje mening med: det här vill vi socialdemokrater göra eller det här vill vi rödgröna göra. Man måste se mycket tydligare att en oppositionsroll inte bara är att opponera. Vi måste hela tiden visa vad vårt alternativ är. Det känner jag behov av att göra mer.

Problemet enligt Mona Sahlin är alltså att sossarna är för gnälliga och att man måste gå ut och jobba. Jag anser att problemet är ett annat, socialdemokraternas politik skiljer sig i nte nämnvärt från den som borgaralliansen bedriver. När socialdemokraterna kritiserar borgarpartiernas politik, men föreslår i princip samma saker så är det ganska klart att väljarna upplever det som gnäll. För gnäll är det när man klagar men inte föröker presentera alternativa och annorlunda lösningar. Socialdemokraterna presenterar ju i allmänhet bara mer av samma sorts politik som redan för förs. Mer pengar till bankerna! Mer pengar till bilindustrin! Mer repression, samma politik som borgarna i övervaknings och brottsbekämpningsfrågor, samma inställning i fildelningsfrågan och om upphovsrätten osv.

Och vad betyder Mona Sahlins avslutande intervjusvar:

– Jag tittar framåt. Jag försvarar varje steg. Jag vill vara en sådan ledare, och hoppas att jag är det, som även när man fattar tuffa beslut står man för dem. Så jag sitter inte och ångrar mig.

Uttalandet är totalt utan innehåll, helt renons på politik. Precis som resten av intervjun faktiskt också är. Hon säger faktiskt inte ett ord om någon konkret politik i hela intervjun utan det är bara floskler och fina formuleringar utan innehål. Med en partiledare som uppträder på det viset och som har en ”stark ställning” inom det socialdemokratiska partiet så är socialdemokraterna mycket illa ute och kommer förmodligen att förlora nästa riksdagsval.

Mona Sahlin är nog säkerligen frisk, med hennes agerande verkar helt sjukt. Eller ås kan det också är helt normalt. Förutsatt att hon faktiskt inte längre ser sig som representant för en arbetarpolitik, utan sm en representant för borgelighetens Sverige. Och det är ju faktiskt sjukt. För det innebär ju att vi har 7 partier i riksdagen som reprsenterar borgerligheten, kapitalet och vad om i grunden är borgerliga uppfattningar. 7 partier som är pro-kapitalistiska.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, EX, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

PS. Det finns antikapitalistiska partier också. DS.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

8 svar på “Är Mona Sahlin riktigt frisk?”

  1. Ibland känns det som om man lever i en kafka värld. Är det bara jag som uppfattar att alla sossar i omgivningen är så pass negativa till Mona Sahlin att de kommer helt enkelt inte att rösta på Socialdemokraterna. Jag har varken bland vänner, bekanta, på arbetet eller i föreningsvärlden mött en enda person som sagt att de stödjer Mona Sahlin. Jag har alltid röstat på sossarna (är 30-år) och det finns inte någon som helst chans att jag kommer att rösta på sossarna. Vad i h-e sysslar sossarna med som stödjer en sådan belastning för partiet?! Grattis Reinfeldt till fortsatt regeringsmakt och Ohly till några procent till av sossarna.

  2. Det här blogginlägget betecknas troligen som friskt, men är inte särskilt givande. Att gäcka Mona, utan konstruktiva idéer, är att gå högerregeringens tjänster. Jag är inte socialdemokrat, men visst bheöver de Rödgröna en stark Mona, och i SvD vägrar Mona bekräfta bilden av misslyckande. Detta kan man ha olika åsikter om. Men alla som vill byta regering 2010 borde nog vara mer kreativa än denna bloggare. Ty; tyvärr har besvikna sossar i nuläget en benägenhet att rösta på moderaterna istället för vänstern, så att elda på missnöjet med sossarna har nog inte så bra effekt som vänstervridning av sossarnas politik.

  3. ”Socialdemokraterna presenterar ju i allmänhet bara mer av samma sorts politik som redan för förs. Mer pengar till bankerna! Mer pengar till bilindustrin! Mer repression, samma politik som borgarna i övervaknings och brottsbekämpningsfrågor, samma inställning i fildelningsfrågan och om upphovsrätten osv.”

    Nu blandar du korten lite väl fort för dig själv. ”Borgarna” (det kan man knappast kalla de partierna för längre) vill ju inte ge pengar till det förlustbolag som kallas SAAB och ideérna om övervakning kom ju, delvis, från socialdemokraterna. Det finns en anledning till att det kallas ”bodströmsamhället”.

  4. ‚ÄùI mätningarna av väljarnas förtroende för partiledarna hamnar du långt ned på skalan. Vad tror du är förklaringen?

    ‚Äì Jag önskar att jag enkelt kunde svara på det. Det kan jag inte. Har partiet problem i opinionen betyder det att hela partiet har problem och där finns jag också. ‚Äù

    Alltså att folk har lågt förtroende för Mona beror på att Partiet har problem i opinionen inte på henne själv?

    ‚ÄùVi måste hela tiden visa vad vårt alternativ är. Det känner jag behov av att göra mer. ‚Äù

    Problemet är väl att S sedan länge har anammat motståndarnas analys av ekonomi mm och har samma verklighetssyn.

    S gick till val på ett socialdemokratiskt alternativ 1982 men när man väl vunnit slog man borgarna från höger med onödig och skadlig superdevalvering och åtstramning som sänkte folks reallöner och gjorde stockholmsbörsen till världens framgångsrikaste. 1994 lovade man inget speciellt men förmodligen trodde folk att man skulle föra en politik i de mångas intresse. Men så blev inte fallet ännu en gång slog man borgarna från höger och genomförde i en stigande konjunktur och exportindustri på frammarsch en närmast kafkartad bisarr ekonomisk politik som gjorde att vi fick lära oss att se det som ‚Äùnormalt‚Äù med hemlösa och tiggare på städernas gator och torg. Detta kallade S för att sanera (= befria från skadliga ämnen).

    2006 var det så illa att den borgerliga alliansen kunde slå S från vänster med det faktiska och reala utanförskap som S varit ansvarigt för.

    Vad gör då Partiet när man skall byta ledare, jo man tillsätter en person som mer än någonsin representerar moraset och är helt befriad från skärpa och intellektuell analys samt en oändlig räcka av tillkortakommanden som motståndarna kan använda sig av. Vi kan nog förvänta oss att i nästa val kommer internet att tapetseras med Monas blamager. De som beklagar sig över ‚Äùmosa‚Äù Mona nu har ännu inte set något.

    Dilettanterna och charlatanerna inom arbetarrörelsen schablade bort A-pressen och inte minst Arbetet och står där nu helt beroende av borgerlig media och etablissemangs såt sk Public Service. Dilettanterna och charlatanerna inom arbetarrörelsen har lagt många gånger om på absurda bonusar och fallskärmar till rörelsetoppar än det kostat att rädda och hålla igång Arbetet. Förstod man inte värdet av en etablerad pressröst? Att man naturligtvis inte kan få samma annonsintäkter som borgerlig media och att opinionsbildning kostar.

  5. ”Uttalandet är totalt utan innehåll, helt renons på politik. Precis som resten av intervjun faktiskt också är. Hon säger faktiskt inte ett ord om någon konkret politik i hela intervjun utan det är bara floskler och fina formuleringar utan innehål.” …kan vi läsa i inlägget.

    Och till detta är bara att instämma.

    Och så här blir det när man försätter sig i den situation som socialdemokraterna gjort med att försöka bilda allians både med forna kommunisterna i vänsterpartiet och gröna fundamenalister i miljöpartiet. Detta är en balansgång som heter duga. Säger M. Sahlin något åt ena hållet är risken att det blir ramaskri från det andra hållet och vice versa.

    En alltid aktuell fråga är skolpolitiken. Här är (v) rabiata motståndare till friskolor medan (mp) är förespråkare och (s) finns någonstans mittemellan. Likaså är (v) rabiata motståndare till betyg medan (s) numera verkar ha accepterat desamma. Skolpolitiken var också en av de frågor där socialdemokraterna tog mycket stryk i förra valrörelsen och det var också i denna fråga som M. Sahlin var tydlig på att det behövdes förnyelse. Nog är det en rödgrön röra…

    En annan fråga är givetvis hela näringspolitiken. Här är (mp) traditionellt sett ett relativt småföretagarvänligt parti som till och med tidvis (…dock inte för tillfället) insett behovet av översyn av regler i samband med varsel i småföretag. (v) däremot är ett socialistiskt parti med en i grunden skeptiskt syn till allt vad provat företagande heter.

    I Europapolitiken är (v) alltjämt rabiata EU-motsåndare. Däremot har (mp) just ändrat uppfattning medan (s), i alla fall officiellt, är ett EU-vänligt parti.

    Utifrån ovanstående perspektiv är det alla inte märkligt att M. Sahlins uttalanden är helt tomma på innehåll. Hon har helt enkelt försatt sig i en situation där det näst intill är omöjligt att formulera en politik.

    Det kan mycket väl vara så att bildandet av den rödgröna alliansen kommer att visa sig att vara ett historiskt misstag.

    Sannolikt hade den ursprungliga strategin med en allians enbart med (mp), ur ett socialdemokratiskt perspektiv, varit mycket bättre. Då hade man på sedvanligt manér efter en eventuell valvinst ha spelat ut (v) genom att hota med nyval och ett säkert nytt borgerligt regerande. Denna taktik har man använt under i princip hela efterkrigstiden och nog skulle det behöva till ganska mycket för att Ohly då skulle fällt en regering (s)+(mp).

    Dock, nu sitter M. Sahlin i denna rödgröna röra och vet varken ut eller in. Det blir intressant att se vad strategin nu blir. Något kommer helt visst att hända då (s) knappast lär lämna ”walk over” i nästa års val. I det kommande EU-valet däremot kan det mycket väl bli så att (s) inte blir största parti, något som vore en enorm prestigeförlust för ett parti som tror sig för att vara lite för mer än andra partier.

  6. De kanske ska förstå att ja till Lissabonfördraget sänker inte bara lönerna, utan demokratin, fackföreningarna, kollektivavtalen, strejkrätten, arbetsrätten samt mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. Att grundlagsfästa den kraschade nyliberalismen och inrätta kafkasuperstaten är ju inte säkraste sättet att skaffa fler röster, så länge nån fortfarande kan välja.

    När valet står mellan skattesänkningspolitik och lönesänkningspolitik så väljer folk det förstnämnda – de som har jobb vill säga. Och så lämnas solidariteten där hän.

Kommentarer är stängda.