Socialistiska Partiet hade sitt sedvanliga möte på Järntorget. I år var det ett möte som var ovanligt väl förankrad i den kamp som förekommer bland svenska arbetare. Först ut var Christer Lindsjö, gruppstyrelseordförande i grupp 31 på Volvo Tuve i Göteborg och en av de som varit aktiv i den senaste tidens protester på Volvo Lastvagnar i Göteborg.
Han är också en av undertecknarna av det upprop som gjort av ett stort antal fackligt aktiva i Sverige, från långt upp i norr till långt ner i söder. Ett upprop som kräver demokratiska och kämpande fackföreningar och kamp mot kapitalismens kris:
Nu får det vara nog av reträtter och handlingsförlamning. Vi kan inte längre låta oss hunsas av en arrogant högerregering och giriga direktörer och kapitalister som kan gömma sig bakom en oduglig facklig och politisk opposition mot finans- och kvartalskapitalismens djupa kris. Vi vägrar acceptera en ny massarbetslöshet och att det än en gång är de arbetande och de arbetslösa, sjuka och fattiga pensionärer som ska betala för de rikas kris.
Efter Christer Lindsjö följde Erik Helgesson, en av de hamnarbetare som är inblandade i strid med arbetsgivaren Göteborgs hamn om vettiga arbetsvillkor och för att hamnen ska förhandla med det fack som arbetarna i hamnen faktiskt tillhör, Hamnarbetarförbundet. Mötet var kort sagt mycket bra, eller som en annan metallarbetare, Lars Henriksson på Volvo Personvagnar uttryckt det:
Jag tror aldrig att vårt parti ordnat ett Första Majmöte som känts så äkta. Med Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundets avdelning 4, djupt inbegripen i striden mot såväl bolagsledning som kommunpolitiker i Göteborg som huvudtalare och Christer Lindsjö, ordförande i Metalls grupp 31 på Volvo Lastvagnar och ledande i veckans protester mot varsel och aktieutdelning som ”support act”, blev Första maj för ovanlighetens skull något mer än en ritual. Vårt möte blev en påminnelse om att klasskampen finns och att vi arbetare inte behöver vara passiva offer utan kan slåss där vi står. Befriat från svulstig retorik och stora ord på det sätt man kan vara när det man gör i vardagen räcker som argument. Att socialdemokraterna som talare hade Anneli Hultén, som för en vecka sedan i en debattartikel tillsammans med hamndirektörerna hetsade mot Hamnarbetarförbundet och Olle Ludvigsson, som i veckan personligen försökte stoppa Volvoarbetarnas lyckade uppvaktning vid huvudkontoret, gjorde kontrasten mellan de två linjerna i arbetarrörelsen nästan övertydlig.
Mötet hade ungefär 200 åhörare och kändes mycket bra. Socialistiska Partiet har inte på många år haft någon demonstration i Göteborg och antalet deltagare på de som genomfördes var ungefär som åren innan med en omfördelning med färre i SAC:s tåg och fler i Vänsterpartiets:
Vänsterpartiet 1800 (+400)
Syndikalisterna 1550 (-150)
Socialdemokraterna 1510 (räknades ej förra året)
Kommunistiska Partiet 840 (+190)
Rättvisepartiet Socialisterna 110 (-70)
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Kildén & Åsman,
Borgarmedia: SVD1, 2, HD, AB1, 2, 3, 4, 5, 6, GT1, 2, EX1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, KVP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om 1-maj, Volvo, Göteborgs Hamn, Erik Helgesson, Christer Lindsjö, Socialistiska Partiet, Arbetarinitiativet, Göteborg, Samhälle, Politik
Blogged with the Flock Browser
Tags: 1-maj, Volvo, Göteborgs Hamn, Erik Helgesson, Christer Lindsjö, Socialistiska Partiet, Arbetarinitiativet, Göteborg, Samhälle, Politik
Relaterat:
Pingback: 1-maj med Socialistiska Partiet — Mullvaden
Pingback: Rapport från 1 maj « Vänsterns Studentförbund Göteborg