Anna Odells ”konstverk” visar sig var ett sant konstverk

När nu Anna Odell avslöjar tanken med sitt ”konstverk”, visar det sig vara ett återuppspelande av en verklig händelse som hon själv varit med om. En händelse där hon uppenbarligen upplevde att Sankt Görans sjukhus begick övergrepp mot henne:

Nu avslöjar Anna Odell vad examensarbetet, som snart är klart, handlar om: Hon vill visa psykvården inifrån. Så som den tedde sig för henne för 13 år sedan, då hon var 22 år och stod och vinglade på broräcket på riktigt.

– Jag har blivit tagen till flera psykmottagningar. Men bara två gånger till Sankt Göran. Och bara där har jag blivit lagd i bälte och bara i journalerna därifrån påstås jag ha slagits, säger hon. Varken då, 1995, eller nu, har polis eller vårdpersonal gjort någon ansats att släppa taget om mig. Hur kan de då veta om jag är våldsam?, säger hon till DN.se.

Detta ville hon nu visa på genom att skapa ett konstverk. Och nog anser jag att hon har lyckats och därmed kanske vi alla måste ta tillbaka en del av den kritik som vi riktat mot hennes projekt.

Jag har aldrig ifrågasatt att det handlat om ett konstverk, däremot har jag diskuterat huruvida konstnärer ska betala materialet för sitt konstverk. Men är konstverket nu också en politisk och social protest så ska Anna Odell naturligtvis inte betala. Sådant är en del av våra demokratiska rättigheter och kan inte villkoras med pengar som vapen.

Hon har också till slut lyckats på något sätt, dvs fått upp psykvården och hur den fungerar till diskussion. Så även om hennes konstverk av någon anses vara nåt annat än ett konstverk så är det i alla falla en lyckad politisk aktion. Men hon anser attd et är ett konstverk och vi får lov att acceptera det. Ett konstverk som också är en politisk aktion, en hyfsat lyckad sådan.

Intressant?
Bloggat: Psykbryt,
Borgarmedia: DN, AB, SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Chef på din bekostnad

    Mycket med makt fungerar enligt principen att uppnå en tillräckligt hög grad av övergrepp. Skatter, sänkta utbetalningar, elchocker, drogande av äldre och andra patienter. När personen blir utsatt för övergrepp blir han/hon också försvagad och med tillräckligt mycket övergrepp kan personen inte försvara sig, anmäla eller få rätt. En person som råkar illa ut leder då inte till att andra skonas. Övergreppen kan fortsätta med oförminskad styrka. Medborgarna blir ”regerade över”.

  • Det kanske bara är kritiken som blivit för mycket för henne? Luktar lite smått av efterhandskonstruktion om du frågar mig.

  • Anna Odells advokat, fd JämO, Claes Borgström, har nu berättat i en intervju om det eventuella kommande åtalet mot henne.

    http://www.svenskbladet.se/halsa/index.php?alias=svenskbladet_moter_claes_borgstrom.html

  • Mitt problem med henne är att hon inte ser på personlaen som människor – de är ”myndighetsutövare” och har inte rätt att känna något, knäckas, malas ned under svaga resurser och nedskärningar. Sen är det naturligtvis så att de som har makt över människors välmåga ska granskas och ifrågasättas – det finns mycket som MÅSTE bli bättre med psykvården.

    Men att som Odell göra någon slags poäng över att hon blev fasthållen och inte fick en penna! Trots att det inte var ”bevisat” att hon skulle göra någon illa!! Det luktar unket i min mening. Personalen måste ju gå på den erfarenhet de fått av genuint sjuka personer och se till att skydda både dem och andra. Ska man dela ut rakblad och skärp också, under devisen att ”man kan inte vet”? De hade ett ansvar att skydda Odell och andra patienter tills hon blivit ordentligt undersökt.

    Dessutom är hennes konst derivativ – Nellie Bly gjorde detta redan på 1800-talet. Har inte kostfackstudenterna fräschare idéer än så här?

  • Pingback: Ett gripande livsöde, ett debattinlägg eller ett konstverk? « Kent Persson (m) blogg()