Erik Wijk har på Newsmill skrivit en kritik av Andreas Malm och specifikt dennes beskrivning av krigte i Bosnien i boken Hatet mot muslimer. Utan att på något sätt var lika kunnig som Erik Wijk eller Andreas Malm om kriget i Bosnien så är Wijks kritik som jag ser det handfast och korrekt i vissa delar:
I den nyss utkomna tegelstenen Hatet mot muslimer (Atlas) ägnar Andreas Malm knappt hundra sidor åt kriget i Bosnien. Det är en mycket märklig läsning eftersom Malm vill bevisa att det var ett serbiskt utrotningskrig mot bosniska muslimer – och ingenting annat. Våldtäkter, etnisk rensning, massmord och dödsläger var något som enbart utfördes av serber mot muslimer. Därför nämner inte Malm att serber först krigade länge och väl mot kroater, heller inte att krigets förmodligen största enskilda rensningsaktion utfördes av kroater mot serber – eller annat som komplicerar skeendet.
Malm hävdar storslaget (och riktigt): ”Varje historisk situation är unik och måste analyseras i hela sin konkretion.” Men trots obegränsat utrymme reducerar han det serbisk-kroatisk-bosniska kriget till två parter. Och jag frågar mig hur jag i den kroatiska huvudstaden Zagreb 1995 kunde besöka en kvinnojour som bl a hjälpte kvinnor som våldtagits av fienden, om det enbart rörde sig om serbiska angrepp på muslimer?
I den historiska förklaringen går Malm in på det medeltida och ottomanska arvet – men rusar förbi det för Jugoslavien mer än blodiga andra världskriget med en lika kort som grumlig relativism: ”Sanningen var att muslimer precis som serber och kroater återfanns på alla sidor i världskriget.”
Den komplettera dessutom den kritik mot Andreas Malms bok som jag tidigare fört fram. Min kritik var inriktad på ett par aspekter i Malms bok och den komplettera min kritik av Malms beskrivning av kriget i Bosnien. Som Erik Wijk skriver tar Malm upp medeltiden och den osmanska tiden. Men tyvärr, som jag påpekat har Andreas Malm för grunda kunskaper om just detta och missar väsentliga saker i den bosniska historien:
När det gäller just kapitlen om Bosnien finns en annan svaghet. Han framhåller hur monfysiterna i Mellanöstern gick över till islam därför att de tidigare varit förtryckta av den ortodoxa kristendomen, Bysans. När det gäller varför människor i Bosnien gick över till islam är han mera famlande och hänvisar vagt till den speciella bosniska kristna kyrkan. Detta utan att beskriva den närmare. Det hela blir då svårt att förstå. Den bosniska kyrkan, även kallade bogomilerna, förföljdes hårt av katolska och ortodoxa kyrkor. Detta för att den var en del av katharrörelsen (kättarna) i Europa och påverkad av den persiska religionsstiftaren Mani (det finns en doktorsavhandling om katharerna av Ylva Hagman där man kan läsa om detta). Dvs man kan i Bosnien se exakt samma händelseförlopp som i Mellanöstern. Osmanerna betraktades som befriare av många bogomiler och detta gjorde det lättare att gå över till islam. Att de som konverterade därefter, tillsammans med albanska och turkiska muslimer, kom att utgöra större delen överheten i de av osmanska riket kontrollerade delarna (Makedonien, Kosovo, Serbien, Bosnien och Hercegovina) av det som sen blev Jugoslavien förbigår han också med ganska stor tystnad. För att korrekt kunna bedöma Bosnienkriget måste man ha med detta i sina tankar, annars blir serbernas agerande och den lätthet med vilken man kunde vinna vanliga människor för att mörda sina grannar ganska oförståelig. Slaget vid Kosovo polje och myterna kring det räcker faktiskt inte som förklaring.
Andreas Malm tycker att Wijks kritik är felaktig och menar att vänstern begick flera fel i samband med kriget i Jugoslavien och att Erik Wijk fortsätter göra det:
1.) För inte ens 15 år sedan pågick ett folkmord i Europa. Det riktades mot muslimer, som inte ansågs höra hemma där de levde. 2.) Vissa delar av dagens hets mot muslimer har sitt direkta ursprung i den serbiska folkmordspropagandan; andra återuppväcker några av dess bärande teman. 3.) En del av vänstern tog ställning för den serbiska sidan i Balkankonflikterna, förnekade att ett folkmord ägde rum och köpte serbnationalisternas beskrivningar av konflikten. Detta tredje förhållande är, menar jag, ett problem. Det har inte bara inneburit att viss vänster hamnat vansinnigt fel i Bosnien, utan också bidragit till att sänka dess gard inför ett hat som alldeles nyss omsattes i blodig praktik på europeiskt territorium: i folkfördrivning, koncentrationsläger, massvåldtäkter och rader av massakrer.
Jag anser nog att Andreas Malm har rätt nrä det gälelr den faktisk beskrivningen ovan, men samtidigt fel när det gäller kritiken av Erik Wijk. Malm har en tendens att förenkla och måla svartvitt som inte är bra. Verkligheten fungerar inte på det viset. Det är detta jag upplever att Wijk främts kritiserar och det grundläggande fel som Andreas Malm gör i sin bok. En bok som jag ändå i stort sett tycker är bra.
Intressant?
Bloggat: LOKE,
Borgarmedia: NM1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Erik Wijk, Andreas Malm, Hatet mot muslimer, Islamofobi, Bosnien, Jugoslavien, Rasism, Historia, Samhälle, Politik
Relaterat:
