Inget alls i själva verket. Det finns ingenting i LAS som förhindrar uppsägning av inkompetenta anställda som missköter sitt arbete. Inga alls. Sköter man inte jobbet kan man bli uppsagd. LAS har inget med saken att göra. Regeringens globaliseringsråd är antingen monumentalt okunniga eller så levererar de bara en politisk beställningsprodukt i avsikt att påverka opinionen. Även i övrigt verkar de vara mycket önsektänkande och förvirring hos de höga herrarna i globaliseringsrådet.
Men ett återinförande av fastighetsskatten är naturligtvis bra liksom en förenkling av skattereglerna. Att generellt sänka skatten är dock negativt, för det slår mot de fattiga i samhället. Det innebär nämligen nedskärningar av den offentliga servicen och privatiseringar. Något som gynnar överklassen, de som redan har, och missgynnar de fattiga, de som inget har. På samma sätt fungerar det om generella välfärdssystem görs om till ”försäkringar”. Dessutom öppnar det upp ännu mer för negativa privatiseringar och ett samhälle som ser ut som det US-amerikanska. Globaliseringsrådets rapport är i mångt och mycket inget annat än en ideologisk propagandaprodukt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om LAS, Globaliseringsrådet, Utbildningsdepartementet, Anställningsskydd, Skatt, Arbetsmarknad, Privatisering, Regeringen, Politik, Samhälle
”Globaliseringsrådets rapport är i mångt och mycket inget annat än en ideologisk propagandaprodukt.” Quoted for truth.
/*off topic*/ #AS
Vill dock påpeka att det är fruktansvärt svårt att avskeda folk i Sverige om man inte kan omorganisera (vilket kostar mycket) eller om det helt enkelt är arbetsbrist (är det inte det så kan man ju inte bara anställa någon bättre).
Om en person är inkompetent så är det inte lätt att avskeda dem bara därför. Om de grovt missköter sitt jobb så finns det möjlighet, men bara för att man är fullständigt inkompetent så behöver man inte ”grovt” missköta sitt jobb. /*off-topic, borttaget*/ #AS
illwill: Det må så vara, men det har egentligen inget med LAS att göra. Det har med tolkningar av lagar och avtal att göra. De flesta avtalsområden har avtal som stadgar vad som gäller och man har regler som tar över gentemot LAS. Inte helrl id essa finns nåt hidner att omplacera eller säga upp folk som missköter sig.
/*personangrepp, borttaget*/ #AS
I den mån man skulle kunna hävda inkompetens som uppsägningsgrund så är det paragraf 18 i LAS som möjligen skulle kunna åberopas. Lagen säger dock inget om ”inkompetens” utan vad som sägs i paragraf 18 är ”Avskedande får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren”. För att lagen skall kunna tillämpas krävs i praktiken att den anställde gjort något som gränsar till det brottsliga eller uppträtt på ett mycket illojalt sätt mot sin arbetsgivare. Sedan kanske det är bara bra att det inte går att säga upp p.g.a. inkompetens då detta är ett svårdefinierat begrepp.
Dock, det globaliseringskommissionen avser är turordningsreglerna i paragraf 22 som avser förfarandet vid uppsägning. Nuvarande ordning är häs strikt turordning efter anställningstid där endast företag med minder än 10 anställda har möjlighet att undanta två medarbetare. I paragraf 22 står inte ett ord om kompetens eller motsvarande.
Som arbetsgivare kan jag säga att det är faktiskt väldigt enkelt att säga upp folk. Är det någon som inte kan jobbet och inte vill utvecklas i det så lyfter man bara luren, ringer facket och säger att den här människan är dålig för arbetsplatsen och så säger facket -jaha hur menar du då?. Och då drar man anledningarna på rätt sätt, och sedan meddelar man människan att han/hon är uppsagd och ska stanna kvar uppsägningstiden. Och man får ta in en ny på arbetsplatsen under tiden. Men därimot så går det inte att säga upp någon pga frisyr, kroppsstorlek eller dylikt som vissa vill, men vill inte en människa kan lära sig att handskas med kassaapparater och man jobbar i butik så blir människan uppsagt om arbetsgivaren tillsammans med facket vill det.
Det finns krafter som vill göra om Svensk arbetsmarknad till en amerikans variant. Det man glömmer är att arbetsklimatet är helt annorlunda på amerikansk arbetsmarknad. De anställda är inte lojala med sina företag, utan slutar så fort man hittar något bättre. Det finns inget intresse av att dela med sig av sina kunskaper på jobbet, det gäller att se till att man själv sitter på unik kompetens. Är det till detta läge vi vill gå?
Klart att en anställd på KTH har dessa åsikter. Han har fullständig anställnings trygghet och saknar dessutom erfarenhet hur det är att jobba i den privata sektorn.
/Emma
Jag blir så glad när jag läser om dessa ändringar!
Inkompetens och att grovt missköta sitt arbete är nämligen inte alls samma sak.
Tänk på alla värdelösa lärare som man skulle ha sluppit i skolan om de hade blivit ersatta med yngre, duktigare förmågor. Inte det att de gamla lärarna grovt misskötte sitt arbete, de var ju där och slog ingen, men inkompententa var de allt.
Arbete är för helvete ingen rättighet, speciellt inte i vård skola omsorg. Är du inte duktig på det du gör har du inget där att göra.
TB, det är ju inte jag som blandar ihop det utan dom. Det är ju det jag skriver.
Misskötsamhet är en sak och turodningsreglerna en annan. De senare är till för att skydda gravid, sjukskrivna, fackligt aktiva, folk emd avvikande åsikter osv. Det ska självklrat stärkas inte tas bort.
Misskötsamhet är en förhandlingsfråga och en annan sak.. Jag har genomfört ett tjugotal sådana förhandlingar i mitt liv som fackligt aktiv.
Petter: Jag anser att arbete är en rättighet och att man ska sköta sitt arbete.
Anders_S: Problemet med skrivingen i lagen är att den är mycket generellare än vad som skulle krävas för att ”skydda gravid, sjukskrivna, fackligt aktiva, folk emd avvikande åsikter osv”. Lagens bokstav talar om turordning utifrån anställningstid och inget annat. Skall annat vägas in är det en sak för förhandlingar.
Även om min erfarenhet på området är relativt begränsad så har jag vid två tillfällen under åren kommit i närkontakt med problematiken, vid ena tillfället som uppsagd anställd och vid det andra som arbetsgivarerepresentant i förhandlingen.
Problematiken i det förstnämnda fallet löstes med att jag under en tid fick bedriva enskild firma.
I det andra fallet var den krassa konsekvensen att 5 personer mer än nödvändigt sades upp. Här var problemet att det fanns personer relativt långt ned på turordningslistan som hade en kompetensprofil som i den uppkomna situationen var mycket väl anpassad utifrån arbetsuppgifter som det fanns behov av. Några högre upp på turordningslistan saknade denna kompetensprofil (…vilket inte betyder att dessa var inkompenta som personer utan att de hade en annan inriktning på sin kompetens). Facket, i detta fall ett av tjänstemannafacken, godtog inte avsteg från turordningen med följd att mer personer än nödvändigt fick sägas upp.
Rätten till arbete står uppspaltad bland de Mänskliga Rättigheterna. Så Petter tycks ha missat något där.
Angående artikelns inledning:
Ordet ”inkompetens” nämns inte någon annanstans än i artikelns rubrik. Rubrikens ordval matchar inte någonting som faktiskt står i artikeln; den enda punkten som kommer i närheten går ut på att det bör bli lättare att behålla nyckelkompetens snarare än att det ska bli lättare att göra sig av med någon som är klart imkompetent.
LAS bör kunna ersättas med en arbetsdomstol som tar upp alla fall där gravida, fackligt aktiva etc. sparkas godtyckligt. Nu har vi ett system där du har facket och lagen i ryggen nästan oavsett vad du gör. Även grova fel räcker inte om det inte sker upprepat. Det var ett fall i Göteborg för några år sedan med en anställd på Stena Line som minst två gånger varit märkbart berusad på arbetstid, men det räckte inte för att kunna säga upp henne. Och visst, alla kan ju göra misstag, och det är rimligt att man har fackets stöd i det läget. Men det allra värsta är ju de anställda som har tappat motivationen och drar benen efter sig. Det räknas ju inte som att grovt missköta sig, men arbetsgivaren betalar full lön för kanske halva arbetsinsatsen. Där är LAS ett problem. Och skulle det vara så att man inte klarar av tempot så är det ju inte arbetsgivarens ansvar utan samhällets ansvar att hjälpa de personerna. Det är ju nämligen så att i andra ändan så drar sig ju arbetsgivare för att anställa personer som man inte riktigt tror på till 100%, och då får man den där utslagningen som man trodde att LAS skulle skydda emot. Varför vägrar vänstern att inse att den effekten finns och är mycket allvarlig. Jag skulle vilja att arbetsgivare helt befriades från sjuklöneansvar, och att man skulle kunna säga upp vem som helst med 3 månaders varsel. Ogiltiga skäl får tas upp i en arbetsdomstol där man kan skydda från felaktiga uppsägningsskäl. Samtidigt ska naturligtvis a-kassan göras om så att man får a-kassa även om man blivit sparkad från sitt jobb. Och dessutom vore det bra om arbetsgivaren faktiskt kompenserades för personalbortfall vid t.ex. föräldraledighet, så att man inte längre är så rädd för att anställa kvinnor i en viss ålder etc. Varför inte t.ex. befria arbetsgivare från arbetsgivaravgiften för lika många månader som en förälder varit frånvarande. Vi har mycket att tjäna på att fundera kring hur arbetsgivaren tänker och planerar. Jag vill se en arbetsmarknad som är fri men som ger stöd när det behövs. Vad tror du om det?