Eliten tycker att eliten ska ha bättre utbildning

Intressanta synpunkter från Birgit tycker jag. Det finns fattigdomshögfärd också (har nog stött på ett och annat fall av den varan).

Vad det gäller att begåvningar inte behöver stöd har jag hört synpunkten (minns inte var) att det är fel. En tidigt yttrad begåvning behöver hjälp för att inse att det som är lätt i början kan bli betydligt svårare längre fram, och då gäller det att inte slarva bort grundarbetet och misslyckas av den orsaken.

Jag är mer på Birgits sida än Anders i detta. Som en av dessa arbetarbarn med begåvning märker jag mer och mer hur ofantligt mycket tid jag slösade bort i grundskola och gymnasie på grund av att jag tvingades hålla mig till samma tempo som de mindre studieintresserade eller ”begåvade”. På högskoleprogrammet där jag studerar är majoriteten av mina klasskamrater av samma åsikt: hade det funnits elitklasser så hade de inte bara lärt sig mer under gymnasiet och grundskolan, utan också lärt sig bättre att kämpa mot ett mål. När man läser ut alla gymnasiets mattekurser i mitten av andra året är det väääldigt lätt att gå in i en stor vägg när man börjar på högskola och stöter på _verkligt_ motstånd i form av svåra mattekurser.
Att det skulle vara ”överklassen” som studerar med mig har jag i alla fall inte märkt. Det är snarare en väldig blandning. Det finns bondsöner såväl som läkardöttrar och det finns de som är den första i sin släkt att gå på högskola.

Anders, du som själv upplevt hur ofantligt lite stimulans man får som begåvad elev, du borde ju kunna förstå att det är ett slöseri att ha duktiga elever sitta och leka med miniräknarna på mattelektionerna. Detta för att sedan gå in i väggen när de väl börjar på universitet, eftersom man aldråg under sina första 12 skolår får känna på någon verklig utmaning.

Att bara satsa på ”de som behöver det” gör mig fruktansvärt arg och ledsen att höra. Hade jag blivit småkriminell under min skoltid hade jag fått löjligt mycket stöd och fått gå i specialklasser med 5 elever. ”Klarar jag mig själv” så tvingas jag att hålla ett tempo som är betydligt under vad jag potentiellt klarat. Istället fick man roa sig med att störa klassen eller ändra facit i matteböckerna.

Elitklasser skulle kanske dessutom göra det mer accepterat att vara begåvad elev. Min uuppfattning, och flera av de jag pratat med detta om, är att studieintresse och ”begåvning” är något fult under hela grundskolan. Man ska minsann inte tro att man är något, eller att man är förmer.

Nej, elitskolor behövs! Att förlora en hel generations begåvningar till en understimulerande skitskola är inte bra skolpolitik.

Jag genomförde min utbildning för ganska längesedan nu i en tid då s.k. arbetslivserfarenhet vägde tungt i intagningssystemet. Själv kom jag in på reservplats inte direkt från gymnasiet utan med värnplikt emellan.

På utbildningen gick då ett antal lite äldre kanske 15-20 av total cirka 100, alla intagna på arbetslivserfarenhet. Detta var trevliga och säkert intelligenta personer.

Efter ett halvt år var dessa äldrestuderande nästan samtliga borta. Var det för att de var dumma? Nej, absolut inte men de hade en helt annan typ av socialt liv som omöjliggjorde för dem att ge studierna den koncentration som krävdes. Och så var 15-20 platser borta…

Min erfarenhet stämmer rätt så väl med Birgits. Det skrämmande är att den är nutida. Det finns ett väldigt förakt mot bildning bland ”arbetarklassen”/icke-högskoleutbildade vilket gör att många begåvade barn ur denna socialgrupp aldrig får chansen till högre utbildning. Jag har stött på det i min egen familj, bland vänner och bland barn när jag frivilligjobbat med läxläsning i förortsskolor i Stockholm.

Att man inte hela tiden får andra chanser är nog dessvärre nödvändigt. Den betygsinflation som uppkommit genom bland annat möjligheten att strunta i gymnasiet för att sedan komplettera sina betyg på komvux har gjort att kvaliteten på studenterna som antas till högskolan sjunker. Det går ut över de studiemotiverade och/eller begåvade studenter som vill ha bästa möjliga utbildning. Om man hela tiden ”av olika anledningar” måste ha andra och tredje chanser att klara kraven i utbildningssystemet kanske det är så att man egentligen inte har kapaciteten som krävs för att tillgodogöra sig högre studier. Hårt förvisso men eftersom utbildningsväsendet betalas med skattepengar är det viktigt att vi inte slösar bort begränsade resurser.

Det här ämnet är faktiskt alltid lika intressant. När man diskuterar utbildningsfrågor så slår det alltid klassbakgrunden igenom. De minst oväntade visar plötsligt upp en småborgerlighet som är skrämmande.

Jag själv tilhör dem som i mellanstadiet inte riktigt fick den utmaning som jag kanske skulle behövt, med en chock när jag kom till en större skola i högstadiet som följd. Betyder det att vi ska sortera tidigare? Betyder det att vi ska ha elitskolor? NEJ! Det betyder att vi behöver lärare som har speciella utmaningar i bakfickan åt oss. I samma klass som våra grannar. Svårare är det inte, det kan vara så enkelt som att hjälpa klasskamrater som har det tuffare, det lär man sig riktigt mycket av för övrigt. Att inte bara veta hur man gör rätt, utan att också förklara det kräver en djupare förståelse av t.ex. matematik.

Kerstins inlägg berör något viktigt. Att det handlar om försvarstänkande. Pinsamt att folk pratar om förakt mot akademiker när vi lever i ett samhälle som värderar akademiska kunskaper så högt och praktiska erfarenheter så lågt. En nyutexaminerad sjuksköterska jämfört med en undersköterska med 30 års erfarenhet, vem vet egentligen mest? Inte helt enkelt att svara på…

Visst, begåvning är inte klassbaserad, den finns hos alla. Däremot så krävs det medvetet stöd hemifrån för att odla begåvningen. Vilka är det som kan läsa när de börjar skolan? Jo, de som har stöd hemifrån. På samma sätt så finns det en skillnad mellan dem som växer upp med lugn och ro, eget rum, dator, engagerade och närvarande föräldrar (här kan karriäristernas barn ha problem) samt kort resväg till skolan och dem som inte har det. Småföretagarens barn som tvingas lägga massa tid på att hjälpa till med gården, kiosken eller restaurangen får inte heller en sjysst start.

Det är väl klarlagt att ju tidigare val, desto tydligare klassprofilering, att föräldrarna styr valen. Såg det när vi skulle välja tillval inför högstadiet. Två av klassens vassaste elever valde inte språk, utan något helt annat. Dessutom valde en av dem allmän kurs i matematik, helt i onödan.

Att sortera barn är ett tänkande som är förkastligt, skolans roll är inte enbart utbildande utan även fostrande. Den sortering som sker på gymnasienivå är illa nog, än att viktiga val ska skjutas ännu längre ner i åldrarna!

Angående de som angriper KomVux och en andra chans, ni gör mig så förbannad att jag inte klarar av att formulera mig. Hoppas Anders S eller någon annan klarar det bättre.

Daniel:

Jag blir så arg när du antyder att de som behöver en andra chans inte skulle ha den rätta begåvningen. Det är väldigt många andra faktorer som också spelar in, som i mitt fall en cancersjuk förälder, försök plugga gymnasiet då så ska du se hur bra det går…

Idag talade jag med en vän som inte gått gymnasiet. Hon är jättesmart men har noll självförtroende. Utan komvux skulle hon aldrig ens få en chans. Jag känner ett flertal såna här människor, blir så arg, jättearg…

Jag tycker fortfarande att ni som antyder att det är orättvist att den som har föräldrar som bryr sig och som anstränger sig i skolan klarar sig bättre är svaret skyldiga.

Hur ska man skapa en mer jämnt fördelad utdelning? Är det verkligen rimligt att bromsa någons utveckling för att uppnå större jämlikhet?

Begåvning är en sak. Läsvana är en annan. I ett hem med mycket böcker är det troligare att barnen också kommer läsa mycket, oavsett begåvning. Ibland kan läsvana förväxlas med begåvning.

Det är där skolan kommer in, att försöka främja läsvanan och nyfikenheten för utbildning hos alla, oavsett klass eller vanor i familjen. Det sker knappast genom att avskilja de som redan har läs- och studievana till elitklasser.