Klassbaserad utbildning åter

Vi människor behöver sporras för att få energi till att uträtta underverk. Vi har också enklare att känna denna kämparlusta när vi känner att vi är bland ”jämnäriga”, d v s att vi nästan är lika bra på något och nu gäller det att ta i för att lyckas. Alltså är det en bra pedagogisk strategi att samla individer som är motiverade och kan sporra varandra.

Varför finns det då en negativ sida i regeringens strävan om elitklasser som leder helt fel?
Man verkar glömma bort att man med detta sätt riskerar att konservera själva de pedagogiska formerna och istället sortera fram de som passar i just den typ av studiemiljö som erbjuds idag. Vi har ett hål, vilka är det som passar in i hålet?

Hur kommer vi förbi detta dilemma med att vi vill erbjuda våra barn en motiverande studiemiljö bland jämnäriga samtidigt som vi inte vill stänga ute vissa lärstilar eller förstärka uppdelningen i olika status i vårt samhälle?

Enligt mitt sätt att se på det så handlar det om att utveckla de pedagogiska formerna för att olda fram fler olika typer av talanger som i sin tur kan komplettera varandra som ”motpolare”.

Istället för att söka runda elever till våra hål så gör vi våra hål formbara så att alla sorts elever hittar sin plats.

Förväntningarna på skolorna blir då att de ska kunna visa att de har nått fantastiska studieresultat med elever som har tagit helt olika vägar i sitt lärande. En grupp elever vill ha fasta tider och en annan grupp vill ha varierade tider. Båda grupperna av elever får det stöd de behöver med hjälp av sinnrika pedagogiska former och beröriga lärare, d v s lärare som inte bara är behöriga utan också har den professionella förmågan att beröra sina elever.

På detta sätt fångar man upp befintliga talanger men missar alla potentiella talanger som verkligen kan blomma ut i ett ämne om de bara får använda sina bästa sätt att lära sig.

Kalle,
jag vet att jag är emot den. Det skulle inneburit mer oavlönad tid som doktorand, mindre pensionspoäng osv. Handledarna och universiteten jublar, delar av deras kostnader flyttas över på studenterna. Doktoranderna däremot, slipper 2 pensiongrundande år, slipper rätt till akassa i 2 år till, slipper inflytande över sin situation, slipper fackliga påtryckningsmedel och slipper en inkomst man kan leva på, slipper arbetstidslagar, slipper semester. Med Bologna processen slipper vi helt doktorander med familj.

Varför skall det satsas extra på begåvade? Om skolan som den är inte fyller deras huvuden till sin maxnivå, varför skall staten gå in och göra det? De som har intellektuellt intresse och inte kan tillfredställa dem helt med skolan, kan de inte vara begåvade nog att gå till biblioteket? Dessa barn har en möjlighet att själva utveckla sina intressen, men nu skall det satsas på dem, så de slipper den betungande bördan att ta egna initiativ att visa egen nyfikenhet.

Gryningsräd: Det har jag inte hävdat. Du behöver nog lite bärttre utbildnign i läsning? För det var knappast elitnivå på den kommentaren! Jag konstaterar att det blir lugnare i blandade grupper än i grupper där bara stökiga och icke studiemotiverade elever går. Dvs hur det fungerar. Jag hävdar inte att lugna elever ska göra något.

Däremot hävdar jag att man ska satsa på alla elever, det gör man genom mindre klasser och mer personal, Du och Bjrökludn verkar hävd att man bara ska sats på de som ändå klarar sig. Barn som oftast kommer från medelklassen och överklassen.

I övrigt tycker jag du pyser lite förakt över arbetare. Något som jag upplever som mycket obehagligt.

vadå mumbojumbo. /*off topic*/ #AS

Att inte vara mottaglig och befinna sig på rätt frekvens är väl något högst konkret. Det är väl en av de viktigaste insikterna.
Jag är för möjligheten att ”komma igen” om man har lust.
jag tycker vuxenutbildningen skall vara kvar och vara en ständig påfartsväg.
Däremot är jag säker på att vissa personer får bättre kunskap via handens pedagogik och när de mognat har möjligheten att plugga teori.

Ärligt talat Svensson: Detta är elementa inom utvecklingspsykologin.

Dessutom är det ett faktum: Alla människor skall inte bli akademiker. Tur är väl det. Vem fan skall annars göra jobbet. Jag är en stark förespråkare för handens pedagogik och jag ogillar stark föreställningen att de kunskaper som går via text skall anses ha ett högre värde.

Det är riktig snobbism.

Snarast upplever jag de omvända. Finns det något mer löjligt än akademiker med två vänsterhänder med tummen mitt i hand. Det bästa med en oteknisk akademiker är att hen måste köpa tjänster från alla hantverkare.

LEVE HANTVERKET! UPP TILL KAMP!

Jag vill inte försvara Björklund eftersom jag inte röstar på honom.
Men det finns en gråskala i det mesta. Det är det som jag vill påpeka. Allt handlar faktiskt inte om att se klassperspektiv.
Dessutom är det så att ”hantverksyrken” på sikt kan bli riktiga högstatusyrken.
Flertalet Svenskar sitter framför datorn och trycker. Några få är smarta att lära sig hantverk.
Datatryckarna blir för all framtid beroende av hantverkarna.

Så är det nästan redan föresten!

Svensson:

Jag håller med dig: Vi skall ha vuxenutbildning.

Men jag tycker samtidigt att alla gymnasieelever inte behöver ha högskolekompetens. Det är destruktivt att ställa detta generella krav.

Jag är emot det som kallas för elitklasser. Däremot är jag för att alla förmågor måste få blomma ut och då inte bara inom konst-musik-idrott.
Man måste i logikens namn få profilera sig/ fördjupa sig i matte-naturvetenskap- teknik.

Att inte medge detta är dessutom mycket kontraproduktivt. hela landet är beroende av att vi maximerar kunskapsutvecklingen i dessa ämnen. Detta i sin tur leder till fortsatta skatteintäkter och möjlighet att uppfylla målet ”välfärdssamhället”.

Jag vill ha en kraftfull satsning på matematik och teknik.
De personer som har rätt begåvning måste få blomma ut.

Annars så kan vi hälsa vårt välstånd fullständigt adjö!!!!

Jag tror det är fel att konsekvent säga att de begåvade dämpar stämningen i en klass. I min klass var det de som gick särskild matte, som fick bra betyg utan minsta ansträngning som stod för mobbing och bråk. Vi föraktade de som ansträngde sig för sina betyg, vi föraktade de som inte klarade skaffa bra betyg. Var du inte så smart men bra på idrott så fick du vara med oss och systematiskt terrorisera omgivningen.

I vår klass var det lugnt på de lektioner som intresserade denna klick, matematik, fysik, kemi och engelska var lugna lektioner. Religion, historia och samhällsvetenskap var däremot kaos. Det är långt ifrån alltid som det är de som har det svårt i skolan som blir de som ställer till problem. Faktum är att det var samma på teknis på gymnasiet.

”Det är naturligtvis en grov generalisering att skriva som jag gjorde.”

Det är en mycket vanlig generalisering och jag tror den leder till en hel del felslut. Högern ser framför sig en elitskola med harmoniska och begåvade elever som alla jobbar hårt och har det mysigt. Resultatet kommer förmodligen vara en skola minst lika stora problem som skolan innan. För om staten delar in befolkningen i a och b lag så kommer barnen att imitera detta och utöka systemet för det är enda sättet för dem att kontrollera systemet, genom att bygga ett eget. Själv ser jag en mardröm där sådana som jag och mina kamrater styr och ställer i en elitskola. Där vi står för utslagningen, detta utan att få veta att det vi gör är fel, hur skulle vi göras medvetna om det när samhället i övrigt gör samma?