Den sverigedemokratiska pressekreteraren Martin Kinnunen och hans flickvän överfölls av en grupp personer på lördagskvällen vid Gullmarsplan i Stockholm. Kinnunen hävdar att det i alla fall delvis handlade om ett politiskt motiverat angrepp på honom och flickvännen. Hur det är med den saken får utredningen svara på för personligen är jag inte helt säker på det då Kinnunen en annan gång hävdat att hans flickvän angripits av politiska skäl. Något som sedan visade sig var behäftat med flera oklarheter och det mesta den gången tydde på en privat eller intern sverigedemokratisk uppgörelse. Eller inget överfall alls. Det är anledningen till att jag även denna gång är tveksam till Kinnunens uttalande om att angreppet hade politiska ingredienser.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Martin Kinnunen, Överfall, Gullmarsplan, Sverigedemokraterna, Samhälle, Politik, Stockholm
Den förra gången är jag övertygad om att det var iscensatt för att ge publicitet åt dem. Och visst kan ”politiskt motiverat” lika gärna vara en annan fraktion (inom det partiet ryms allehanda dårar) från SD som ”AFA”.
Men du har rätt, det är oacceptabelt.
Det märkliga är att sanningshalten alltid ska ifrågasättas när det är en sverigedemokrat som har blivit överfallen, medan vänsterpartister som hävdar sig ha blivit mordhotad av heilande sverigedemokrater alltid är fullständigt trovärdiga. Nåväl, eftersom två gärningsmän har gripits och överfallet därmed är bevisat av utomstående kan även de tidigare angreppen mot SD och demokratin vederläggas.
Vill ni hävda att ni var på platsen och alltså ”vet” vad som hände får ni nog låta bli att framträda anonymt. #AS
”Anfallet” är det väl ingen som sagt något om, Olle?
Men vem det utfördes av, det kan i varje fall inte du säga. Svensson har rätt, er trovärdighet skulle öka enormt med avanonymisering i varje enskilt fall.
Nu har det återigen hänt: Revolutionskåta åsiktsfascister har misshandlat meningsmotståndare som tillhör Sd.
Det var på nationaldagskvällen som Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och hans flickvän blev misshandlade av ett större gäng vid spärrarna på Gullmarsplans tunnelbanestation.
De fick motta sparkar när de låg ned och blev slagna med ett knogjärn. Två kvinnor i 20-årsåldern greps samma natt misstänkta för grov misshandel. Två veckor senare anhölls även en 21-årig kvinna.
Mina värsta fördomar mot extremvänstern besannas när deras anonyma företrädare i mycket lama ordalag fördömer våldet och på något ställe försäger man sig och säger att det kanske inte var ”strategiskt riktigt” (men man måste ju förstå deras frustration över Sverigedemokraternas ökande folkliga stöd)
Nu är vänsterns demokratiska förtroendekapital definitivt förbrukat och alla vet numera att dessa knogjärnstomtar har haft ett tyst stöd från den etablerade vänstern som trots officiellt avståndstagande fortsätter att urskulda våldet.
”Det som är typiskt för de politiska extremisterna är att de finns i en miljö där det finns en acceptans för politiskt motiverat våld”. Så skriver en chefsanalytiker på SÄPO.
På kommunistiska bloggar och andra autonoma hemsidor pågår en febril aktivitet för att tona ner skadorna på vänsterns radikala image. För alla som objektivt läst om hur Kinnunen tidigare utsatts för andra attentat och hur han blivit hånad av vänstern för att ha ”iscensatt ett kidnappningsförsök” är det nu helt klart att hotbilden mot Sd-företrädare är högst verklig. En grupp vänsteraktivister har tydligt och konkret utsatt sina politiska motståndare för våld. Det är för helvete ett brott mot grundlagen!
Detaljerna i polisutredningen är föga smickrande för vänsterns självbild:
Vapengömmor, narkotikainnehav, fega förnekanden av medverkan, snatterier, våld mot tjänsteman och svåra mentala problem visar en bild av en vänster på dekis:
En rörelse som kapitulerat för dårarna som i sin egen värld vet bättre vad folk vill ha än vad folk tillåts att tänka.
”Fascister” kallar jag sådant pack för. ”Åsiktsfascister, gatans parlament, kommunistlakejer och HALALTOMTAR: förenen eder!”
Vem är verkligt förvånad?
UncleBob