Inte bara privatiseringen, utan i detta fall huvudsakligen ett idiotiskt myndighetsbeslut om att stora förpackningar av huvudvärkstabletter inte längre får säljas. Dvs stora förpackningar av tabletter med paracetamol. Problemet är att stora förpackningar av andra preparat som exempelvis tabletter med acetylsalicylsyra också försvunnit.
Privatiseringen av apoteken innebär som jag ser det att prispressen uppåt kommer att växa. De stora förpackningarna är billigare att tillverka och ger normalt ett lägre pris för de inköpande apoteksföretagen. Men de ger också en lägre vinstmarginal (större lagerhållning och oftast mindre pålägg) och intresset från privata återförsäljare att sälja dem blir därmed mindre. Med liten efterfrågan (de efterfrågas mindre av apotekskunderna också) blir de inte tillverkade då en allt för liten produktion blir olönsam. De apotek som vill fortsätta köpa större förpackningar kan inte då tillverkarna lägger ner produktionen och vips har vi fått en mycket stor prishöjning på, i detta fall, värktabletter.
Att GlaxoSmithKline (GSK) dessutom fått vad som i stort sett är monopol på tillverkningen av paracetamol-tabletter innebär förmodligen även det att priserna stiger. Sammantaget har vi alltså en situaation där myndighetsbeslut, privatisering och monopolisering medverkar till prishöjningar på huvudvärkstabletter. Och var så säker, det kommer att bli likadant för en del andra läkemedel också. Även utan tokiga myndighetsbeslut. För det är precis den utveckling vi sett vid den norska privatiseringen av apoteken. Som storkonsument av smärtstillande tabletter (dock inte paracetamolpreparat, de är värdelösa) är detta verkligen ingen kul utveckling för mig.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Värktabletter, GSK, GlaxoSmithKline, Panodil, Alvedon, Reliv, Apotek, Paracetamol, Sjukvård, Privatisering, Samhälle, Politik
PS. Om priserna i Norge:
Enligt Aftenposten 29.06.2007
“Bakgrunnen for innstramningen er blant annet en prissammenligning Statens legemiddelverk (SLV) gjorde i 2006, som viste at prisene for kopilegemidler gjennomgående lå mellom 50 og 75 prosent lavere i Sverige og Danmark enn i Norge. Da var legemidler som sto for mer enn 90 prosent av omsetningen av kopilegemidler tatt med i undersøkelsen, noe SLV mente var representativt for hele markedet.
Mer enn dobbel pris.
Kartleggingen fra juni i år viser:
* Norske forbrukere og staten betaler fortsatt langt mer for slike legemidler enn man gjør i Sverige og Danmark.
* Prisene i Norge er gått ned og nærmet seg nivået i Sverige og Danmark noe.
* I forhold til Sverige er 42 av 54 kopilegemidler dyrere i Norge. Av disse er 26 mer enn dobbelt så dyre.
* I forhold til Danmark er 30 av 46 kopilegemidler dyrere i Norge. Av disse er 17 over dobbelt så dyre.
* For begge land er 10-12 pakninger vesentlig billigere i Norge.”
DS.
Relaterat:









Pingback: Dyrare piller-Mineralcocktail : Alliansupproret
Pingback: Kapitalet tar över apoteken | Internationalens ledarblogg