Bostadsbristen i våra tre största städer liksom i universitetstäderna tycks bara blit värre och värre. Det är små och billiga lägenheter som saknas, medan det inte är något problem för folk med gott om pengar att köpa sig ett hus eller en lägenhet. Människor längst ner på den ekonomisk trappan får nöja sig med slumboende, i hus som vansköts, med fuktskador, med kackerlackor och andra skadedjur. Och ungdomar får bo kvar hos föräldrarna längre än vad de skulle vilja.
Anledningarna till bostadsbristen är flera. Dels byggdes det i stort sett inga smålägenheter under miljonprogrammet. När innerstäderna renoverades togs smålägenheter bort och man skapade i stort sett bara större lägenheter. Dett var länge sen, på 1960-talet, 1970-talet och 1980-talet. Därefter började hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter, i innerstäderna främst, vilket skapade en ökad segregation och brist på attraktiva och överkomliga hyreslägenheter.
Vad som därefter har hänt är än värre, för numera byggs det inte ens några bostäder. När ränstesubventioner för byggande togs bort (av den borgerliga regeringen) slutade man bygga bostäder för vanligt folk. Det lönar sig inte. Det enda som lönar sig för bolagen är att bygga sådant som man redan på förhand kan få in en del pengar för och sen ganska snabbt får igen investeringarna för. Dvs bostadsrätter, ägarlägenheter (sådana har funnits länge, men utan juridisk reglering) och villor för folk med pengar byggs fortfarande, men knappast nåt annat. Det byggs faktiskt en del små ägarlägenheter, ofta i ombyggda villor, men de är så dyra att i stort sett bara överklassbarn har råd med dem.
Kontentan är det som gatufesten i Malmö ville sätta fingret på. Rika har tillgång till attraktiva bostäder i attraktiva områden. Fattiga får bo där de inte vill bo, i områden där servicen ofta är undermålig och där husen ibland missköts å det grövsta. Det är inte förvånande att det blir stökigt i sådana områden ibland.
Unga människor hittar inga lägenheter och får bo kvar hos föräldrarna. Bostadsbristen i universitetsorterna för unga, något som ockupationsfestivalen i Lund ville visa på, leder förmodligen snart till att alla inte kan få studera där de skulle önska. Den sociala segregationen tilltar därmed och kalssresorna kan förvänats minska. Speciellt som skolsystemet samtidigt görs om för att försvåra för arbetarklassens barn att studera vidare.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Daniel Scythe,
Borgarmedia: SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Bostadsbrist, Lund, Malmö, Stockholm, Göteborg, Bostadsrätter, Ägarlägenheter, Segregation, Slumbostäder, Hyreslägenheter, Reclaim, Ockupationsfestival, Samhälle, Politik, Bostadspolitik
Relaterat:









Pingback: Stockholmsvänstern » Men Fy faan Björklund!
Pingback: Hur jobbigt är det att vara ung idag?