Borgarna i Stockholm säger att de vill skapa en stad där det ska var lätt att promenera, en stad där det är nära till allt. Men verkligheten är en annan. Man bygger så det knakar för att bilismen ska öka och låter bli satsningar på kollektivtrafik. Man bygger biltrafikleder som Förbifart Stockholm och ställer in satsningar på nya tunnelbanelinjer:
• Explosionen av stora köpcentrum som står emot viljan till blandad stadsmiljö.
• Utbyggnad av E18 som motorväg ökar bilstadens utbredning.
• De stora summor som ska läggs på biltunnlar för Förbifart Stockholm ger en kraftig förstärkning av bilgenererat stadsmönster i väster. Det står emot möjligheten att bygga vägar och spår, bra kollektivtrafik och en tät stad.
Man säger att man ska satsa på förtätning och blandstad, men det blir ofta inte så mycket med det, utan i slutändan tycks det bli enanvändningområden lik förbannat. Stora bostadsområsen utan några möjligheter till olika typer av verksamheter eller affärer. Delvis för att man i själva verket inte bygger blandat utan skiljer ut verksamheter i vissa kvarter, bostäder i ena ändan av det planerade området osv. Delvis för att man fortfarande skiljer ut biltrafiken från gångtrafik och cyklister. Nåt som garanterat dödar en stadsbebyggelse. Istället borde man bygga allt nytt i form av kvarterstäder med blandad trafik på gatorna. Gatorna kan gärna göras som det som kallas gårdsgator i Göteborg. Gator där biltrafiken är tillåten, men den måsta anpassa sig till gångtrafikanterna.
När det gäller det här med grönytor så kulel jag vilja säga att det finns tre typer av grönytor i en stad. Dels finns det planerade parker. Är de stora nog så används dessa områden i stor utsträckning och av många människor. Små parker i samma storlek som ett hus är dock i allmänhet inte så använda. Men består de av en lekplats kan det vara annorlunda.
Den andra typen av grönyta är naturområden som inte bebyggts. Ofta är detta strandkanter, branta sluttningar, bergknallar. Dessa områden används ofta väldigt lite och många upplever dem som otrygga på grund av en ovana vid natur kanske, vad vet jag. Är det stora områden så kan de lämnas som gröna lungor, men mindre områden bör bebyggas som en del av stadens förtätning. Sluttningar kan ju bli kvar i större utsträckning än andra områden, då de är dyra och svåra att bygga på.
Den tredje typen av grönområden som finns är små ytor som liksom blivit kvar mellan gator, kvarter, byggnader. I funkisområden och miljonprogramsområden kryllar det av sådana ytor och områden. De används nästan aldrig till någonting utan bara finns där till ingen nytta. Dessa områden bör bebyggas som en del av en förtätning av staden.
Samtidigt kan man passa på att förvandla en del av mijonprogramsområden och funksiområden från 40-tal och 50-tal till mer fungerande stadsbebyggelse med mer liv i. För det krävs byggande av gator, förbättring av kollektivtrafik konstruktion av kvarter osv. Och när det gäller grönområden är det ordnade parker man ska satsa på. För det är dem som människor i gemen utnyttjar.
Kom ihåg, en tätare stad är en miljövänligare stad. Det är inte alls en miljökatastrof. Det kan vara negativt för en del kringboende, men i det stora hela är det positivt.
Intressant?
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Förtätning, Stadsbebyggelse, Grönytor, Parker, Bostadsbyggande, Blandstad, Stockholm, Kollektivtrafik, Bilism, Stadsplanering, Naturområden, Samhälle, Politik
Blogged with the Flock Browser
Tags: Förtätning, Stadsbebyggelse, Grönytor, Parker, Bostadsbyggande, Blandstad, Stockholm, Kollektivtrafik, Bilism, Stadsplanering, Naturområden
Relaterat:
Pingback: Är moderaterna verkligen så ansvarstagande?