För mig är det självklart att fastighetsskatten bör återinföras och att den på något sätt bör vara progressiv på något sätt så att rika antingen får betala mer eller att enbart rika får betala. Förändringen i uppskovet är jag däremot mera tveksam till då detta förslag främst gynnar folk med större inkomster och förmögenheter.
Utöver dessa åtgärder på bostadsområdet behövs dessutom återinförande av statliga räntesubventioner till byggande så att byggandet av hyreslägenheter återigen kan ta fart. Det behvös ju en stor mängd bostäder och som det fungerar idag kommer dessa inte att byggas. endast bostäder för rika kommer att bygags, samtidigt som många fastigheter med hyreslägenheter för vanligt folk missköts av skrupellösa privara hyresvärdar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fastighetsskatt, Oppositionen, Bostadsbyggande, Bostadspolitik, Politik, Samhälle
Nej, fastighetsskatt är ingen bra idé. Det krävs för många undantag för att den skall funka. Tänker främst på pensionärer och personer med låga inkomster. Jag vill se raka och enkla skatter.
Hellre höjd stämpelskatt och kapitalvinstskatt som i större utsträckning är kopplat till folks betalningsförmåga.
Frågan om bostadsbyggandet är större än så. Man fann för mer än hundra år sen att i växande storstäder tjänar fastighetsägare alltid mer på att höja hyran än på att bygga nytt. I alla länder, oberoende av politiska majoriteter, infördes därför kommunala bostadsbolag med uppgift att bygga oberoende av om det var lönsamt eller ej. Bostaden sågs nämligen som infrastruktur och något nödvändigt för produktionen.
Sen kom miljonprogrammet och alla dess internationella motsvarigheter, och politiken ”bygg, för helvete” råkade i vanrykte pga den funktionalistiska planpraktik den var inskriven i. På grund av funktionalismens apartheidprinciper tycktes kommunala bostadsbolag bara vara istånd att producera slum. Så pengarna skars bort.
Så det behövs inte bara pengar. Det behövs också något att stoppa in pengarna i. Pånyttfödda kommunala bostadsbolag som inte är vinstdrivna. Och en stadsbyggnadspraxis som syftar till att bygga städer, inte townships.
Håller helt med Jan (precis som vanligt, f.ö.).
Att få allmännyttan att börja bygga igen, samt stoppa utförsäljningar till både bostadsrättsföreningar och privatvärdar är det viktigaste. Och självklart ska man bygga stad. De nya stadsprojekt som finns i alla fall i stockholm är bra i princip, men exploateringsgraden är alldeles för låg.
Om jag minns rätt finns det i bland annat svenska bostäder en väldigt stor fond för nybyggen, ett antal hundra miljoner ligger den på som jag minns det.
Färdigställandet av miljonprogrammet sammanföll med att högerns kontrarevolution mot den politik som sen andra världskriget verkat i de mångas intresse. Tillväxt och reallöner rullades tillbaks. Sådan förslummar oavsett hur man bygger.
Det handlar inte om att dutta lite hit och dit med olika skatter, det handlar om att ha en politik för full sysselsättning vilket ger makt och köpkraft till vanligt folk. Då kommer också vanligt folk att ha råd att bo i nyproducerade bostäder. Man kan inte hur man än vrider sig och vänder sig korrigera en politik som medvetet skapar utanförskap med skatter.
De många är sedan lång tid tillbaks överbeskattade, man använder inte denna överbeskattning till gemensamma utgifter utan stoppar undan det i dött finansiellt sparande. Vad Sahlin kallar för en ansvarsfull politik. Den överbeskattning som sker används mot de många för att strama åt ekonomin och förhindra tillväxt och skapa överskott på arbetskraft, en variant på ett gammalt tema skatter har alltid med få undantag använts för att ta från de många och ge till de få. Den stora förlusten för de många är inte bristen på en viss omfördelning via skatter utan den uteblivna tillväxten som skapar behov av arbetskraft, den förlusten är vida mycket större än några skatter i värden kan korrigera.
Självklart verkade idiotstoppet på bostadsmarknaden i början av 90-talet i samma riktning, klart att alla system behöver ses över och förändras, men at i ett slag gå från en relativ subventionering av folks boende till att både införa kapital och konsumtionsskatter på boende ändrade boendet till en intäktskälla för staten. Detta har nu pågått i snart två decennier.
Som den gode Grassaman en gång skrev brist på arbetskraft:
Att sprida ut makt och välfärdens goda en smula jämnt bland människor går bara med en enda metod: att ha brist på arbetskraft. Över hela ekonomin jämnt fördelad brist på arbetskraft. I sista hand är det här vars och enda människovärde definieras. Det är detta som kan ge kvinnor och ungdomar ett egenvärde: att deras tjänster verkligen efterfrågas och behövs. Inte därför att någon tycker att det är rättvist och skäligt och vill vara storsint. Utan därför att deras tjänster har ett stort ekonomiskt värde.
Märk väl att det bisarra ordet sysselsättning inte nämns, ett begrepp som kom i svang efter man stramat åt och skapat överskott på arbetskraft, arbetar gör man för att producera tjänster och varor som skall tillfredsställa mänskliga behov inte för att sysselsätta sig.
I dagens Sverige är det så illa ställt med Wigforss arvtagare att de på fullt allvar tror att ohejdat rövslickande av kapitalisterna skapar tillväxt och arbete för massorna. Man tror att höga hus och segeltävlingar skall skapa arbete och tillväxt, en märklig logik när dessa saker annars är bieffekter av tillväxt och hög ekonomisk aktivitet. I Malmö säger man det rent ut vi måste bygga rikemansgetto som västra hamnen så det eventuellt kan porla ner en rännil till de sämre ställda. Reagans trickle down ekonomi i praktisk tillämpning administrerat av sossarna. Ekonomiska idéer som var diskrediterade i USA redan innan Reagan avgått.
Man bygger konstgjorda vattendrag etc i rikemansgettot medan gemensamma anläggningar som simhallar håller på att rasa ihop och miljonprogramsområdena där de många bor förfaller. De politiska potentaterna bara älskar att vara i västra hamnen och ta spadtag inför lokalpressen.