I alla fall menar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin det. Är man arbetslös måste man enligt honom söka jobb på annan ort och eventuellt flytta, för annars ska man straffas genom att förlora sina inkomster. Det är naturligtvis barockt. Många arbetslösa har barn och familj. Kanske den andre personen i familjen har jobb, barnen går på daghem och skola och det fungerar bra.
Det är helt absurt att arbetsmarknadspolitken ska få som konskevens att sociala problem skapas där en i familejn kanske måste flytta, barnen blir oroliga osv. Det är inte en acceptabel ordning. Vill folk som har hela sin familj på en plats inte flytta till annan ort måste det vara möjligt att stanna. att söka jobb på pnedlingsavstånd är däremot självklart.
Det är ju inte heller så att det finns nån speciell del av Sverige där det finns fler job och där bägge personeran kan få nya jobb. kanske finns dte lite mer jobb i Stockholmsområdet, mend et är ju inet så att det inte finns nån arbetslöshet där. Dessutom är det ju rätt svårt att flytta dit om man saknar pengar vilket ju arbetslösa faktiskt gör. Det finns ju faktiskt inga bostäder för folk som inte kan köpa sig fram i livet på grund av regringens bostadspolitik.
Regringens politik riktar sig tydligt mot fattiga, sjuka och arbetslösa. Villkoren för dem ska stadigt försämras. Regeringens politik går också hela tiden ut på straf, repression, kontroll och övervakning. På alla områden. Man skapar så sakta ett samhälle som blir outhärdligt och omänskligt.
Dessutom vill Littorin som vanligt sänka lönen. Problemet med det är att det inte ger några jobb om det inte finns några jobb att få. Eller så ställer det äldre på gatan, eftersom unga ska ha lägre lön, för just nu finns det inte jobb. I vilket fall som helst kan det inte få ner arbetslösheten. Det krävs offensiva och positiva åtgärder för det, inte mer kontroll, nerdragning, övervakning och straffexercis. Förkortad arbetstid är en sådan åtgärd som på ett positivt sätt kan bidra till fler jobb och färre arbetslösa. Många av krisavtalen i industrin går ut på just det.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sven Otto Littorin, Arbetstidsförkortning, Regeringen, Arbetsmarknadspolitik, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Samhälle, Politik
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Ett tips om nyhetsbilder?, Björn Nilsson skriver TV-fritt, snatterskan skriver Dösnack, bitterhet, jobb, H Palm skriver Att fira den Fjärde Juli + Kulturkanon: Suicidal Tendencies.
Det är regler som har väldigt lite med arbetslöshet och bekämpning av den att göra. Det finns precis som du säger ingen magisk plats i Sverige dit alla arbetslösa kan flytta och få jobb. Det finns arbetslöshet överallt. Det handlar bara om att för arbetsköparna ta tillvara på arbetslöshetens effekter så effektivt som möjligt. Genom att tvinga arbetslösa att söka jobb överallt så ökar man konkurrensen om varje arbete och därmed pressar man ned priset för sagda arbete. Det är syftet. För när det råder arbetsbrist i Sverige så blir regeln meningslös, när det råder arbetslöshet så är regeln meningslös. Att tvinga folk från sina hem och familjer för att gynna arbetsköparna i lönebildningen är avskyvärt. Snarare borde arbetsköparna beläggas med tvång, arbetsköparna borde vara där vi vill bo, inte tvärt om.
Jobbcoacher är samma åtgärd, en statsfinansierad åtgärd vars enda syfte och vars enda effekt är att öka konkurrensen om arbetena och därmed gynna arbetsgivarna i lönebildningen.
Det finns en dold resurs av företag som kan tänkas anställa mer folk, och det är småföretagen, och då pratar vi om de riktigt små – enmansföretag etc. Småföretagen utgör 96% av alla företag i Sverige. Men eftersom dessa företagare oftast inte har råd eftersom skatten på arbete är för hög så uteblir möjligheten att anställa och den enskilde företagaren jobbar på med sina 70 timmarsveckor istället. Att man vill inrätta låga ingångslöner och sänka skatten på arbete är vettiga åtgärder och skapar givetvis dynamik. För det är med skatter man reglerar efterfrågan och tillgänglighet. Om man vill att folk ska låta bli att köra bil så ser man till att skatten på bensin är hög, likaså med alkohol. Vad tror ni konsekvensen blir av att skatten på arbete är hög? Det är inte så svår logik, ens för en socialist att begripa.
Nja, inte utgör väl de *aktiva* småföretagen (minst en heltidstjänst) 96% av alla företag? Och snarast är det väl andel av de arbetande som är intressant?
En 70 timmarsvecka innebär att man utöver en heltid arbetar 75% av en heltid. Då krävs en vinst på utfört arbete på 12.5% för att man skall ha råd att anställa en till om det inte finns fasta kostnader associerade med en anställd, exempelvis större kontor med mera. En avkastning på 12.5 % på rörliga kostnader är inte ett tillväxtföretag, då är man inte ett särskilt livskraftigt företag. Då är ens verksamhet det som de liberala ekonomerna i TV har kallat för dödfödd verksamhet.
Jag skall ställa de 12.5% i perspektiv, vilket är nödvändigt då man kan förvirras att tro att 12.5% är bra, speciellt med så låga räntor. AstraZeneca tjänar i runda slängar 700 kkr per anställd, LKAB har något år tjänat 1000 kkr per anställd. 12.5% på ett kvalificerat arbete skulle innebära en vinst per anställd och månad som är under 10 kkr. Var skall vi sätta ribban för hur olönsamt arbete vi vill utföra i Sverige? Skall vi gynna så här dåliga företag? Det är trots allt entreprenören som arbetar och inte klarar åstadkomma mer än 12.5%, vad blir då lönsamheten på arbete som utförs av inte lika motiverade arbetare?
Vi kan betrakta denna lönsamhet som ett tecken på att kunderna inte är särskilt intresserade av arbetet som utförs, eller inte tycker det är värt särskilt mycket. Företagaren kan då börja fundera på om hans affärsidé verkligen var så genial om det är något som vi verkligen vill ha i Sverige. Det vore en bättre tanke än att slå ifrån sig och skylla på andra, skylla på skatten osv. Tack vare att vi har satt ribban ganska högt i Sverige så slipper vi en hel massa ”bullshit jobs” förutom de som staten påtvingar oss i form av slavarbete för socialbidrag och annat.
Jag känner och arbetar med många småföretagare. att man inte anställer har inte med skatter, arbetgivaravgifter och liknande att göra överhuvudtaget. Utan oftast om att man inte vill , inte har tillräcklig omsättning, inte har tillräcklig lönsamhet och inte har behov.
Skattemässiga överväganden (speciellt inte skatten på arbete) brukar inte finnas i fåmansföretag (som jag själv äger ett) när det gälelr om huruvida man ska anställa nån. De flesta sådana företag betalar i princip ingen skatt och inga arbetsgivaravgifter.
Ett bra skött och lite större företag som min systers cateringfirma har inga problem att ha kollektivavtal, att anställa folk osv. Skatter och arbetsgivaravgifter har haft noll betydelse för det. Min bror, som har aktitektfirma, har helelr inge problem emd skatter och likande. Att han inte har några anställda är istälelt beoende på att det inte behövs (han lever på att rita hus och utbyggander till rika människor).
Mne nu är vi lite väl off-topic. Dessutom kan småföretag av denna typ aldrig svara för nån större sysselsättning. Att småföretagen skulle kunna vara en lösning är inget annat än fria fantasier.
Visst finns det småföretagare för vilka det är en livstil att vara sin egen och att då på detta sätt kunna styra sin egen tillvaro mer än vad andra kan. Bland denna grupp finns kanske ingen större potential när det gäller ökad sysselsättning.
Dock ovanstående grupp innefattar på inget sätt alla småföretagare utan här finns också sådana som mycket väl kan tänka sig att anställa. Den bild jag har är att det snarare är rigida anställningsregler än skatter som är hindrande.
Sedan går det heller inte helt att bortse från skatterna där denna utgör hälften av det som betalas ut i lön till den anställde. För den inhemska marknaden gäller dock dessa regler alla företag men visst ska man konkurrera med de som verkar på marknader med lägre löneskatter ja då finns problemet där.
Kobolt: ”Det finns en dold resurs av företag som kan tänkas anställa mer folk, och det är småföretagen”
Entreprenörsskapet, den nya tidens universalrecept. Lösningen på alla problem som existerar.
Att hela det politiska och ekonomiska etablissemanget hypar småföretagen är ett fattigdomstecken, det är en strategi från kapitalets sida för att skapa en mer värnlös och osäker arbetskraft. Dessa ”entreprenörer” jobbar nämligen ofta under rätt usla villkor (går det lite bättre så anställer man någon att arbeta för ännu uslare villkor), man är billig, det är hård konkurrens om uppdragen och man är lätt att göra sig av med.
Strategin är ett tveeggat svärd, för kapitalet kan även använda sig av de stackars småföretagarna för att främja sina egna intressen. Som ni märkt så talar politikerna och Svenskt Näringsliv aldrig om hur synd det är om storkapitalisterna (trots att det är de man bryr sig om) utan alltid om den stackars entreprenören som minsann sliter jättehårt för ingenting, vilket naturligtvis är arbetarrörelsens fel alltihop. Det är klart att det är lättare för folk att sympatisera med småföretagaren i gathörnet än med Wallenberg.
För övrigt så har arbetslösheten knappast någonting med småföretagarnas skatter att göra, det ser lika dant ut i de flesta av världens länder. Den moderna kapitalismen och dess ideologiska apologeter vill ha hög arbetslöshet, Rehn-Meidner modellen har övergivits.
Kapitalismen är ett fullständigt irrationellt system, vi har enorma mängder av produktionsmedel och enorma mängder av arbetskraft sida vid sida som inte är i rörelse trots att vi lever i en värld med massvis med otillfredsställda behov.
Det är inte direkt svårt att utplåna all nöd och fattigdom i världen, vi har arbetslösa, vi har produktionsmedel som inte används, vi har en massa kapital uppbundet i verksamheter som inte tillfredsställer behov utan endast är till för att administrera ett ineffektivt system. Med lite rationell planering så skulle allting kunna ordnas väl.
Alex:
En stilla undran är då varför de samhällen som försökt använda andra ekonomiska system än kapitalismen haft än svårare att uppfylla behoven. Detta vore intressant att få utvecklat något ytterligare.