Ett mord som aldrig blir uppklarat och ett som kanske blir det

Ett av Sveriges mest uppmärksammade mord genom tiderna, styckmordet på Catrine da Costa, har blivit preskriberat. Mordet har varit omskrivet i ett flertal böcker och det har skrivits spaltmil om det och de två personer som tidigare dömts, inte för mordet, men för styckningen, obducenten och allmänläkaren. De två frikändes dock för mordet. Numera vet vi, genom DNA-test, att de två männen med all sannolikhet är oskyldiga till all inblandning i mordet på Catrine da Costa, inklusive styckningen.

Även om mord är allvarliga och grymma brott, så undrar jag ändå inte om det är bra med preskriberingstid. Det finns liksom inget värde i att rota i väldigt gamla mord, där mördaren kanske redan är död eller där rotandet och nya utredningar enbart jagar upp anhöriga igen, utan att nå någon stans.

Samtidigt finns det andra mord där utredning tagits upp igennya fakta kommit i dagen. Det gäller ett dubbelmord i Skåne, vid Hovs hallar, där en 23-åring tidigare frikänts. Nu när nya fakta kommit fram om det som ofta kallas Bjäremorden, så kan dock åtal väckas på nytt enligt beslut i Hovrätten.

Även i detta fall dömdes den misstänkte för andra brott som hade samband med morden på Sölve Svensson och Irene Saldert och frikändes för själva dådet. Men eftersom morden får tas upp i rätten igen är det med all sannolikhet så att han faktiskt också är inblandad i det hela. Detta i motsats till hur det är med de som åtalades för mordet på da Costa.

Att man på detta sätt kan åtala samma person igen för ett mord när nya fakta och uppgifter kommit i dagen tycker jag är bra. Det finns länder där det inte går och då kan ju mord förbli ouppklarade trots att man har bevis på vem som är mördaren.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

11 svar på “Ett mord som aldrig blir uppklarat och ett som kanske blir det”

  1. ”Det finns liksom inget värde i att rota i väldigt gamla mord, där mördaren kanske redan är död eller där rotandet och nya utredningar enbart jagar upp anhöriga igen, utan att nå någon stans.”.

    Detta är en syn på det hela som säkerligen är relvant för vissa. För andra anhöriga kan det, oavsett tid som förflutet, vara viktigt att få ett avslut och få reda på vad som verkligen hänt.

    Världen är inte svart-vit, så heller inte denna fråga.

  2. Kan inte annat än hålla med, finns det egentligen någon mening med att undersöka ett brottsmål 25 år efter att det begåtts?

  3. En tänkbar fördel med att även mord kan preskriberas, som jag ser det, är att det kan få mördaren att erkänna, och därmed förklara varför. För om det har gått säg 30, 50 eller kanske 70 år efter mordet så är ett straff, som t.ex fängelse, sällan motiverat. Däremot vill ju de anhöriga kanske fortfarande veta vad som verkligen hände.

  4. (…forts)
    Eller så kan man iallafall se på det såhär:

    Om en anhörig till dig blev mördad för många år sen, och det blev aldrig klarlagt vem som gjorde det, och varför, vilket av dessa två alternativ skulle du välja?

    1. Mördaren avslöjas aldrig, och då inte heller varför mordet skedde.

    2. Mördaren erkänner, berättar varför han gjorde det, och kanske även ber om förlåtelse. Men då brottet är preskiberat så förblir han ostraffad.

  5. Det är enkelt att tycka vad är vitsen att hålla på med mord som är äldre än 25år?

    Säg det till anhöriga som fått någon i familj eller släkt mördad. Jag har en släkting som mördades 92 inte ett spår ingen vet nått. Tiden går och nu ser det ut som det aldrig blir löst. Fruktansvärt jobbigt för anhöriga att veta dom eller den klarade sig undan straff.
    DNA tekniken går ständigt framåt även andra untrednings tekniska saker så 25år är för lite grova brott ska aldrig någonsin preskriberas. I finland hitta dom dna träff på ett 45 år gammalt mord för några år sen det säger allt.

  6. Peter,

    Vad tyckte du om mitt resonemang då? Om det bara finns de två ovan nämnda scenarierna, vilket scenario föredrar en anhörig tror du? Om så pass lång tid som säg 50-60 år gått så skulle iallafall jag välja alternativ två. Vetskapen om vad som faktiskt hände, och möjligheten att faktiskt lägga det bakom sig, skulle vara mer värt för mig än möjligheten till juridisk rättvisa i form av ett fängelsestraff för gärningsmannen.

  7. glömde det sista:

    …men framför allt så skulle vetskapen om vad som hände vara *betydligt* mer värt för mig än att inte veta alls, och att mördaren tar med sig hemligheten i graven.

  8. Det här fallet är lite speciellt i den meningen att det var så många, fortfarande verksamma, som hävde ur sig en massa dumheter i media. Dessa dumheter blir rent pinsamma i ljuset av det vi vet idag.

    ”Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral ‚Äî han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land.”

    Professor Christian Diesen, Stockholms Universtitets juridiska institution, ur artikeln ”Kan en läkare fällas för mord?”, publicerad i KPML(r):s tidskrift ”Proletären” i maj 1991.

    Det är rimligt att det finns en preskriptionstid för brott, också mord. Under ett liv har man som människa också rätt att ha fel. Det har jag haft själv, mer än en gång. Jag väljer att återge ovanstående för att än en gång resa frågan om vänstern, som jag sjäv tillhör, är redo att ta itu med de skamligheter man tyvärr varit med om att orsaka oskyldiga människor.
    PS! Det finns betydligt mer att återge. Ofta från feminister. Tyvärr!

  9. Kloka ord av Bosse Johansson.
    Redan 1988 beskyllde min fd partikamrat, Christian Diesen, läkarna för att vara nekrofiler.
    Sex år senare var han handledare åt allmänläkarens fd fru i samband med ett uppsatsarbete.
    Vänsterns skuld är blytung i detta justitiemord.
    Häxjakten mot läkarna har troligtvis fått som resultat att gärningsmannen kunde gå fri.

    Diesens attack mot läkarna publicerades i Proletären nr 13 1988.

  10. Patrik: I alla fall stalinisterns, Proletärens och Diesens. Utöver det har jag ingen aning, har ni? Och jag tvivlar på att Proletärens inflytande varit stort. Diesens påverkan kan möjligen ha varit större.

Kommentarer är stängda.