För ett fungerande samhälle krävs förlåtelse

När brottslingar har avtjänat sitt straff eller sin vård så är meningen att de ska återanpassas till ett vanligt liv. Att de ska börja leva som vem som helt, arbeta och äta. Det är nödvändigt att ett samhälle fungerar på detta sätt. Man ska inte stigmatisera människor för resten av livet. Det är omänskligt och dessutom dyrt för samhället om inte tidigare dömda återanpassas till ett vanligt liv.

Uthängning av brottslingar är därför en negativ sak. Det motverkar återanpassing och skapar ett omänskligt samhälle. På denna punkt är jag förvånansvärt nog helt överens med Sanna Rayman i SVD:

För det är ju också en sida av saken. Det är lätt, särskilt i debatter kring sexualbrottslagstiftning, att alltid föreställa sig det enklaste fallet. Överfallsvåldtäkten, monstret som antastar barn. Vi tänker inte primärt på de andra, oklara fallen. Fallet där 14-åringen lade några år till sin ålder. Fallen som kantats av berusade tillstånd, ungdomligt oförstånd, lögner. Sådant finns ju också. Saker är sällan så svartvita som vi vill föreställa oss.Visst finns det monster. Men de är inte i majoritet.

Det är nödvändigt med förlåtelse för att smahället ska fungera. En fixering på hämnd, stigmatisering osv genom uthängningar osv är motsatsen till ett mänskligt och socialt vettigt fungerande samhälle.

Intressant?
Borgarmedia: GP1, 2, SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Brott, Våldtäkt, SVD, Sanna Rayman, Våld, Förlåtelse, Samhälle

Blogged with the Flock Browser

Tags: Brott, Våldtäkt, SVD, Sanna Rayman

Relaterat:

Posted in Brott.

3 comments

By Anders_S – 3 augusti, 2009

http://turesreflektioner.blogspot.com/ TB

En annan aspekt av detta är att misstänkta brottslingar ”hängs ut” före rättegång och dom. Detta strider mot den grundläggande rättstradition som säger att alla skall betraktas oskyldiga till dom fallit.

Tyvärr tycker jag att man på senare år allt oftare ser att denna rättstradition får ge vika för sensationsjournalistik.
http://jahhollis.blogspot.com/ Jah Hollis

Men vem vill ha en man som är dömd för sexmord på ett barn som granne? Inte jag i alla fall. Och alla med egna små barn tror jag skulle ha svårt att acceptera något sådant. Sedan kan man teoretisera hur mycket man vill kring förlåtelse och återanpassning. Det handlar inte om hämnd utan förmodligen om att man tvivlar på att risken för återfall skulle vara eliminerad.
Strutsman

Det är därför livstidslångt bärande av elektronisk fotboja vore en bra idé för vissa typer av brottslingar, t.ex. våldtäktsmän och mördare. I fall då risken för återfall finns men inte bedöms som akut. Då behöver kanske inte allmänheten informeras. Men risken att åka fast om man begår nya brott blir närmare 100%.

Och sedan bör man för alla fängelsedömda för grova brott göra en bedömning av risken för återfall. Om den risken är för hög bör personen aldrig släppas ut. Detta inkluderar naturligtvis att man i princip aldrig släpper ut en grov brottsling som man en gång bedömde vara återanpassad men som ändå återföll i lika grova brott.