Val idag – rasister skulle ha kunnat bli vågmästare

Under de senaste tio åren har jag märkt av en kraftig värdeförskjutning i samhället. Det är fler och fler som tycker som Sd i invandringsfrågan, utan att för den skull rösta på Sd. Det har med andra ord blivit mer och mer acceptabelt att tycka som Sd. Det liknar mycket den utveckling som redan skett i Danmark. Jag tillhör dem som tror att Sd är kraftigt underskattad i opinionsundersökningarna, utom möjligen i United Minds.
EU-valet blev en chock för många som arbetar mot Sd och kyrkovalet riskerar att bli en ny chock.
En sak som jag tror påverkar andelen Sd-väljare är det ökande politikerföraktet i samhället.

Varje jävla val finns det individer som av någon orsak förutspår att detta ska bli SDs stora genombrott!
VARJE VAL har dom haft fel.

Problemet är att det till stor del är en självuppfyllande profetsia. Om detta är syftet för dessa personer, eller bara en biprodukt av sentaionsjournalistik vet jag inte. Kanske en stor skopa av både och.

SDs tid som nytt, spännande, radikalt, kan vara förbi om vi bara låter det och bemöter dom på ett vettigt sätt. Istället för att medvetet(eller möjligtvis omedvetet) gång på gång springa deras ärenden

I Norge har Fremskrittspariet nått stora framgångar bland arbetare och är nu näst största parti bland LO-medlemmarna. Så att prata om småborgare duger inte.

Magnus Marsdal, som har skrivet en bok om saken, anser att orsaken är att 1. socialdemokraternas ekonomiska politik är till förväxling lik borgarnas och 2. deras framtoning är så övremedelklassigt snorkig att arbetarna inte känner igen sig.

Norge är inte Sverige och Frp är inte SD. Det finns specifikt norska frågor – t.ex. har Frp länge skilt ut sig och krävt att oljefondens pengar ska spenderas i Norge och inte användas för internationell finansspekulation, något de nu dessutom har fått rätt i sen 600 mdr har försvunnit. Men så länge de ”vanliga” partiernas företrädare låter som näringslivets klonade slipsar finns det ett utrymme för osofistikerade typer som SD.

Håller inte med dig, Bahlool. SD har alltid varit rasistiska, men när det blev mindre acceptabelt med rasism och främlingsfientlighet ändrade de snabbt strategin till ”religionskritik” istället. Sedan är det självklart bra för dem att de gett dem inträde till tidningar och TV-program också.

Eftersom de inte längre är emot judar (officiellt) utan bara muslimer är de plötsligt salongsfäiga och ses som regeringspartners av SvD:s Per Gudmundsson, får delta i debatter i TV och tidningar samt säts in i opinionsundersökningar. Islamofobi är ju en liberalt legitimerad rasism.

Anders: Jag tror säkert s i Norge är arrogantare än s i Sverige; Frp är ju också mycket riktigt större än SD. Men nog känner man igen sig i Marsdals beskrivning på den pdf som kan laddas ner på http://www.celanders.se/Hogerpop.htm?

Jag vill inte alls polemisera mot dig om orsaken till SD:s växt, där är vi helt eniga. Men jag tror att det är bättre att kommunicera med termer som ”borgerlig ekonomisk politik som säljs in med kulturpolitiska medel” eller dylikt än att använda uttryck som fascism, som har degenererat till i stort sett bara ett skällsord som möjliga SD-väljare inte tar på allvar.

Anders_S:
”TB: oavsett orsak till rasism (främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi) sä rdte ju rasism lik förbannat. Oavsett om det är framvuxet ur en rädsla eller ur en teori”

Du må tycka att jag är en petimeter men jag anser faktiskt att det finns en poäng att vara noga med att använda gängse definitioner och begrepp.

Från tid till annan har jag ägnat mig ganska mycket åt problemlösning, om än inte på det politiska området. Den lärdom jag fått här är att vara noga med att definiera och förstå grundorsaken till ett problem. Angrips inte problemet utifrån grundorsaken kommer det att kvarstå, skillnaden är oftast bara den att problemet dyker upp i en annan skepnad.

Förvisso är det så att dessa företeelser går ut på att kollektivt tilldela olika grupper egenskaper, positiva eller negativa, utan att någon som helst hänsyn till gruupernas individer tas. Det mest absurda i detta är kanske rasbiologiska tankar innebärande att t.ex. benägenhet för brottslighet skulle vara genetiskt betingad hos vissa folkslag.

Då grundorsaken, som jag ser det, inte är densamma för rasim, främlingsfientlighet, antisemitism och islamofobi leder det föga framåt att ”klumpa ihop” allt detta till ”rasism”.

När det sedan gäller begreppet ”facist” så ser jag ovan att du erkänner att detta framförallt är ett ”skällsord”. Är du bara ute efter ett skällsord, varför använder du då inte ordet ”nazist”, som väl torde ha ännu mer negativ laddning (…och som faktiskt är mer passande om det är ”rasism” som man avser att komma åt)?

Att använda begrepp som i själva verket beyder något annat kommer förr eller senare att slå tillbaka. Ur ett idehistorisk perspektiv går det inte att påstå att SD är ett facistiskt parti, därtill är olikheterna för stora. Ideerna om ledarens unika ställning går inte att se i SD’s politik. Vidare finns, som jag ser det, knappast något i SD’s politik som strävar efter ett korporativistisk samhälle, något som var mycket centralt i den facistiska ideologin.

Konsekvensen av denna ”ovarsamhet” med begrepp blir att striden förs med trubbiga vapen vilket aldrig varit någon framgångsfaktor.