På kort tid har två politiska aktioner i arbetarområden i Skåne ägt rum. Dels ockupationen och kampen för fritidshemmet/fritidsgården Romano Trajo på Fäladen i Lund, dels Reclaim Rosengård. Bägge ägde rum i miljonprogramsområden och bägge utgav sig för att vara i den lokala befolkningens intresse.
Men när det gäller den ena så är det själva brukarna av fritidsgården som agerat med stöd av andra aktivister och före detta personal. I det andra fallet har aktivister, som inte ens framträder med namn och ansikten, ansett sig tala för befolkningen i förorten. När det gäller Roman Trajo är de som uttalat sig för att fritidsgården ska öppnas igen och som uttalat stöd för ockupationen, också de som använt och brukat verksamheten.
I fallet med Reclaim Rosengård så har de anonyma aktivisterna som pratat i Rosengårdsbornas namn hävdat att de har stöd i stadsdelen. Men de enda som synbarligen stött deras aktion (även om många säkert stöder de krav de förde fram och många Rosengårdsungdomar säkerligen var på festen) är anhängare till och medlemmar i det kriminella gänget Black Cobra. En del Rosengårdsbor, uppbackade av gänget The Lions Family, vände sig mot Reclaim Rosengård och körde bort dem från den festplats som ursprungligen var tänkt. Och även om man hade stöd i stadsdelen (vilket jag tvivlar på) omintetgörs effekten av det genom att man uppträder anonymt i maskering.
Det är två helt olika sätt att agera politiskt på. När det gäller Roman Trajo så har vänsteraktivister agerat gemensamt med de berörda, stötta deras krav och aktioner genom att delta och genom egna aktioner. I Rosengård har man gjort sig till talesmän för en grupp som inte verkar vilja ha några anonyma och amskearde som talesmän. aktionen har ordnats, inte med, utan över huvudet på befolkningen av några självutnämnda ”ledare” som dessutom inte vågar uppträda öppet med namn och ansikten.
Den tredje aktionen jag syftar på i rubriken är ungdomarnas aktioner i Hammarkullen för att säkra Mixgårdens öppethållande och verksamhet. En kamp som skötts av ungdomarna själva med stöd av personal och vänsteraktivister. I detta fall har vänsteraktivister i stort sett avstått från att göra egna aktioner. Förutom Rättvisepartiet Socialisterna som ordnade en egen, med ungdomarna konkurrerande namninsamling, men som tack och lov i övrigt inte agerade som självutnämnda talesmän på samma sätt som de autonoma aktivisterna som ordnade Reclaim Rosengård. Kampen för Mixgården i Hammarkullen slutade med fullständig seger för ungdomarna.
Hammarkullen ligger i Lärjedalens SDN och det är ett område av samma karaktär som Gunnareds SDN, Biskopsgårdens SDN och Bergsjöns SDN. Fast det är en väsentlig skillnad. Rekryteringen till gangstergängen är betydligt lägre i Lärjedalens SDN än i de andra. Mycket beror detta på den framgångsrika och vettiga verksamheten som finns på fritidsgårdarna inom Lärjedalens SDN. Noterbart är att tre SDN-områden som har störst rekrytering till gängen samtliga har samarbetat med Lugna Gatan.
Dess tre exempel visar hur man kan och bör arbeta som vänsterorganisationer och vänstermänniskor (Romano Trajo, Mixgården) och hur man inte ska göra (Reclaim Rosengård). Ihop med befolkningen och de berörda, inte som ställföreträdare för befolkningen och de berörda. Vill man nå stöd för sin verksamhet och sina åsikter hos vanligt folk duger det inte heller att använda sig av överdrivet och brutalt våld, eller att ställa till med oreda under en i övrigt framgångsrik och stor demonstration. Sånt innebär i stort sett samma sak som Reclaim Rosengård. Man skrämmer bort folk istället för att man når folk.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Romano Trajo, Mixgården, Reclaim Rosengård, Rosengård, Fäladen, Hammarkullen, Gunnared, Lärjedalen, Bergsjön, Lugna Gatan, Göteborg, Malmö, Lund, Vänstern, Samhälle, Politik
Något som är viktigt att veta i sammanhanget är att i Norra Fäladen, Lund, så har den autonoma gruppen Virvelvinden haft en kontinuerlig basverksamhet i sådär fem år, med regelbunden utdelning av flygblad osv.
Kim: Det understryker det jag skriver ytterligare.
Ja, att bygga underifrån är ett långsamt och tidskrävande arbete som många tyvärr inte är beredda att lägga ner.