Den kände och totalt misslyckade IB-agenten och spionen Gunnar Ekberg har gett ut en bok. Med tanke på Gunnar Ekbergs lögner och bravader när han var IB-agent så finns det heller ingen anledning att tro på hans uppgifter i boken. Karln är vad jag förstår en enda maskin av löst berättande, mytskapande och rena lögner. Och eftersom han verkar tro på det själv så måste han ju betraktas som mytoman. Värst var naturligtvis när han helt egenhändigt förvandlades till terrorist i ett försök att bevisa att den svenska palestinarörelsen, som han infiltrerat, var bombtillverkare och terrorister. Något han kapitalt misslyckades med förstås.
Utöver hot om bombåd ägnade sig Ekberg år inbrott hos FNL-rörelsen och palestinarörelsen, falska rapporter om medlemmar i olika vänsterorganisationer och -rörelser.
En bok som förmodligen är betydligt intressantare än Ekbergs, desto trovärdigare och vederhäftigare är istället Jan Guillos memoarbok, som ju också behandlar IB-affären.
Läs mer om mytomanen, inflitratören, spionen och terroristen Gunnar Ekberg och hans dåtida kompanjoner: IB del 1, IB del 2, IB del 3, övervakningen av Palestinarörelsen inklusive det amerikanska spåret samt den s.k. sjukhusaffären.
Läs mer om övervakningen av vänstern:
Rikets säkerhet och den personliga integriteten
Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945.
Utöver betänkandet ovan har kommissionen lämnat åtta rapporter:
SOU 2002:88, Politisk övervakning och personalkontroll 1945-1969. Säkerhetstjänstpolisens medverkan i den politiska personalkontrollen
SOU 2002:89, Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002. Förutsättningarna för säkerhetspolisens politiska registreringar
SOU 2002:90, Den farliga fredsrörelsen. Säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer, värnpliktsvägrare och FNL-grupper 1945-1990.
SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002.
SOU 2002:92, Det grå brödraskapet. En berättelse om IB
SOU 2002:93, Övervakningen av “SKP-komplexet”
SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980. SÄPO:s övervakning av svensk högerextremism
SOU 2002:95, Forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen
Intressant?
Bloggat: Lindelöf, Gudmundsson, Jinge, Dagens Kotka, Esbatis kommentarer
Borgarmedia: AB1, 2, DN1, 2, 3, GT1, 2, GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Gunnar Ekberg, IB, IB-agent, Spion, Jan Guillou, FNL-rörelsen, Palestinarörelsen, Övervakning, Terrorism, Samhälle, Politik
Inte bara ekberg som är en mytoman, Guillou är det också. Det var Bratt som gjorde storjobbet och Guillou skyllde saker på Bratt i polisförhör och rättegång som han inte vill stå för själv. Guillous enda försvar har sedan dess varit att ”Bratt har blivit tokig och honom kan man inte prata med”. Sedan har svenska tidningar tagit Guillous parti för att folket inte skall få höra helheten.
Men IB-affären avslöjad ohederligheten i det svenska samhället.
Varför har ingen kommit på tanken att koppla ihop IB-affären med varför Palme blev skjuten 14 år senare?
”Varför har ingen kommit på tanken att koppla ihop IB-affären med varför Palme blev skjuten 14 år senare?”
Antagligen för att det inte har något samband. Men du kanske sitter på något av vikt, Gunnar?
Arnkvist, kanske därför att en sådan koppling skulle verka på gränsen till mytomanisk? Ungefär som påståendet att Guillou skulle skyllt saker på Bratt.
När jag läste denna http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5327377.ab artikel av Guillou, blev jag väldigt besviken på honom. Han tar ställning emot piratpartiet. För att kunna tjäna lite mer pengar på sina böcker, tar han avstånd från ett parti som vill motarbeta den allt mer tilltagande övervakningen av svenska medborgare. Hans ideal från tiden då han var en av huvudpersonerna i IB-affären, har han tydligen övergett till förmån för girighet
Läs om IB-affären i originaltappning. Om Gunnar Ekberg http://fib.se/fib_1/IB/svesp732.html
Hela IB-affären
http://fib.se/fib_1/IB/index2.html
/*Länkarna finns redan i inlägget, men jag låter dem ändå finnas kvar*/ #AS
Undrar vem som sitter på mest information, de som faktiskt arbetat i organisationen eller de som bara är offentliga tyckare?
Helen Anstrin
dotter till Bo Anstrin som var operativ chef för IB
Det beror på vad vi pratar om. Vad exempelvis jag gjort och inte gjort vet jag nog mer om än vad IB/KSI visste och vet.
Och normalt vet man ju i en sådan organisation bara om det man själv arbetar med. Vad Ekberg gjort och inte gjort är dock väl klarlagt av utredningar (Säkerhetstjänstkomissionens statliga utredningen plus en del annat).
Anders_S, vän med Stig Centerwall, bror till Gustav (Gösta) Centerwall som var chef för utbildningsavdelningen inom IB. Vad nu sånt har för betydelse.
Nått som jag har funderat över när det gäller IB och efterföljarna GBU, SSI och KSI är den kritik om att IB skulle ha varit sossestyrt och sprungit ”sossarnas” ärenden” under Elmérs och Anstrins tid vid chefsposterna. Men om så var fallet så undrar man ju om militärens mest hemliga underrättelsetjänst isåfall var ”högerstyrd” under den tid som Carl Bildt-vännen, tillika brodern till oljemiljardären Adolf H. Lundin, Bertil Lundin, var chef för organisationen? Jag trodde, kanske i min enfald, att militärens underrättelsetjänst är en slags praktiskt utövande myndighet som skall vara opolitisk?
Det är väl belagt och känt att sossarna inte litade på Säpo. Därför lät man militären bygga upp en alternativ organisation. På centrala poster i den fanns många sossar, men naturligtvis även andra, rena militära tjänstemän. Bertil Lundin tyck snarast ha utnyttjat sin position till att gynna broderns företagsverksamhet. Sen tror jag också att makteliten i Sverige är en och samma oavsett om de råkar kalla sig moderater eller sossar. Det är samma familjer som bestämmer oavsett vilka tjänstemän de har i regeringsposition och oavsett dessas politiska färg.