Så länge det skärs ner så blir det värre

Tja, avvecklar man all hjälp och stöd till unga människor i skolorna, som kuratorer och färre vuxna i ungdomarnas omgivningar, så blir det så här.

De smarthuvuden som inbillade sig att sådant skulle spara samhället kostnader, blir istället en kostnad på något annat konto för oss skattebetalare. Fast det är väl det som var tanken, kostnaden hamnar inte på just deras kostnadskonto.

Fram för fler lärare på färre elever. Då skulle lärarna ha tid att engagera sig. Och inför ett nytt och första antagningskrav på Lärarhögskolan, nämligen ‚Äùförmågan att lära ut‚Äù. Har man inte den så har man inget i läraryrket att göra.

Ungdomarna är våra samhällens framtid, därför är det en väl värd investering.

Vill man sätta igång ”reptilhjärnor” är det bara att ta upp frågor om problem med skolan, skatter, kulturell mångfalld eller ta upp vad som händer i ex. Rosengård.
Om man vill komma tillrätta med problemet med det som händer i Malmö, Göteborg, Västerås och Uppsala. Bör man för det första sluta upp med att demonisera barnen och ungdomarna. Demoniseringen av barnen och ungdomarna gynnar bara sådana som SD.
Har funderat på om Moderaterna har en agenda gällande SD, skulle inte förvåna mig om att Moderaterna gärna vill att SD kommer in i riksdagen.
Barn gör så gott de kan och när de inte kan bättre gäller det att ta reda på varför så att man kan hjälpa dem.

Anders: Jag kommer att tänka på vad min mamma sa: När jag växte upp hade vi inga pengar. Men vi kände oss inte fattiga, för ingen hade några pengar. Hon växte alltså upp i en liten fjällby på 20-30-talen.

Vad som är människovärdigt uttrycks inte i kronor och ören, utan i andel av vad normsätterna sätter för normer. Den som ligger långt under normen lever inte människovärdigt, oavsett var normen ligger. Jag är övertygad om att den nivå din mamma lever på skulle ha kallats för lyx för hundra år sen – eftersom få nådde dit då.

Följaktligen är det meningslöst att snacka om att höja normen, det meningsfulla är att se till att alla når upp dit. Alltså att minska ojämlikheten snarare än fattigdomen. (Om man inte definierar fattigdom i termer av procent av normen förstås, men då blir det lite dubbeltydigt eftersom andra använder andra definitioner).

För att ta ett exempel: Även på den tiden USA var mycket rikare än Sverige levde vi bättre här, för vi hade bättre jämlikhet i betydelsen att alla (nästan) nådde upp till normen. Följaktligen hade vi också mindre sociala problem som våld, kriminalitet och sjukdom.

Ja, som ni märker är jag fortfarande uppfylld av The spirit level, av Wilkinson & Pickett. De beskriver det här mycket tydligt. Oavsett genomsnittlig konsumtionsnivå för ett land är det ojämlikheten som producerar våld, kriminalitet och sjukdom – så fort man har nått förbi den rena svältnivån.

Svenskmillionaire: Det handlar inte om vad man ”har rätt till”. Det är moralisttjafs. Det handlar om hur man effektivast får stopp på sånt här.

USA försökte med en superrepressiv strategi efter kravallerna runt 1970, vilket fick till resultat en extremt ökad våldsnivå och fantastiska kostnadsökningar i den repressiva apparaten. Bl.a. lägger vissa delstater ner mer pengar på fängelser än på skolor.

Det var ingen bra metod.

Bättre är full sysselsättning plus allmänt jämlikhetsfrämjande åtgärder. Bort med fantasibelopp till direktörer, till exempel. Inse att vi alla mår bättre av jämlikhet än av tillväxt. De är inte oförenliga, men jämlikhet är viktigast.

Jo, jag håller med om att vissa personer får fantasibelopp. (Bl.a. i DI kunde vi läsa om värdepappersmäklare som tjänar 88 000 kr per månad. För vad?) Även idrottsmän och artister får fantasibelopp kan man tycka. Men det som jag är emot är att du skriver ”jämlikhet är viktigast”. Jag tror att jämlikheten kommer från ett lands tillväxt. När ett land får tillväxt under ett antal år kommer jämlikheten automatiskt. Annars ”jämlikar” man sig till fattigdom allihop. Men, eftersom jag är en öppen person, ska jag läsa ditt boktips The spirit level, av Wilkinson & Pickett!

Andreas Bergh är vänlig nog att visa upp hur ojämlikheten i Sverige har utvecklats sen 70-talet – eller rättare sagt sen 1981 då det vände: http://www.andreasbergh.se/blogg/2009/3/20/vilka-gini-koefficienter-ska-man-anvanda.html – se bilden längst ner på bloggposten.

TB, jag kan inte se något motsatsförhållande mellan minskade klyftor och egna makten att förbättra sin livssituation.

Klyftorna idag handlar snarare om principen att minska den ”egna makten att ärva sin privligierade livssituation och att kunna försämra andras möjligheter att förbättra sin”.

Hampus:
Det jag blir så fundersam över är uttalandet ”Självklart är det viktiga att jämna ut, inte att höja normen.‚Äù”.

Det är möjligt att jag inte förstår men jag tolkar det som att det är ett större problem att det finns 10 rika än att det finns 100 fattiga.