Stockholms kommun har uppenbarligen omdefiniert begreppet fusk och dess betydelse. Eller är det media som gjort det? Eller missförstår jag? I vilket fall som helst så är det en politiskt motiverad propaganda som finns att läsa i SVD:
– I 50 procent av fallen kunde man konstatera rent fusk. 25 procent av bidragsansökningarna var felaktigt ifyllda och i resterande 25 procent av fallen var det Socialtjänsten själv som hade gjort fel, konstaterar Ulf Kristersson.
Misstag är inte fusk, felaktigt ifylllda blanketter av de som ansöker är inte fusk och misstag av socialtjänsten själv är verkligen inte fusk. Man kan också få den falska uppfattningen av artikeln i fråga att hälften av alla socialbidragsansökningar skulle vara felaktiga och enligt Ulf Kristersson därmed fusk. Eller att hälften är fusk och att hälften är felaktigt ifyllda. Riktigt hur det hela ska tolkas är lite oklart.
Det handlar om att hälften av de granskade ansökningarna (och de granskades för att man trodde att de kunde innehålla fel redan från början) visat sig innehålla fel. Fel som inte ens med bästa förmåga i världen kan uppfattas som fusk. Kristersson verkar ljuga medvetet och kallar misstag och slarv för fusk, eller är det media som skriver obegripligt? Kanske ska det hela tolkas som att hälften av de grsnakde ansökningarna är fusk och hälften är felaktigt ifyllda blanketter?
I vilket fall som helst så uttalar sig Kristersson som han gör för att försöka undergräva förtroendet för den gemensamma välfärden. Det är fult, oetiskt, smutsigt och oärligt. Det är moderat propaganda mot vanlig folk det handlar om. Det är moderat propaganda för att förbereda för ytterligare försämringar för arbetarklassen i Sverige.
Udnersökningen, som alltså bara berörde misstänkt felaktiga utbetalningar kan inte hlelr användas för att beräkna totalkostander för Stockholm. Att extrapolera och beräkna det totala antalet felaktiga utbetaningar från ett så litet och ovetenskapligt underlag är helt enkelt inte möjligt.
Vilken typ av stadsdelsnämnder granskade man? Vilken typ av bidragstagare, var det rika, som man vet fuskar mer än andra, eller var det fattiga arbetare som man vet har svårt att fylla i och förstå blanketter. Någon egentlig bild av om fusket och felaktigheterna är vanliga eller ovanliga får vi inte heller. Kanske är det bara nån enstaka procent som är det? Det lär man aldrig kunna komma från. Misstag begås. Och typiska fuskare som det ibland är svårt att komma åt finns det några stycken.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bidragsfusk, Felaktiga utbetalningar, Ulf Kristersson, Stockholm, Samhälle, Politik, Social välfärd
Relaterat:
