Det är för mig en självklarhet att hijab inte är en ny företeelse i Sverige. Detta beror på att jag är uppväxt i södra Bohuslän på 1950- och 1960-talen. Det fanns då fortfarande gott om hijab-bärande kvinnor i bygden och på olika öar. Dessa kvinnor var inte muslimer om någon nu trodde det och vi kallade inte heller huvudbeklädnaden för hijab.
Vi kallade det sjal och kvinnorna var kristna; schartauaner eller frireligiösa. Alla kunde de ha sjal som täckte delar eller hela håret. Men traditionen kom från den gammaldags kristna schartaunismen där det mesta man kunde företa sig var synd. Det finns fortfarande anhängare av denna extremreligiösa kristna inriktning i Bohuslän. De är inriktade på synd och straff och är en del av statskyrkan. Schartaunismens grepp över delar av statskyrkan och de religiösa i Bohuslän är förklaringen till det stora kvinnoprästmotståndet som finns i landsändan.
Med detta sagt så har jag inget problem med att folk bär hijab, jag vande mig vid det redan som barn. Men samtidigt så är det för mig också en symbol för konservatism och gammalmodighet. En symbol för folk som var mot det mdoerna, mot dans, mot kortspel, mot alla typer av nöjen. En symbol för en typ av tro och en inställning till livet som borde bort. Så känns det även idag när jag ser kvinnor i hijab eller nån huvudbonad som täcker hela håret. Samtidigt som det är helt okej för mig om folk bär sådana klädesplagg så är det för mig en reaktionär symbol.
Hur det kunde se ut kan ni se på följande bild som är tagen på min födelseö Rörö på 1960-talet.
Kvinnan i mitten är sommargäst och kvinnan i sjalen eller huvuduken är från Rörö och gift med mannen på bilden. Som ni ser så bär kvinnan heltäckande huvudduk, att jämföra med dagens hijab. Det må vara en reaktionär och konservativ symbol, men likförbannat så har man rätt att även idag bära den typen av klädesplagg. På samma sätt är jag inte heller för ett förbud av någon typ av kläder, inte slöjor och flor som täcker ansiktet heller. Folk bör kunna sörja på det sätt de vill och klä sig som de vill.
Men självklart bör man ta av klädesplagg som täcker ansiktet när man interagerar med andra människor. Att inte göra det skulle jag nog se som ouppfostrat och oartigt. men än så länge har jag dock aldrig ställts i den situationen. Jag har faktiskt bara en enda gång sett en kvinna med täckt ansikte udner senare tid och då är jag ganska ofta i förorter som Hjällbo och Hammarkullen. Den förstnämnda är Sveriges invandratätaste stadsdel med många människor från muslimska länder. Visserligen finns där få schartauaner, men man kan nog lugnt dra slutsatsen att den typen av kläder är något mycket ovanligt.
Läs mer: Reza Chitsaz, Den avslöjande debatten
Intressant?
Bloggat: JJ, Peter Andersson, Kildén & Åsman, Trotten, Röda Göinge,
Borgarmedia: AB, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Hijab, Nikab, Burka, 50-talet, Rörö, Sjal, Kultur, Religion, Kristendom, Islam, Bohuslän, Samhälle, Politik
Relaterat:
Pingback: Det här tycker vi | Proletärbella