Palme, Guillou och IB

Det finns ett stort mått av personlig vendetta, smutskastning och dåliga försök till hämnd från flera olika personer gentemot Jan Guillou i samband med den nuvarande Guillou-KGB-affären. Bland annat från Olof Palmes son Mårten Palme:

– IB-affären hamnar ju i ett helt annat ljus nu. Det har ju varit mycket diskussioner kring den domen och han har ju varit nitisk mot min far. På sätt och vis är ju detta en upprättelse för honom, säger Mårten Palme.

Jag är inte alls så säker på att IB-affären hamnar i ett annat ljus överhuvudtaget. IB-affären är och förblir ett övergrepp på alla de som registrerades. Detsmma gäller Säpos övervakning av vänstern, som var betydligt mer omfattande än IB:s. Olof Palme spelade dessutom en allt annat än hederlig roll i samband med IB-affären:

Olof Palme kommenterade för första gången IB:s verksamhet och IB-affären i tre intervjuer den 4 november [1973, min anm]. I DN fick han frågan om det ”förekommer någon kontroll eller registrering inom fackförbund eller olika socialdemokratiska organisationer från IB eller någon liknande organisation”. Palme svarade att han inte hade någon ”som helst kännedom om någon sådan registrering. IB eller säkerhetspolisen ägnar sig icke åt sådant.” Palme fick också frågan om han bedömde ”hela den här frågan om IB som oviktig”. Han svarade:

Det är allvarligt om det kommer fram uppgifter som skulle innebära att svenska myndigheter spionerar på svenska medborgare eller inte följer regeringens direktiv. För mig var den här frågan aktuell 1969 i samband med säpodebatten. 1970 genomfördes våra beslut. Det mesta som nu dras upp hänför sig till tiden före 1970.

Är Palmes uppgifter riktiga? Svaret beror på om man kan anse att han var införstådd med att Elmér och Paues hade återupptagit inrikesverksamheten på hösten 1971. En del av dem som Säkerhetstjänstkommissionen (SÄKO) talat med utgår från att så varit fallet. Palme fick också frågor rörande Gunnar Ekbergs verksamhet:

Jag vill utomordentligt bestämt säga att IB får verka endast inom ramen för gällande lag i Sverige. Det gäller å ena sidan att slå vakt om det öppna demokratiska samhället och å den andra att skydda människorna mot brott och våld. Jag ogillar arbete med infiltratörer och liknande metoder. Men brottslig verksamhet skall avslöjas var den än bedrivs, det må vara i en terrororganisation eller t ex i en narkotikaliga. Men detta är polisens arbete, inte militärens. Erfarenheten av stigande våld från olika grupper, på vänster- och högerkanten, t ex Svarta September och Ustasja, visar att det finns motiv för övervakning. Hur detta går till i de enskilda fallen vill jag inte diskutera.

Samma dag publicerades också en intervju med Palme i Aftonbladet. Här de frågor som direkt berör SÄKO:s område:

Fråga: Det har sagts att underrättelseverksamhet riktad mot vänstergrupper har förekommit även med användande av personer inom socialdemokratin.
Palme: Påståendet om en kontakt mellan partiet och militär underrättelsetjänst är felaktiga. Under 50-talet när det till vårt land inströmmade en del utländska agenter användes svenska fack föreningsmedlemmar och socialdemokrater i en del fall för att följa dessa agenters förehavanden. Denna verksamhet är numera avvecklad. (…)

Fråga: Förekommer det infiltration av betalda agenter i svenska organisationer?
Palme: Det förekommer inte och skall inte förekomma. Det har förekommit att medlemmar av svenska organisationer rapporterar till polisen om vad de anser vara förberedelser för brottslig verksamhet.

Palme lägger sig här på Sven Anderssons nivå i vad avser för- hållandet mellan IB och SAP. Påståenden om en kontakt mellan partiet och militär underrättelsetjänst är ”felaktiga”, menar han.
Det har i stället rört sig om kontakter mellan enskilda fackligt aktiva samt socialdemokrater ”i en del fall för att följa agenters förehavanden”. Palme var dock med all säkerhet bättre informerad.

Det finns en minnesanteckning som journalisten Arvid Lagercrantz gjorde i samtal med Tage Erlander i mars 1974. Bland annat berördes IB-affären mycket kort. Uppteckningen lyder i sin helhet:

Om IB:
– Jag har predikat för Palme och Geijer (Lennart) gång på gång att dom borde säga klart ut att visst finns det infiltration. Men nu har ju Olof sagt att det inte förekommit sedan 1969 och därmed har han låst alla andra. Det får inte förekomma och förekommer heller inte. Det är synd tycker jag.

”Det får inte förekomma och förekommer heller inte.” Erlander citerar här ordagrant intervjun med Palme i Aftonbladet där han uttalar sig om Gunnar Ekbergs infiltrationsverksamhet i Göteborg.

Enligt Erlander borde dock både Palme och Geijer säga som det var. De båda ville emellertid enligt Erlander inte bekräfta att infiltration förekommit sedan 1969, d.v.s. det år då Palme blev statsminister och Geijer justitieminister. Erlander beklagade att Palme därigenom hade ”låst alla andra”. Det utgör ännu ett starkt bevis på de för regeringen ytterst känsliga inslagen i IB-affären och hur man, mot bättre vetande, valde att helt förneka sådana uppgifter.

Den 14 december 1973 säger sen Olof Palme följande i en riksdagsdebatt:

Sedan står Hermansson och talar om infiltration i fackföreningarna, om agenter, tjallare och angivare – egentligen kommunistiska klyschor. Vad har det varit fråga om? Det har varit fråga om att det funnits utländska agenter på svenska arbetsplatser och då har några fackliga förtroendemän på dessa arbetsplatser hållit ett öga på dem. De har inte varit agenter, tjallare och angivare. De har gjort ett arbete i landets, i nationens och i demokratins intresse. Så enkelt är det.

Det är naturligtvis tråkigt att vi måste hålla oss med polis, underrättelsetjänst och allt annat som vi inte upplever som något tilltalande i vårt demokratiska samhälle. Om herr Hermansson talade med sina partivänner runt omkring och bad dem skicka hit färre agenter, skulle vi kunna dra ned mycket av polisens aktiviteter, så det vore ju polisens aktiviteter, så det vore ju en ansats.

Det fisnn enorma mängder information om Olof Palmess inblandning i organiseringen av IB och denna organisations övervakning av och övergrepp mot vänstern i Sverige i Säkerhetstjänsskommissionens rapport om IB. Det är klart att Olof Palme inte gillade de personer som avslöjat den organisation han varit me dom att bygga upp, Informationsbyrån (IB). Och det är kanske förståeligt att Mårten Palme därför kanske hyser en del avoghet gentemot Jan Guillou. Men faktum är att de nya uppgifterna om Guillou och KGB inte på något sätt förändrar IB-affären och/eller Palmes inblandning i de smutsiga övervakningsaffärerna i efterkrigstidens och 1970-talets Sverige.

Läs utredningen från Säkerhetstjänstkommissionen:

Rikets säkerhet och den personliga integriteten
Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945.
Utöver betänkandet ovan har kommissionen lämnat åtta rapporter:
SOU 2002:88, Politisk övervakning och personalkontroll 1945-1969. Säkerhetstjänstpolisens medverkan i den politiska personalkontrollen
SOU 2002:89, Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002. Förutsättningarna för säkerhetspolisens politiska registreringar
SOU 2002:90, Den farliga fredsrörelsen. Säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer, värnpliktsvägrare och FNL-grupper 1945-1990.
SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002.
SOU 2002:92, Det grå brödraskapet. En berättelse om IB
SOU 2002:93, Övervakningen av “SKP-komplexet”
SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980. SÄPO:s övervakning av svensk högerextremism
SOU 2002:95, Forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen

Intressant?
Bloggat: Leo Erlandsson, Scaber Nestor, Jinge,
Borgarmedia:
HD, AB, EX1, 2, 3, NM,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements