Skip to content

Rimliga straff för Sturebymordet

Jag tycker de relativt milda straffen för Sturebymordet är rimliga. De skyldiga är såpass unga att längre straff förmodligen skulle försämra deras möjligheter till återanpassning i samhället. Brottet och brottslingarna i fallet verkar dessutom vara sådana att något återfall i brottslighet knappast är aktuellt. Överhuvudtaget är ju återfall bland just mördare ovanligt. Om det inte handlar om yrkeskriminella då, men det är bara en liten andel av Sveriges 100 mord per år som begås av yrkesbrottslingar, dvs medlemmar i kriminella nätverk och gäng.

Det kan tyckas otillräckligt med de relativt milda straffen som fallit för mordet på Therese Johansson Rojo, men förmodligen behövs det inga straff alls för att de skyldiga ungdomarna ska inse vad de gjort. Jag misstänker att d eångrat sig, grämt sig och haft ångets sen det hela skedde. Det finns däför ingen anledning att straffa dem än mer. De har förmodligen redan straffat sig själva hårdare än vad samhället nånsin kan göra.

Det viktiga är nu att de två skyldiga till Sturebymordet ska kunna komma ut i samhället efter sitt straff och leva ett vanligt liv. Den mördade kan vi aldrig få tillbaks, men vi kan se till att de två ungdomarna som mördade henne får förlåtelse och kan leva ett fullvärdigt liv i vårt samhälle i framtiden. Hämnd har aldrig lett framåt, däremot så gör förlåtelse det.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Relaterat:

  1. Längre straff fungerar men är oekonomiskt
  2. Vård istället för straff – inte tvärtom
  3. Idioti från Beatrice Ask
  4. Brott och straff – USA överger hårda tag

Postad i Brott, Lagstiftning, Stockholm.

Etiketter , , , , , , , .

Av Anders_S – 27 oktober, 2009

  • neptun65

    Hej! Jag reagerar på det du skriver om att det viktigaste är att gärningsmännen ska komma ut i samhället, den mördade kommer vi (ändå) aldrig att få tillbaka. Du verkar på något sätt släta över den helt oacceptabla gärningen, att ta en annan människas liv, och fokusera på att gärningsmännen ska få ett bra liv i fortsättningen. En något naiv syn på saken framtäder när du skriver att de säkert ångrat sig och haft ångest sedan gärningen inträffade. Jag har själv ett barn, en liten son, och att ens försöka snudda vid tanken att mitt barn skulle falla offer för en våldsgärning, ja till och med dödas, den är så skrämmande och svår att man bara stöter bort den. Jag vet inte vem du är eller varför du bloggar. Jag tar dock helt avstånd från ditt resonemang i sakfrågan. Straff skall självfallet utdömas för gärningen. Ett illdåd som släckte en ung människas liv. Skandal med 1 år och 8 månader. /Peter, 43

  • Anders_S

    neptun65: Jag har inte skrivit att det är det viktigaste. Jag har skrivit att det är det viktiga nu. De två sakerna betyder inte samma sak.

  • Anders_S

    Om ni inte följer kommentarsregerlerna får ni inte er kommentar. ange exempelvis en korrekt mejladress.

    http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/

    Sedan en ska som kan var bara att veta. I svenska rättspraxis och svenskt rättsväsen ska man ta hänsyn till sådana faktorer som återfallsrisk, ålder, möjligheter till rehabilitering osv när man avgör ett straffs längd. Därför ska en ung person utan återfallsrisk och med goda möjligheter att utvecklas till en samhällsnyttig medborgare ha lägre straff. Det är alltså ett relevant resonemang. Detta är förmodligen den stora anledningen till att det ofta upplevs att rika får lägre straff än vanligt folk för samma brott.

  • profanum_vulgus

    neptun65:
    Om din son begår ett våldsbrott då, t.ex. slår en annan unge på dagis. Vad gör du med honom då?
    Om det är så självklart med straff så kan du väl berätta vad det ska leda till?

    Anders_S:
    Nej rehabilitering tar man bara hänsyn till när det gäller missbrukare, annars spelar det ingen roll. Vårdtanken avskaffades 1978.
    Återfallsrisk beaktas inte, däremot om brottet man döms för är ett återfall. Hög återfallsrisk borde väl dessutom leda till lägre straff om det ska vara någon mening med det?

    Ålder beaktas, är man under 21 så får man rabatt och är man riktigt gammal kan man få ett avdrag.

    Resonemanget skulle vara relevant om vårdtanken fanns kvar, nu är det dock proportionalitetstanken som är vägledande för straffrätten (Utvecklad av Jareborg och von Hirsch). Den bygger på att straffet ska vara ett lidande som mäts ut i proportion till brottets allvarlighet, detta lidande ska sända ett moraliskt budskap till den brottslige om hur klandervärt hans handlande varit och därmed skapa en vilja till bättring.
    Så här har det varit sedan 1978 och alla partier i riksdagen är enade om tanken.

  • Anders_S

    profanum. Det du talar om är teorin. Hos en hel del peroner, nämndemän och jurister finns vårdtanken kvar. I verklighetn påverkar därför sådant jag nämner och det tycker jag också är riktigt.

    Det där med straff som lidande och proportionalitet är bara dumheter som jag ser det. Det viktiga är ju att vi får ut folk som inte begår nya brott. Långa straff tycks inte ge den effekten.

    Återfallsrisk ger ett högre straff. Det är uppenbart från olika rättegångar jag bevistat. Gängmedlemmar får ofta högre straff redan från början.Ett brott med politisk förtecken tycks också ge högre straff än samma brott utfört av fotbollshuliganer osv.

  • Erik B

    Hej Anders,
    jag kan gå med delvis på ditt resonemang. Visst ska man när någonting har hänt blicka främst framåt och titta på vad som är bäst för alla i framtiden. Däri är dock även inkluderat frågan om vilka signaler ett straffs omfattning sänder.
    Jag skulle vilja ha garantier att denna dom inte blir prejudicerande i allmänhet. Det kanske är så att prejudikat egentligen bara borde gälla ytterst sällsynt, dvs när praktiskt taget allt är lika, inklusive gärningsmännens psykiska tillstånd och att de insett sitt misstag osv. osv. Men kan du inte hålla med om att vi nog kan glömma att man i framtida fall vågar avvika från dylika prejudicerande domar? M.a.o. betyder det att om du vill undanröja någon som 16-åring, så är det fritt fram och det kostar dig mindre än två år – och egentligen ännu mindre, då det kan vara två nyttiga år – och sedan får du leva ett fritt liv utan att störas av personen i fråga.
    Men det är en svår fråga, och jag håller bara delvis med dig och bara delvis med http://whatsupsthlm.se/pezster/sverige-daltar-vidare/2762/. Problemet med höga straff är att de som redan begått brott tycker att de lika gärna kan fortsätta. Problemet med låga straff är att många nya lockas att begå brott. Det verkar som vi måste välja mellan utbredd förstagångskriminalitet med många förövare och stor slumpfaktor och koncentrerad yrkeskriminalitet där polisen måste kämpa mot några få hänsynslösa, rutinerade och farliga kriminella. När jag tänker efter så föredrar jag nog ändå det senare, men det är inte lätt. Vad tycker du om det jag skrivit?

  • profanum_vulgus

    Anders_S
    Nej det är även lagstiftningen. I en proposition från 94 skryter justitieministern om att nu tar man äntligen bort de sista kvarvarande resterna av vårdtanken.
    Domare och nämndemän har sällan en tanke, i domarna görs aldrig några påföljdsbestämningar utan istället går de efter tabeller i boken påföljdspraxis.

    Ja visst är det dumheter, nu råkar ju både Jareborg och von Hirsch vara emot långa straff (allt över fem år har alltid mer negativ än positiv effekt), men de är för lidande och att det skulle sända ett moraliskt budskap, något som slagit an. Men nu är ju politikerna mer inne på att straffet ska vara proportionellt i den mening att det ska skapa en kosmisk rättvisa genom att utsätta den brottslige för samma lidande som brottsoffret.

    Men det är inte återfallsrisk, det vet ju domstolen inget om. Dessutom leder ju längre straff till högre återfallsrisk, så det blir än mer ologiskt än det redan är.

    Jag undrar mest varför man låser in folk för flera tusen kronor om dagen om man bara vill att de ska lida, spöstraff verkar mer effektivt.

  • profanum_vulgus

    Erik B:
    Just brott som mord påverkas inte alls av straff, du kunde avkriminalisera det utan att märka någon stor skillnad i statistiken. Det som påverkas är sådana brott som vem som helst kan utföra, t.ex. fortkörning (som dödar fler än mord gör).

    Två år är en jävligt lång tid när man är 16 år, en 16 åring anser ju vara eoner från att vara 14 eller för den delen 18. Det är ju straffritt att mörda när man är 14, men väldigt få 14-åringar har ihjäl folk, varför tror du?
    Dessutom finns ju det här mordet kvar för dem för alltid, alla de känner vet vad de gjort och tills de är 26 (om de är straffria tills dess annars längre) kommer det att synas i registret.

    Det som är intressant här är väl främst att straff (orsaka lidande för de som gjort fel) inte har några positiva effekter. Och om det nu är så att man blir en bättre människa av att lida, varför ska vi då försöka minska på brottsligheten? – brottslingarna gör ju andra till bättre människor.

  • Daniel

    Verkar lite skralt angående förståelsen av orsak och verkan. Att längre straff leder till mer återfall kan väl lika gärna bero på att det är människor med en redan etablerad kriminell livsstil som begår brott som leder till långa straff. Och att det skulle vara så självklart som du får det att låta är ju konstigt då jag kan garantera dig att en strafflängd på 100 år utan möjlighet till tvåtredjedels-frigivning skulle sänka återfallsfrekvensen till noll.

  • Daniel

    Förresten Anders så döms väl flickan mot sitt nekande? Hon har m a o varken insett vad hon gjort eller ångrat sig. Möjligtvis grämt sig och haft ångest över att hon åkt dit. Rent allmänt så har jag svårt att se varför det är så viktigt att se till att just dessa två mördare får ett fullvärdigt liv i framtiden. För de flesta andra olycksfåglar i världen som aldrig skadat någon annan än sig själva lägger vi ju inte två pinnar i kors för att försäkra oss om att de får ett fullvärdigt liv. Straffet som sådant är väl inte så mycket att säga om. Man kan ju inte förvänta sig att de anhöriga till offret ska känna att något straff som kan utdömas av ett civiliserat samhälle står i proportion till vad som drabbat brottsoffret.

  • Anders_S

    Daniel: Det är alltid vettigt att neka. Även om man är överbevisad till 100%. I tjejens fall har hon ju förmodligen inte utfört gärningen utan drivit på pojken. Det finns alltså ett svårt bevisläge och det är logiskt att neka (oavsett hur man känner sig, har ångrat sig osv) och ibland ger nekande ett lägre straff eller till och med ett frikännande.

  • Anders_S

    Daniel: Att hålla folk inlåsta leder förstås till att återfallen blir få för just den personen. Men det är ett mycket dyrt och ineffektivt sätt att bekämpa brott.

« »
Ansvarig utgivare