Arbetarklassen har inget att hämta hos socialdemokratin

De arbetare som eventuellt har närt tankar om att socialdemokraterna har för avsikt att föra en politik, om de hamnar i regeringsställning efter nästa val, som gynnar de vanliga människorna i Sverige, arbetarna inom vården, handeln och industrin, de kan nog sluta drömma nu.

Mona Sahlin har på socialdemokraternas kongress gjort klart att någon vänstersväng i ekonomiska frågor är inte att tänka . Istället för att föreslå sker som minskar arbetslösheten och förbättrar för arbetarklassen så fokuserar hon på frågor som räddar borgarstatens ekonomi. Snacket om ”arbete åt alla” är bara fluff, retorik utan innehåll. Utan egentliga förslag på åtgärder som kan avhjälpa situationen. Man föreslår istället oftast raka motsatsen.

För arbetarklassen finns inget hopp hos socialdemokratin. Inte heller vänsterpartiet kan på grund av sin allians med socialdemokraterna erbjdua en politik i arbetarklassens intressen. Utan det enda viktiga för det partiet tycks vara makt för maktens skull. Att hamna i regeringen oavsett vilken politik denna kommer att föra. För att nå dithän har partiet i stort sett övergett alla radikala krav. Det är uppenbart att det behövs ett nytt arbetarparti.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Arbetarklassen har inget att hämta hos socialdemokratin | Het Ekonomi()

  • Stefan

    Definiera arbetare och arbetarklass, tack.
    Det är ju nämligen så att de allra flesta med arbete i sverige tillhör medelklassen.
    Men det är klart, många långt till vänster låtsas som om att dom är låginkomsttagare fast egentligen en industriarbetare tjänar mer än en vanligt pappersskyfflare som jag (som inte är ”arbetare” antar jag eftersom jag sitter vid datorn hela arbetsdagen).

    För övrigt: De som arbetar inom ”vården, handeln och industrin” är gynnade av både alliansen och socialdemokratin.

  • Anders_S

    Stefan: Dumheter. Det är bara människor med borgerliga åsikter som hävdar sådant.

    Det finns analyser, som ger att arbetarklassen med allierade skikt utgör en majoritet i samhället. Jag har gått igenom Therbons kalssanlys så långt det finns invändingar, exemplevis Poulantzas som hänför mellanskiktet/medelklassen till småborgarna. Eller mera intressant, och något som jag delvis anser är korrekt, Ahrnes och Wrights analyser som innebär att delar av det som Therborn kallar mellanskikt är att anse som arbetarklass.

    http://www.zaramis.nu/blog/2007/05/23/arbetarklass-vad-ar-det/
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/12/22/klassdefinitioner-arbetarklassen/
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/12/22/om-klasser-mellanskikt-eller-medelklass/
    http://www.zaramis.nu/blog/2009/09/29/om-klasser-smaborgerligheten/
    http://www.zaramis.nu/blog/2009/09/30/klassdefinitioner-borgarklassen/

    Du har också fördomar om vad en arbetare är. Det finns ingen (utom möjligtvis du och dina gelikar då), allra minst jag som hävdar att en arbetare är lika med industriarbetare. Har inte funnits på i alla fall 40-50 år.

  • ”Det är ju nämligen så att de allra flesta med arbete i sverige tillhör medelklassen.”

    Mellanskiktet är inte så stort som alla borgare vill påskina. De som däremot tror att de är mellanskikt är många. De som inte äger produktionsmedlen eller större delen av avkastningen därav och inte kan bestämma över sina egna arbetsvillkor är – oavsett de vill det eller ej – arbetarklass.

  • Det är även lite roligt att folk inte begriper att vi revolutionärer inte vill att arbetare ska ”gynnas”, vi vill inte ha klasser alls där vissa ”gynnas”.

  • @Anders:

    Intressant? (Som du frågar efter varje inlägg…)

    Jo, visst. Det får mig att tänka på att det är väldigt svårt att tänka kring det som engagerar en mycket. Jag håller inte med dig i den här frågan. Jag känner mer som Bodström när han tänker på det råd han en gång fick: ”När jag berättade att det fanns så många saker som jag tyckte annorlunda än vad sossarna tyckte, svarade hon att det var därför jag borde engagera mig. Annars fanns det väl ingen poäng med det, lade hon till.”

    Ett parti är i bästa fall en värdefull samlingspunkt, där man kan dryfta sina idéer, få välvillig kritik. I sämsta fall är det i stället en insnärjd sammanslutning där grupp-tänkande, narcissism och annat vad jag kallar psykotiskt fungerande tar över.

    Det finns många idéer inom socialdemokratin. En del gillar jag, andra gillar jag inte, men ett möte gör det möjligt att förstå, att utvecklas. Att påverka och att påverkas.

  • Anders_S

    Leo B: Intressant är en sajt som ger fler besökare till en blogg. Det är därför ordet står där på slutet och därför det finns en länk. Klicka får du se. Jinge skriver bara ett ”i”.

    I övrigt begriper jag inte vilken bäring ditt inlägg har på det jag skrivit. Ditt inlägg innehåller ju faktiskt ingenting i sak. Kanske borde jag tagit bort det som off-topic. Men nu gjorde jag inte det.

  • Pingback: Högerkonspiration » Blog Archive » “We have met the enemy, and he is (s).”()

  • När ni diskuterar ”arbetarklass” förefaller det som om ni begränsar den till Sverige. Men med en global kapitalism följer att också klassbegreppet är globalt. Vad är ni för sorts nationella trotskister, förresten? Såna fanns inte på min tid.
    F.ö. är klassbegreppet en abstraktion där kapitalistklassen är den pol av mänskligheten i produktionsprocessen som äger produktionsmedlen och kapitalet medan den andra polen -arbetarna ellelr proletariatet – endast äger sin arbetskraft. Yrke och socialgruppstillhörighet hör inte dit.

  • ”F.ö. är klassbegreppet en abstraktion där kapitalistklassen är den pol av mänskligheten i produktionsprocessen som äger produktionsmedlen och kapitalet medan den andra polen -arbetarna ellelr proletariatet – endast äger sin arbetskraft. Yrke och socialgruppstillhörighet hör inte dit.”

    Mycket tänkvärt. Såsom varande icke-marxist har jag alltid haft svårt för hur man kan hänga upp hela samhällsmodellen på en dimension, klassdimensionen.

    Här tillförs nu andra dimensioner som yrke och socialgruppstillhörighet. Tänker man efter ytterligare blir verkligheten än mer flerdimensionell, inkomstnivå är en viktig parameter, som inte heller den i dagens inkomstutjämnade samhälle, kan göras ”ett till ett”-kopplad med klass.

    Talar vi om grupper och grupptillhörighet är det nog också så att den främsta gruppen man identifierar sig med är familjen och inte klass eller socialgrupp.

  • @Anders:

    Jo, naturligtvis vet jag vart ”Intressant?” pekar…

    Om det jag skrev var off-topic så kanske det beror på titeln på ditt inlägg. (Men du upprepar den i inlägget.)

    Men jag tror inte det var off-topic. Jag kommenterade bl a maktens struktur, men kanske var jag för otydlig?

  • Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Klimatet inför Köpenhamn()

  • Pingback: En ny politik för Arbete åt alla växer fram « Röda Berget()

  • Naer man som ingenjoer inte har mer i loen en en vanlig fabriksarbetare och blir utsatt foer foeretagets politiska foertryck inser man att man aer arbetarklass.

    Det har alls ingen betydelse att man har lite aktier som pensionsfoersaekring. Jag aer arbetare… naer det finns jobb.

  • Pingback: Saker och ting är ju inte alltid vad det heter… « Kent Persson (m) blogg()

  • Pingback: Hur bekämpar man fascister och högerpopulister? | Svensson()