Mer skattepengar till storföretag och rika

Socialdemokraternas kongress fortsätter på den inslagna vägen där storföretag och rika ska få skattefria inkomster och vinster genom att vi skänker bort våra skattepengar till dem. Tidigare var det på skolans område man beslutade om detta, nu ska det också vara likadant på sjukvårdsområdet. Naturligtvis är socialdemokraterna inte ensamma om detta, allianspartierna stöder den typen av politik som innebär överföring av resurser från det gemensamma till privatföretag, med överföring från fattig till rik.

Dett finns flera sätt att få vinter i privat sjukvård. Om man får betalt per vårddag så kan vårdtider förlängas. Resultatet är att vården blir dyrare och lönsammare för vårdföretaget.

Om man får betalt per patient kan man etablera sig i rika områden medfå allvarliga sjukfall. Vilket skapar klassorättvisor. Eller så kan man korta ner vårdtiderna vilket innebär en försämrad sjukvårdskvalitet. Försämrad sjukvårdskvalitet kan man också få genom att personaltätheten minskas, städningen eftersätts och liknande, vilket ju också är ett sätt att plock ut högre vinster ur den i Sverige med skattemedel finansierade sjukvården.

Intressant?
Läs mer: Röda Malmö, Internationalen, Röda Lund,
Borgarmedia: SVD1, 2, AB1, 2, 3, EX1, 2, DN1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • En sak förbises i detta inlägg. De jättekolosser vi har i form av regioner och landsting är inte självklart den mest effektiva formen att bedriva primärvård på. Med den nära insikt, genom familjerelationer, jag har i hur primärvård bedrivs vet jag att den byråkratiska komponenten inte är försumbar, något som också lägger en ”våt filt” över läkares och sjuksköterskors egna initiativförmåga.

    Min egen åsikt, som kanske är off topic, är att landsting och regioner borde fråntas hela sjukvården. Ansvaret för primärvården borde ligga hos kommunerna (för att komma närmare medborgarna) och ansvaret för specialistvård borde överföras till staten (för att få bort de orimliga skillnader som finns t.ex. i form av vårdköer och annant mellan landsting). Om sedan kommun och stat i vissa delar anlitar olika utförare av vården är detta bara en sporre för förbättring.

  • Jag har svårt att förstå alla som gnäller om vinst i vården etc när det finns många andra områden där offentliga aktiviteter finansierade av skattemedel skapar klirr i privata kassor?

    Utgångspunkten måste väl vara att skattemedel ska användas så bra som möjligt, för att skapa välfärd och ett bättre samhälle?

    Och då är det inte bara ohemula vinster som är problemet – utan också byråkrati och förlegade strukturer. Att utveckla produktivkrafterna i offentlig regi måste väl vara lika viktigt?

  • Mats

    Det ohederliga är att prata socialism och sedan agera borgerligt i realpolitiken. Då är borgarna mer ärliga. Dom gör som dom säger.

  • Ja, med den nära insikt som jag har genom familjerelationer och vänner vet jag att arbetet för att ”effektivisera” vården leder till ett otal onödiga dödsfall varje år. Privatiseringarna har lett till ökad byråkrati och är en sporre till försämring för patienten då pengarna som kunnat gå till mer läkare istället går till privata vinster.

    Felet är i grunden att vi inte utbildar fler läkare. Då hade läkare inte kunnat utpressa landsting till att betala oskäliga löner. Självklart arbetar facket mot detta. De bryr sig inte om patienterna, vilket också gäller sjukhusledningarna. De tänker på privata vinster.

    En gång i tiden var läkaryrket ett kall. Inget av detta finns kvar nu. Nu är det bara vinst, vinst, vinst som gäller när man trampar på de sjukas kroppar.

  • Pingback: Högern har tagit över Socialdemokraterna « Röda Lidköping()

  • Anders_S

    Byråkrati och liknande är självklart ett problem. Och självklart måste offenltig sektor hela tiden utvecklas.

  • Jan Wiklund

    Tyvärr har motståndarna till det nuvarande systemet skjutit sig i foten genom att säga nej till vinster i vård och skola. Vilket är omöjligt. Läromedelsförlag har alltid drivits i vinstsyfte, och den som arbetar som sjukvårdsbiträde gör det inte utan lön (att den sen är för låg är en annan sak).

    Parollen bör inte vara ”nej till vinst i vård och skola” utan ”offentlig verksamhet ska inte styras av vinsten”, med tonvikt på styras. Det gör den nu, helt oavsett om det är offentliga eller privata bolag som utför den.

    Det vi bör engagera oss emot kallas ”New Public Management” och är en sjuka som har spridit sig i offentlig förvaltning sen 80-talet. Den går ut på just att vinsten, eller budgeten, ska styra, och inte t.ex. kvaliteten.
    Läs gärna mer på http://www.paecon.net/PAEReview/issue33/Drechsler33.htm
    http://www.alternativstad.nu/Dokument/Christensen.pdf
    http://www.velferdsstaten.no/velferd/makt_velferd/Velferdskonferansen.html

  • Anders_S:
    ”Byråkrati och liknande är självklart ett problem. Och självklart måste offenltig sektor hela tiden utvecklas.”

    Kan då inte alternativa lösningar vara ett sätt att ”röra runt i grytan” och driva på effektivisering och minskning av byråkrati?

    Säg det fotbollslag som skulle kunna utvecklas om man inte fick tävla med andra lag utan att hela tiden vara hänvisade till det egna lagets träningspass.

  • Ska man spetsa till det hela så kan ur statistik som finns på http://www.skl.se utläsas att det går 1.6 administratöer på varje läkare. Nu kanske inte detta är helt rättvist men det manar ändå till eftertanke.

  • Anders_S

    Jan: Du uttrycker det så bra.

    Allianspartisten: TYyvärr talar all erfarnhet för att privata lösningar förvärrar problemen. Det har med det som Jan Wiklund skriver att göra. Det är kvaliteten som ska styra vården och inte vinsten. Därmed så lämpar sig vård inte för en institution som finns till för vinsten, dvs ett kapitalistiskt företag.

  • Problemet är att de som förespråkar att vinster i vård och skola har skjutit sig i foten. De tror att det ska fungera, när det är omöjligt. Att ge vinster handlar bara om att stjäla resurser från omsorgen. Det tillsammans med en ökad byråkrati.

    Parollen bör vara att de pengar som satsas på vård också ska gå till vård. Kan nämnas annars att Sverige, innan 90-talets privatiseringar och internkonkurrens, hade en mycket låg byråkrati i sjukvården. Sedan dess har den ökat rejält.

  • Jag

    Problemet är inte ifall det får genereras vinst eller inte inom vården utan problemet är hur skall vi veta att vi får bra vård för de pengar vi betalar till systemet. Vilka mekanismer skall pressa vårdgivare att ge den bästa vården till det optimala priset ? Privat vård med vinster skulle kanske kunna göra det. För ni måste ju vara mer än lovligt naiva om ni tror att bara man tar bort vinsterna så kommer den bästa vården som om avsaknaden av eventuell vinst skulle vara tecken på bra och relevant vård. Dessutom skulle INGA felprioriteringar göras ? Vilken godnattsaga ni drar då. Vården kan nog kosta alla pengar vi har men den skulle fortfarande inte vara perfekt.

    Sedan kan jag hålla med andra förespråkare av landstingens snara död eftersom de inte fyller någon uppgift. Vården skall inte ”delas” mellan olika administrativa eneheter utan skulle vara bättre med flera olika vårdgivare som kontrolleras av ett statligt organ med ansvar i frågan.

  • Anders_S:
    Från mitt perspektiv kan jag inte riktigt se motsättningen mellan vinst och kvalitet. Jag har bland annat arbetat i rollen som kvalitetschef och vet igenom detta att ett seriöst företag måste leverera kvalitet för att kunderna ska bli nöjda. Utan kvalitet – ingen långsiktig vinstutveckling, är något jag lärt mig erfarenhetsmässigt genom åren.

    Sedan finns det givetvis oseriösa företag, som tar chansen och utnyttjar tids- och marknadsluckor, men dessa blir aldrig särskilt långlivade.

  • Anders_S

    I USA är vården dyrare och med genomsnittligt sämre kvalitet (fast bättre kvalitet för rika). Se rapport på hemsidan för Gemensam Välfärd.

  • Jan Wiklund

    Allianspartisten: Olika typer av verksamheter lämpar sig för olika styrsätt.

    Min kompis sjukvårdsbiträdet beskriver hur det i den vinststyrda vårdinstitutionen skjuts in en byråkratnivå mellan den vårdade och verksamheten, helt enkelt för att inte företaget ska idka rovdrift på en människa som inte kan försvara sig. F.d. pensionärsordföranden Barbro Westerholm (fp) uttryckte det ”det blir jurister och ekonomer som bestämmer”. Hur det där funkar beskriver jag mer i detalj på http://www.alternativstad.nu/Dokument/sjukkopsla.html (ja, det är inte så långdraget att man behöver hoppa över det, det är ca en A4).

    Enkelt uttryckt har det att göra med att det inte är patienten som är kund utan politikern.

    Sådana verksamheter måste finnas, det är sånt vi kallar infrastruktur.

    Enkelt uttryckt finns det tre sätt att fördela nyttigheter.
    – Marknaden, där det enda som behövs är att två personer vill byta saker med varandra
    – Infrastrukturen, där vi gemensamt bestämmer vad var och en har rätt till och vad som behövs för att totaliteten ska fungera, och sen samlar upp resurser för att de ska få det
    – Gåvoekonomin, som är till för att bygga upp personliga relationer

    Sjukvård är en typisk verksamhet där man har bestämt ”vad var och en har rätt till”, den passar inte för marknad. Vare sig i offentlig eller privat regi.

  • Pingback: Sossarna är ett högerparti « Röda Lund()

  • Anders_S och Jan Wiklund:
    När det gäller USA talar vi om ett helt annat system. Här är sjukvården i princip försäkringsfinansierad med privata sjukvårdsförsäkringar. I Sverige förespråkar inget av de etablerade partierna annat än att vi fortsatt skall ha en offentlig finansiering av sjukvården. Vad frågan gäller är att andra aktörer än landstingen skall kunna stå för en del av utförandet, speciellt inom primärvården. En jämförelse med USA är därför inte helt relevant.

    En följd av detta är, som Jan mycket riktigt påpekar, att upphandlingen, ”köpslåendet”, är något som sker mellan samhället och vårdgivarna och då inom ramen för lagen om offentlig upphandling (LoU). Om offentlig upphandling finns mycket att säga (…en hel blogg skulle kunna fyllas) men visst här finns utrymme för förbättringar.

    Visionen är sedan att när upphandlingen sedan är gjord, så skall patienten kunna välja mellan vårdgivare. Ur ett patientperspektiv har jag väldigt svårt att se något problem med detta.

    Invändningen, om vi bortser från vinstfrågan som är mer ideologiskt betingad, är då att vårdgivaren skulle försöka ”pracka på” patienten mer vård än nödvändigt varför en ”byråkratisk” kontrollapparat skulle behövas för att kostnaderna inte ska skena iväg.

    Vad det hela är frågan om är alltså att säkerställa kvaliten i den meningen att relevanta undersökningar genomförs och relevant vård ges. Detta säkerställande är något som krävs och även sker inom den vård som bedrivs inom ramen för det offentliga. Det bör alltså gå att hitta kontrollmekanismer inom ramen för de rutiner som redan finns.

    /*off-topic, borttaget*/ #AS

  • Jan Wiklund

    Man kan naturligtvis säga att det ”bör gå att hitta kontrollmekanismer”, men det har uppenbarligen inte gått hittills.
    Här är en norsk utvärdering av New Public Management som kommer till slutsatsen att NPM försämrar rättssäkerheten, omöjliggör demokratisk styrning och försämrar kvaliteten: http://www.alternativstad.nu/Dokument/Christensen.pdf

    På mitt jobb på Synskadades Riksförbund talar man om ”Svarte Petter”. Det betyder att de offentliga organ som styrs enligt marknadskriterier avvisar ”kunder” som de anser olönsamma så att någon annan får ta hand om dem. Som också avvisar om de anses olönsamma. Min bekanting sjukvårdsbiträdet har berättat om företag, offentliga såväl som privata, som avsiktligt gör ett dåligt jobb för att olönsamma ”kunder” ska välja någon annan.

    Vård är inte lämpligt för marknad, eftersom den vårdade har så liten möjlighet att välja. Givetvis finns det sjukvårdsuppgifter där det fungerar alldeles utmärkt, som t.ex. den årliga tandläkarkollen. Men det fungerar inte när man är dement eller ligger med trafikskador.

  • ”Givetvis finns det sjukvårdsuppgifter där det fungerar alldeles utmärkt, som t.ex. den årliga tandläkarkollen.”

    På samma sätt kan den årliga hälsokontrollen eller den månatliga blodtrycksmätningen eller vad det nu kan vara frågan om fungera. Företagshälsovård, som ibland drivs i enskild regi, är också ett exempel där det faktiskt fungerar.

    Varför måste vi vara så kategoriska?