Det går bra för Sverigedemokraterna i opinionen. Orsaken till detta är främst att alla de etablerade partierna i praktiken står för samma politik. En politik som gynnar de rika och missgynnar arbetare och fattiga.
I ett sådant läge öppnas den politisk arenan upp för populistiska partier som presenterar enkla lösningar och lösningar som ofta skyller på andra, i sverigedemokraternas (SD) fall så skyller man problemen som finns på en av de mest utsatta grupperna i samhället, invandrarna (varav många är flyktingar). Det är dessutom en grupp som i stort sett saknar inflytande över den förda politiken. De är alltså inte ansvariga för den omfördelningspolitik från fattiga till rika som just nu bedrivs i Sverige.
Ansvariga för den politiken är de borgerliga partierna och den samhällsgrupp, den klass de företräder, borgarklassen. De rika i samhället, makthavarna, kapitalisterna och deras hantlangare inom politiken, som den nuvarande regeringen under ledning av moderaterna och faktiskt också oppositionen under ledning av socialdemokraterna. Det är dessa om är ansvariga för politiken och de som måste kritiseras. Inte fattiga arbetare som också råkar vara invandrare.
För att stoppa högerpopulisterna och fascisterna i Sverigedemokraterna med deras förljugna problemsformuleringar och ”skylla ifrån sig-mentalitet” kan man bara göra om man presnterar en annan politik än den som alliansregeringen i dag för. Det gör inte socialdemokraterna och det är de inte beredda att göra heller. Därför hemfaller de åt förslag som inte kommer att stjälpa SD, utan istället hjälpa dem. Inte för att de egentligen är dumma som jag föreslår i rubriken, utan för att de är övertygade om att den bästa politiken är klassamarbete och omvänd Robin-Hoodpolitik och därför faktiskt inte begriper eller inte vill begripa hur man ska bekämpa Sverigedemokraterna och andra högerextremister. Och så framstår de ändå, i likhet med Mona Sahlin som rätt korkade och dumma. De agerar och uttalar sig på sätt som får motsatt effekt mot den de säger att det ska få.
Det är inte samarbete med borgerligheten som behövs utan det som behövs är en annan politik. En politik för en annan värld. En mer jämställd, en mer jämlik och som omfördelar rikedomar från rik till fattiga. en politik som lägger ansvaret för krisen, för problemen där det hör hemma. Hos de rika, hos makthavarna, hos borgarna, hos borgarklassen.
Intressant?
Bloggat: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Högerextremister, Fascister, Borgarklassen, Klassamarbete, Populism, Fascism, Högerextremism, Klass, Antifascism, Samhälle, Politik
Relaterat:









Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Mona Sahlin ‚Äì låter sverigedemokraterna bli regeringsbildare
Pingback: Motvallsbloggen » Sahlin varnar för politiskt kaos, skriver GP
Pingback: (M)ona-och-(M)aud-effekten « Nemokrati