Det omskrivna styckmordet av Catrine da Costa där två läkare, oftast kallade allmänläkaren resp. obducenten, som ansåg skyldiga till styckningen, men inte för mordet, har återigen kommit på tapeten. Detta därför att de två dömda med hjälp av DNA friats från inblandning och nu har stämt det svenska rättsväsendet på ett enormt skadestånd.
I målet mot Catrine da Costa gjorde polisen en rad misstag och vissa av dem upprepas regelbundet än idag. Stefan Holgersson och Leif GW Persson har studerat det hela och kommit fram till att det begicks allvarliga misstag vid fotokonfrontationer och att värdering av barns vittnesmål vid den aktuella tidpunkten var felaktig. Man satte för stor trovärdighet på barn menar Persson och Holgersson. Man menar också att polisen är felaktigt organiserad. Den typen av mord som det på Catrine da Costa, så kallade spaningsmord, borde hanteras av specialister på just detta. Så var det inte då och så är det inte idag. Men borde förstås vara. Vad gäller fotokonfrontationer och barnvittnesmål menar dock de två undersökarna att det skett förbättringar.
Läs också:
- En annan skandal – styckmordet på Catrine da Costa
- Obducenten och allmänläkaren
- Styckmordet på Catrine da Costa gås igenom igen
- Ett mord som aldrig blir uppklarat och ett som kanske blir det
- En mördare som aldrig åker dit
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Styckmord, Catrine da Costa, Leif GW Persson, Stefan Holgersson, Brott, Våld, Polisen, Rättsväsen, Samhälle, Politik
Relaterat:








