Förbjud bemanningsföretag

Bemanningsföretag har blivit en väg att sänka löner och minska arbetares trygghet. Allt fler företag säger upp sin anställda och hyr sen in samma personer från bemanningsföretag. På Systembolagets dotterbolag Lagena tog de anställda strid mot detta förfarande, men på de flesta företag händer ingenting när villkoren för arbetarna försämras rejält genom att kringgå kollektivavtalen genom bemanningsföretag.

Det senaste företaget att göra så är det av riskkapitalbolag (familjen Söderbergs Ratos) ägda järnvägsunderhållsföretaget Euromaint som i sin tur är ett företag skapat ut den nyliberala privatiseringsivern som drabbat våra politiker och offentligt anställda tjänstemän. Även fackföreningsfientliga företaget Urban Outfitters har gjort samma sak.

Det som lett till den nu aktuella situationen vid Euromaint är dels den dom som utdömdes vid företaget Abu-Garcia i Svängsta år 2003. Dels är det styckningen och privatiseringen av det gemensamt ägda SJ. En privatisering som nu alltså slår direkt mot svenska arbetare genom sämre anställningsvillkor och löneförhållanden.

Lösningen på problemet heter förbud mot bemanningsföretag och återtagande av privatiserade företag i gemensam ägo.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

16 svar på “Förbjud bemanningsföretag”

  1. Bemanningsföretagen pressar ner lönerna så att priserna kan hållas låga för uppdragsgivarna – mao: bemanningsföretagen har förvandlats till en outsourcningskälla för all den verksamhet eller tillverkning som INTE rent fysiskt kan förläggas till låglöneländer. Företagen har sin ”viktiga” personal stamanställd (ledning, utveckling, kvalificerade jobb), ”produktionen” outsourcas till bemanningsföretag som tack vare en konstant hög arbetslöshet (i hela Västvärlden) ser till att hålla lönerna NERE.

  2. Helt rätt! För det första så är bemanningsföretag endast ännu en mellanhand som måste födas. Personalen kan syssla med mycket nyttigare saker än att få pengar för en tjänst som löser ett problem som skulle löst sig trots bristen på deras existens. För det andra finns det ingen anledning att företag ska vara privata. Det är idioti och föder endast kapitalet.

    Bra jobb med bloggen föresten.

  3. Jag tycker också att EuroMaint och Urban Outfits missbrukar bemanningsföretag men att förbjuda dem helt blir lite konstigt – ska man förbjuda alla tjänsteköp då?

    Att t ex julhandeln gör att det behövs lite extra personal nu och att de löses med bemanning är ju inte dåligt. Att ändra förbudet till att undanta korttidsbemanning fungerar inte – det blir samma som ut-LASade projektanställningar och bemanningspersonalen får ännu mindre stabilitet.

    Bättre att facken får jobba med att få till bättre avtal på bemanningsföretagen, inklusive riktig anställningstrygghet, så att det inte blir billigare att hyra personal än att ha egen. Kanske en extra skatt på bemanning, gärna kombinerat med sänkt skatt för fast personal.

  4. Jag vill också ha bort bemanningsföretagen, men bara om facken går med på att tillåta samma flexibilitet för alla anställda. Dagens situation med A- och B-lag på arbetsmarkaden är ju ett resultat av att facken gör det för krångligt att anställa så att ungdomar hellre ansluter sig till B-laget än går arbetslösa. Att förbjuda B-laget är ingen lösning, eftersom det skulle göra en massa människor arbetslösa. Att sänka nivån för A-laget så att alla kan få vara med på arbetsmarknaden är däremot en utmärkt lösning. Och facket kan göra detta precis när dom vill.

    1. Strutsman: Det är ju bemanningsföretagen som gör att det blir ett A-lag och ett B-lag. Inget annat. Din lösning om fullständig otrygghet för alla arbetare och all makt åt arbetsgivaren är inget jag på något sätt kan hålla med om.

  5. Under 90-talskrisen hedrade Mona Sahlin och välkomnade alla bemanningsbolag. Det kördes i varenda upplaga. Hon gav stora eloger till bl.a bolagsbolaget i Värmland där folk kunde jobba via dem som anlitade istället för anställda.

    1. Anderson: Och? vad menar du? Vad vill du? Enligt mig så går ju Mona Sahlin också kapitalisternas ärenden.

  6. Anders_S:
    Nej.
    Det är LAS som är största boven, tillsammans med fackföreningarna som inte anstränger sig mer för att hitta lösningar som är mer flexibla utan att vara otrygga. B-laget på arbetsmarknaden är en lösning, inte ett problem. Kreativa företagare har lyckats skapa jobb åt människor som tidigare inte hittade jobb. Jag har själv jobbat åt ett bemanningsföretag, och jag är tacksam för att dom fanns. Men det hade varit bättre med en anställning på lika villkor som alla andra.

    Jag vill inte ha otrygghet för någon, och absolut inte ”fullständig otrygghet”. Men jag är inte beredd att offra vissa människor för att andra som redan är trygga ska vara ännu tryggare. Detta är tyvärr vad som ofta blir resultatet av demokratiskt fackligt arbete. Så länge majoriteten av medlemmarna har jobb så bryr man sig mer om tryggheten för dessa än för de medlemmar som är arbetslösa. Att ge sådana intresseorganisationer stöd av lagar och politiskt inflytande är inget annat än principlös korruption.

    Förresten bryter du mot dina egna kommentarsregler genom att påstå att jag tycker saker som jag inte tycker.

    1. Men Strutsman: Konsekvensen av det du föreslår blir ju fullständig otrygghet för arbetare. Det är möjligt att det inte är vad du vill eller vad du tycker, men varför då föreslå något som leder dit?

      Din individuella situation är egentligen inte intressant. Men om bemanningsföretag inte fanns hade ju jobbet funnits på ett tillverknings- eller serviceföretag. Då hade du fått jobb där.

      På 1960-taet fanns inga bemanningsöfretag: Facket var starkt, arbetslösheten låg och det fanns gott om jobb. Ditt resonemang är inte hållbart.

      Och ja att ge Industriförbundet och andra liknande intresseorganisationer, eller än värre, privata familjer som ärvt sin position, makt och inflytande är inget annat än korruption och ekonomisk diktatur. Att arbetare har inflytande på sin arbetsplats är demokrati som jag ser det. Att du sen är motståndare till demokratiskt arbete är en smula förvånande, men kanske inte så underligt med tanke på att du tycks vilka införa nån slags kapitalets diktatur.

  7. Anders_S:
    Konsekvensen av att facken t.ex. skriver rörliga avtal som ger mer lön när det går bra och mindre när det går dåligt är lägre arbetslöshet och ökad trygghet. Det vore helt enkelt bra för precis alla inblandade om facken vore lite mer flexibla. På lokal nivå där politik och ideologi inte spelar in så är ju facken ofta betydligt mer samarbetsvilliga, och mer solidariska med de som blir uppsagda.

    Kan du köpa mitt följande resonemang:

    Fall 1:
    Ett företag förlorar 30% av orderingången under tre månader och ser ut att behöva säga upp personal för att klara sig undan konkurs. Personalen meddelas redan under krisens början om att varsel är på gång, men ännu vet man inte omfattningen. Mitt i krisen kommer så beskedet att 10% av personalen måste gå. Vissa flyttar ifrån orten i jakt på nytt jobb. När krisen är över ser man att det inte blev fullt så illa som man hade befarat, och bara 5% av personalen sägs upp.

    Orosanalys: En stor del av personalen är oroliga för sina egna jobb. Många är oroliga över andras jobb. Dålig stämning drabbar alla anställda, även de som känner sig säkra på att förlora sina jobb. Dessutom var chocken över att bli varslad delvis i onödan, eftersom företaget var tvunget att utgå från ett värsta-scenario.

    Fall 2:
    Ett fack skriver avtal om att man tillåter att arbetstiden och lönen tillfälligt kan sänkas med upp till 10%, och samtidigt att man ska få upp till 10% i bonus när företaget gör vinst och att ingen varslas om uppsägning under de första sex månaderna med förlust. En lågkonjunktur slår till och orderingången minskar med 30% i tre månader. För att klara denna tillfälliga svacka måste man sänka lönerna med 10% i sex månader. Redan innan krisen är fullt utvecklad kan man se att man klarar sig utan att behöva säga upp personal, och när vändningen börjar komma meddelar man de anställda att lönen snart kommer att återställas. Dessutom blev inte krisen så djup som man trodde, och man betalar tillbaka en del av den förlorade lönen som en engångssumma, precis som det står skrivet i avtalet.

    Orosanalys: Ingen är särskilt orolig över att förlora jobbet eftersom krisen hinner vända redan innan ett varsel skulle kunnat bli aktuellt. Det är naturligtvis lite trist att få lägre lön, men det innebär inte att någon behöver gå från hus och hem.

    För mig är det självklart att fall 2 är att föredra. Jag vet att facken brukar slå sig för bröstet och säga att det är bra med uppsägningar för att det snabbar på strukturomvandlingar. Det är delvis korrekt, men behöver inte stå i konflikt med rörliga löneavtal. Man kan skriva in att uppsägningar blir genomförbara efter långvariga problem. Företag med svåra, långsiktiga problem ska naturligtvis inte hållas vid liv med konstgjord lunga. Men rörliga avtal för att jämna ut kortvarigare svängningar i konjunktur etc. är faktiskt en vinst för alla inblandade, och framförallt de som annars skulle blivit arbetslösa och för företaget som förlorar utbildad personal. Dagens ordning är bara bra för de som sitter tryggt och garanteras höga löner oavsett hur resten av samhället sjunker ner i rännstenen.

    Jag har svårt att se framför mig att du med din intellektuella skärpa skulle göra nåt annat än att hålla med om detta. Se, nu kommer det elaka, smickrande högerspöket flygande.

    1. Fall2 är vad som hänt denna gång. Det har enligt undersökningar faktiskt inte inneburit att färre sagst upp. Och fall2 innebär inte total otrygghet så om det rä det som du förelså så hade jag fel i den invändingen. Därmeot så finns det andra skäl att vara mot den lösningen. Du har berört en, lönesänkningen. Den är ondödig om det inet ger någon sysslesättningseffekt. Verkligheten verkar var just så enligt en del fackförbundstidningar.

  8. Det finns även undersökningar som säger att det visst har hjälpt med tillfälliga krisavtal. Jag har inte minst sett intervjuer på TV med enskilda löntagare som var glada över sådana avtal. Och känner löntagarna sig lurade av krisavtal så får det naturligtvis effekt på nästa avtalsrörelse, så jag ser inte problemet. Eventuella rötägg till företag hjälps inte av sådant.

    Och Fall 2 handlar inte heller om en tillfällig krislösning, utan om ett kollektivavtal som innehåller detaljer om vad som händer om en kris inträffar. Du missar därför hela min poäng; när krisen kom för ett år sedan slog oron igenom och ledde till ”krisavtal” för att lindra oron. Om man redan har avtal som klarar sådana svängningar på plats så uppstår aldrig ens oron, eller blir i alla fall mindre.

    Du lyckas också undvika att beröra min poäng om att ett sådant avtal naturligtvis också måste innebära att man får en del av vinsten när det går bra. Varför skulle facket annars skriva på? Målet är naturligtvis att ett sådant avtal skulle vara långsiktigt neutralt, eller t.o.m. positivt för löneutvecklingen. Men en jämn levnadsstandard över tiden förutsätter ju till viss del att löntagare klarar av att spara från goda tider för att ha lite mer resurser när lågkonjunkturen kommer.

    Du försöker väl inte anstränga dig för att inte hålla med mig fast att du egentligen gör det?! Det är känslan jag får.

Kommentarer är stängda.