Vargar och vargjakt i västra Sverige

I Västra Götaland tycks vargjakten ha gått betydligt lugnare till än i en del andra län, Tre skjutna vargar, inga skadeskjutna och ingen överskjutning. Tongångarna bland människor verkar också vara lite lugnare än på många andra ställen. Flertalet kända vargrevir finns i Dalsland där det mest kända är Kroppefjällsreviret. Ett revir i vilket en varg sköts. Andra revir i Dalsland är Edsleskog (Brudfjället), med en skjuten varg under jakten Dals-Ed södra-Kynnefjäll (också över gränsen in i Bohuslän) och Dals-Ed (i Norge kallat Halden-reviret)

Det sistnämnda reviret sträcker sig över gränserna mellan Dalsland, Bohuslän och Östfold i Norge. Något av Dals Ed-reviren innefattar ett område där jag många gånger paddlat kanot, Kornsjöarna och Flötemarken som ligger strax öster om Bullaren. Jag har också arbetat på Västtrafiks bussar i området med intervjuundersökningar och träffat många lokalinnevånare. En del fientliga till vargarna och andra inte alls fientliga.

I Bohuslän finns två kända revir utäver de redan nämnd Dals Ed-reviren, dels Herrestadsreviret, där dock tiken sköts år 2008, men där eventuellt en ny varg invandrat. Den varg som setts vandra genom hela Göteborgsområdet och fotograferats på en mängd platser finns förmodligen i Herrestadsreviret för det var i närheten av det den senast sågs. Detta revir sträcker sig i princip ända till det område där jag har min sommarstuga.

Det andra reviret finns öster om Ljungskile i södra delen av Uddevalla kommun. Där finns minst sex vargar, kanske uppåt tio stycken. Revirets område innefattar skogar som jag känner som hand i handske, skogarna runt min mormors (min mammas fostermor) gård i Sköldunga, Ucklum i Stenungsunds kommun. Under vargjaktsdagarna sågs sex individer som förmodligen är från Bredfjällsflocken i Svartedalen ännu längre söderut. Svartedalen är ett naturområde som ligger i sydöstra delen av Stenungsunds kommun och nordöstra delen av Kungälvs kommun. I reviret sköts en varg, en ung tik.

Länsstyrelsen har uppskattat det totala antalet vargar i Västra Götaland till omkring 30, men det finns en del andra (tokstollar?) som anser att det finns så mycket som 90 stycken. Detta baserat på mängden vargobservationer som rapporterats i Västra Götaland.

Hasselforsreviret i Örebro län sträcker sig dessutom också in i de angränsande delarna av Västergötland.

Många av rapporterna i Göteborgstrakten och även på andra håll i höstas rörde sig om i huvudsak en och samma varg som var på vandring norrut (i december oberverades ytterligare en vandrande varg i delvis samma områden).

Varg på tomt i Lerum

Varifrån den ursprungligen kommit vet jag inte, men den fotograferades i Bollebygd, Lerum och vid Vindön i närheten av Herrestadsreviret. Den sågs när den korsade vattnet över till Orust längre söderut innan dess och sågs också i Linnarhult och Hammarkullen i Göteborg. I Lärjedalens SDN (Där Linnarhult, Hammarkullen och Hjällbo ligger) i Göteborg vet vi dock att det är betydligt större risk att bli dödad och skadad av en annan människa än att man på något sätt skulle utsättas för någon fara från en varg. Något som förstås också gäller i andra delar av Bohuslän som Ljungskile och Uddevalla.

Simmande varg vid Vindön (i närheten av där jag har min sommarstuga)

Simmande varg vid Vindön (i närheten av där jag har min sommarstuga)

På våren 2009 sågs en annan varg också i delar av södra Västergötland som Herrljunga och Vårgårda. Den inte fullt tillförlitliga tidningen hävdar att vargen på Vindön gick omkring bland båtvarv i Göteborgs skärgård när vargen i själv verket synts till på Orust betydligt längre norrut i Bohuslän. Och kanske inser man då att uppgifter i den tidningen bör tas med en nypa salt.

Även om jakten i Bohuslän och Dalsland inte verkar ha avsatt så stora spår och inte på något sätt hotar vargstammen i området så är det säkerligen som Gunnar Gillberg skriver i en debattartikel i GP, att Sveriges rykte som naturvårdsnation befläckas:

Sveriges rykte svärtas ned

Beslutet om jakt på varg är, mot bakgrund av detta, en skandal i svensk naturvård och det innebär om inte annat att Sveriges rykte som en ekologiskt medveten nation och en nation som tar ansvar för den biologiska mångfalden, är förbrukat för lång tid framöver. Det blir med andra ord svårt för Andreas Carlgren att ha synpunkter på hur Ryssland, Kina eller Indien ska förvalta sina tigrar och snöleoparder, när vi själva inte tycks ha råd med en livskraftig population av varg.

Förhoppningsvis kommer den majoritet av den svenska befolkning som har förstått vikten av biologisk mångfald, och som ser livskraftiga rovdjursstammar som en tillgång och inte som ett hot, att visa detta i nästa val. Kanske får vi då politiker som har modet att bryta jägarnas monopol över hur den svenska faunans sammansättning skall se ut.

Intressant?
Borgarmedia: SMP,
Bloggat: Scaber Nestor, Jinge, BP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , , ,

  • http://www.antiism.wordpress.com Jorma Lindgren

    Känns oerhört konstigt att skriva följande….Anders_S än en gång ett ypperligt bra inlägg i detta ämne!!

    /Jorma

    • Anonym

      För den som är dåligt insatt i vargfrågan är det säkert ypperligt bra att Anders S skriver något. Vad som helst.

  • Pelle

    I denna modernt påstådda tidsålder när man kan fara rakt ut i rymden och tillbaka igen efter ett besök på en rymdstation där en jordbo kan följa allt via sin dator är folk fortfarande rädda för lilla vargen i skogen.PATETISKT ÄR BARA FÖRNAMNET.Så då är det väl slut med gnällandet nu över att t ex tigrar och lejon mfl försvinner på vårt jordklot när vi inte ens kan hantera vår egen varg utan att gå ut och ge den ett nackskott.Stackars denna människoras. /*borttaget, osmakligt hot*/ #AS

    • Anonym

      Att åka ut i rymden kräver målmedvetenhet och starka finanser men framförallt en tro på vad som är bra för människan och en hel nation som ställer sig bakom det.

      Något sådan konsensus finns inte i svensk vargpolitik. Och det är ju inte konstigt. Här har man inte ens gjort en miljökonsekvensutredning likt de vid bro- kraftlednings- och vägbyggen. Ej heller kontrollerat i vår historia vad våra förfäder hade för erfarenheter av varg.

      För landsbygden ser precis likadan ut idag med sin djurhållning och öppna gårdar. Vi människor må ha skaffat oss akademiska utbildningar och jobb inom industrin men vargen är precis densamma som för 130 år sedan, då den efter ett gigantiskt gemensamt arbete av en stor andel svenskar, raderades ur den svenska faunan.

      Sedan dess har vi med framgång förvaltat våra viltstammar så att vi nu kan stoltsera med de finaste i hela Europa. Vi har stått där sida vid sida för att förvalta Sverige – jägare, bönder, markägare, filuftsmänniskor, biologer, politiker. Vi hade en samsyn på hur vi skulle skapa trygghet och utveckla nationen. Är inte den värt att försvara?

  • Anders

    Pelle.
    /*borttaget, då det syftade på något jag nu tagit bort*/ #AS

    Att inte ta den oro som finns bland de boende i vargens utbredningsområde på allvar, är en arrogant, ignorerande och nedsättanda attityd. Den attityden att oron de känner är ovesäntlig och kan ignoreras har i vart fall hjälpt till att få så många varghatare, och de som tycker att de gör rätt.

    Skall vi komma åt den illegala jakten, som är ett problem, som måste vargen bli accepterad i sitt utbredningsområde. Då hjälper det inte att man sitter långt från problemet och ojar sig. Det är de som bor i utbredningsområdet som kan göra något åt attityden. Så var vänlig och hjälp oss göra det. Demonisering av jägare hjälper inte.

    Enligt en undersökning av SLU så är det så att motståndert mot vargen ökar ju närmare vargen man bor. Den visar även att majoriteten av jägarna vill ha en vargstam. Så den bild av jägare i allmänhet och vargjägarna i synnerhet bland ”Vargkramare” är inte med verkligheten helt överensstämmande.

    Även acceptansen för jakt på de större rovdjuren är spridd bland sveriges befolkning.
    Så med den kunskapen så tycker jag att den kontrollerade jakten på varg är nödvändig för vargen. Speciellt som vargens utbredningsområde är så pass begränsat som den är, även om den sakta blir större, vilket kommer att ge platts att revider upp antalet vargar.

    Källa:
    http://www.slu.se/?ID=135&Nyheter_id=12102
    http://www.slu.se/?id=965&puff=379

  • Pingback: Om det här med bloggtopplistor och sociala medier | Svensson

  • Susanne

    Det stämmer inte alls att det är de som bor närmast som är mest fientliga.Det är jägarna som är det och folk är inte rädda. Bara rädda om sin jakt.
    Själv bor jag mitt i vargrevir med djur har grannar med djur också som anser att vargen skall vara här

    • Anders_S

      Susanne: Min erfarenhet är densamma. Känner folk som bor mitt i Bredfjällsreviret och i utkanten av Bredfjällsreviret och de ser inga problem med vargarna.

      • Anonym

        Och jag känner folk i Fulufjällsreviret och i Herrestadsreviret och de har enorma problem.

    • Anonym

      Jag bor i Göteborg och är precis så fientlig som en påläst debattör ska vara. För det är tydligt att du och många andra i kommentarsfälten inte har en aning om vad ni pratar om. Du talar om folk som är rädda om sin jakt. Jägarna är 260 000 människor varav en stor del inte ens har anknytning till vargrevir.

      Nej de mest fientliga är de som får sin livskvalitet och sina lantliga verksamheter förstörda. De är i absolut majoritet ute i bygderna.

      Vargaktivister tycks inte förstå vilka värden som står på spel. Bara det kommersiella värdet av hundhantering i varglänen är en miljard, till förmån för näringsidkare och med över 400 miljoner till Staten i form av moms och skatt. Och det är bara en av anledningarna. Hårda värden. Såna finns det många.

      Men går vi till de mjuka värdena – biologisk mångfald, levande landsbygd, estetik, trygghet osv – då finns det många tusen paramerar att väga in.

      Så kom inte och tala om några som bara är rädda om sin jakt…

  • Akela

    Har vargintresset tagit slut? Inläggen verkar tagit slut. Men det planeras ny jakt i vinter.
    Resultatet av årets vargslakt är att årets föryngringar minskat från 23 st 2009 till 11. Detta beror på att man sköt utan kunskap, och avlivade föräldradjuren vilka borde varit skyddade. Nu lämnades föräldralösa valpar som normalt stannar i flocken ca 3 år för att uppfostras. Vad månde bliva av dessa? Minst 8 sk alfadjur sköts.
    Dessutom skadesköts minst 8 av de tillåtna 27 (28 sköts) varav minst två st fick gå skadade i 2 dygn. 12 000 licenser för 27 vargar,
    är det att kalla reglerad jakt?

    • Anders_S

      Akela: Inte då, men jag kan inte skriv hur mycket som helst om varg Det finn hlt neklt inte upplsag nog för det. Men det kommer tillbaks.

      • Anonym

        Det finns oändigt många uppslag till artiklar om varg. Problemet är bara att för dig som är FÖR varg finns det inte mycket att skriva. Inte ens vargens roll i det ekologiska systemet har något värde enligt forskare som Olof Liberg.

        Och hopp till den sk vargturismen kan man glömma. I Finland omsätter den bara 60 miljoner kronor och det räcker inte ens till rovdjursstängsel i ett enda län i Sverige.

    • Anonym

      Din synpunkt är obegriplig. Även det antal vargar som skjutits är alldeles för lite om vi ska kunna behålla våra klövviltsstammar i Sverige. Och det är inte som jägare jag säger det utan för att jag helt enkelt tycker om hjortdjur och tycker att de ska få leva vidare.