Misslyckat förslag om bebyggelse vid Stora Torp

Det förslag som presenterats när det gäller ny bebyggelse på den plats där gamla radio- och TV-huset (Synvillan) stod är ett förslag som inte innebär en positiv förtätning av staden. Området byggs enfunktionellt och Delsjövägen förblir aldeles för bred med stora öde och i praktiken oanvändbara gröna ytor mellan hus och väg.

Yimby Göteborg har skrivit ett yttrande om det hela som jag återpublicerar här. Men en liten anmärkning om en detalj i skrivelsen. Man hänvisar till ett område man kallar Munkebäck. Men vad jag vet finns ingen stadsdel, varken formellt eller i folkmun som heter så. Antagligen är det Vidkärr man menar, där ligger ju Munkebäcksgymnasiet och Munkebäcks torg.

Aktuellt förslag från luften

Aktuellt förslag från Delsjövägen – barnen leker mellan bullermur och vägren

Yttrande

YimbyGBG ställer sig mycket positiva till planerna att åter bebygga platsen för TV- och Radiohuset, den så kallade Synvillan. Med närhet till stadens centrum, god kollektivtrafik och det populära grönområdet har detta område goda möjligheter att bli en populär plats att bo på. Vi ställer oss dock tveksamma till vissa aspekter av planeringen, hur lösningarna presenteras och kanske framförallt hur planen inte förhåller sig till den rådande översiktsplanen.

Översiktsplanens riktlinjer

Det berörda området kategoriseras i den nya översiktsplanen som ”Mellanstad”. Nedan är ÖP:s egen sammanfattning om framtida planering i dessa delar av Göteborg:
1) En tät bebyggelse kring knutpunkter, bytespunkter och närmast kollektivtrafikens stråk ska eftersträvas.
2) Mellanstaden ska kompletteras med bostäder, arbetsplatser, service, rekreation och kultur.
3) Ej störande arbetsplatser och bostäder ska blandas där det är lämpligt.
4) Fungerande småskaliga verksamhetsområden liksom goda boendemiljöer ska värnas.
5) Värdefulla grönområden, närlek och gröna stråk ska bibehållas och utvecklas och borttagna naturvärden i tät bebyggelse ska ersättas så att förlusten kompenseras.
6) Kommunala verksamheter bör i första hand lokaliseras till de lokala torgen.
7) Nya mötesplatser ska utvecklas.
8) För att överbrygga barriärer och öka tryggheten bör befintliga bebyggelseområden länkas samman genom ny bebyggelse eller nya stråk.
9) Möjligheterna att gå och cykla inom mellanstaden och till centrala Göteborg bör förbättras.
10) Kulturhistoriska värden som tidstypiska hus eller stadsplaner ska värnas.

Handlingarna och den faktiska planen förhåller sig nästan inte till några av de ovan refererade punkterna. På några punkter tycks detaljplanen till och med gå stick i stäv med översiktsplanen utan att detta förklaras eller problematiseras. Istället förhåller sig planer och gestaltningsprogram till befintlig bebyggelse och gamla regler och normer.

Genom att endast förhålla sig till och i så hög grad anpassa sig till det befintliga utan att relatera detta till det nya innebär det i praktiken till att äldre planer och ideal realiseras. Planen föreslår i praktiken en bostadsenklav av funktionalistisk typ som inte går i linje med den rådande ambitionen att skapa blandstad i Göteborg.

Överhuvudtaget finner vi flera brister i hur det subjektiva blandas med det objektiva på ett sådant sätt att planen ges illusion av objektivitet. Att stadsplanering inbegriper värderingar är i sig inget problem men när dessa inte tydliggörs och problematiseras samt i realiteten leder till planering som går emot översiktsplanens uttalade värderingar är detta beklagligt. Man frågar sig vad funktionen med en översiktsplan är när denna inte har några synbara återverkningar på detaljplanerna.

En central aspekt av detta i detaljplanen för Stora Torp är relationen till Delsjövägen, där påståendet att den ”upplevs som grön och vidsträckt” används för att legitimera fasthållande vid förlegade SCAFT-principer i närområdets trafikplanering utan att på något sätt försöka komma tillrätta med de problem för stadsmiljön som denna slags funktions- och trafikseparerande planering innebär. Dessutom, med tanke på den direkta närheten till populära Delsjön, är det tämligen tveksamt om ytterligare grönytor är vad området behöver. Speciellt då gräsmattor kring Delsjövägen inte kan förväntas användas för rekreation utan endast ger fri sikt till bilister med högre hastigheter, buller, försämrad markexploatering och tomma ytor som följd.

YimbyGBG:s förslag till ändringar

Vi föreslår istället att planen ändras så att Delsjövägen blir en resurs istället för ett problem. Trafikmängden på vägen leder till buller i området men med tanke på att denna minskat under flera år och med tanke på avståndet till Brunnsparken finns det möjligheter att göra undantag från bullernormerna genom att säkerställa en tyst sida, vilket också påpekas i handlingarna.

I liggande förslag byggs lamellhusen längst in mot skogen och radhusen mot Delsjövägen. Mellan radhusen och Delsjövägen anläggs gräsbarriärer och en mur. Ett enkelt sätt att förbätta planen vore att byta plats på lamellhusen och radhusen. Lamellhusen kan sedan byggas samman utmed Delsjövägen. Det skulle fylla en bullerdämpande funktion bättre än muren, exploateringen skulle öka och funktionsblandning skulle kunna skapas.

Det slutna kvarteret bör flyttas närmare både Delsjövägen och lokalgatan. Om man placerar ut byggnader i direkt anslutning till Delsjövägen skapas ett smalare gaturum, vilket sänker tempot och därmed bullernivån. Byggnaderna tjänstgör då som bullerskydd för området innanför och är samtidigt ett mycket mer effektivt sätt än att med hjälp av gräsvallar, placerade långt från den bulleralstrande källan, endast öka avståndet mellan bostadsenklaven och kollektivtrafikhållplatsen.

Bebyggelsen närmast vägen bör i första hand innehålla andra funktioner än bostäder i gatuplanet. Detta av flera skäl: För det första innebär närheten till vägen att åtminstone de nedre våningarna troligen är mer lämpade för andra funktioner än bostäder.

För det andra är trafiken på Delsjövägen inte något problem för andra verksamheter utan en tillgång. Att synas från bil-, cykel- och spårväg innebär att andra än de som bor i lokalernas direkta närheten kan se och få tillgång till dessa verksamheter. Detta skapar definitivt bättre förutsättningar för olika verksamheter än att, vilket planen lite löst antyder, placera verksamheter inne i bostadsenklaven. Verksamheter som med största sannolikhet skulle få mycket svårt att nå utanför enklaven.

För det tredje kommer en sådan lösning närmare blandstadsidealet. Oavsett om byggnaderna närmast vägen innehåller både bostäder och verksamheter eller endast verksamheter leder en sådan planering till en en rumsligt integrering av flera funktioner.

För det fjärde innebär en sådan lösning bättre förutsättningar för en effektiv kollektivtrafik genom att boende och anställda använder samma hållplats men i olika riktningar.

För det femte ger detta ett stadsrum nära hållplatsen som kan hjälpa till att ge ökad trygghet. Att som i handlingarna skriva att det planerade området får ”befolkning dygnet runt” genom att människor bor där och detta leder till trygghet är att allt för lättvindigt negligera den rumsliga planeringens betydelse för människors upplevda trygghet och mångåriga erfarenheter från liknande bostadsenklaver där ensligt placerade hållplatser knappast upplevts som en fördel.

För det sjätte öppnar en sådan princip upp för framtida exploatering norrut längs Delsjövägen, vilket skulle binda ihop områdena Skår, Bö, Munkebäck och Kålltorp samt även skapa fler större och mindre, lättillgängliga, trygga och icke bullerstörda, stadsparker mellan husen.

För det sjunde öppnar en exploatering nära Delsjövägen upp för att detta nya området integreras naturligt med befintlig bebyggelse och Bö affärscentrum på andra sidan spårvägen vilket är attraktivt både för de boende och gamla och nya affärsidkare där.

Idéskiss till alternativ gruppering av bebyggelsen för att öka blandstadskvaliteter

Vi är medvetna om att rådande efterfrågan på marknaden och dess struktur kan göra det problematiskt att planera in bostäder och andra verksamheter i samma detaljplan. Som en alternativ lösning om ett simultant genomförande inte är möjligt är att planera för framtiden. Genom att i förväg planera in tomter närmast vägen men tills vidare lämna dem tomma skulle i en sådan situation ha ett antal fördelar.

Dels skulle det innebära att detaljplanen framstår mindre som ett beställningsjobb och mer som planering utifrån samhällets behov samt innebära en mer dynamisk planering som relaterar den aktuella detaljplanen med översiktsplanens vision. Dels skulle en sådan tydlig markering om framtida planer för markanvändning underlätta framtida exploatering och dra ner på antalet
överklaganden och förseningar i planeringsprocessen.

Stora Torp marknadsförs som ett ”miljömedvetet” och ”klimatsnällt” boende med gång- och cykelavstånd till centrum. Det är därför märkligt att man väljer att bygga ett stort parkeringsgarage under hela området. I programhandlingen från 2007 sägs att: ”Det är i dagens Göteborg, med ökande biltrafik och ökande utsläpp av avgaser till följd, viktigt att inte planera in för många parkeringsplatser.”

I de aktuella planhandlingarna kan man dock se att parkeringsnormen har ökats från 0,52 år 2007 till 0,77 idag. 77% av hushållen förväntas alltså äga bil, trots att endast 36% befintliga hushåll i Örgryte äger bil. Det är anmärkningsvärt att man valt denna överkapacitet. Varje p-plats i källargarage ökar dessutom byggkostnaderna med flera hundratusentals kronor. Det är kostnader som hamnar hos slutkunden vilket i sin tur sannolikt leder till minskad social blandning i området.

Intressant?
I media: GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • Alternativet är marginellt bättre än förslaget, men bara marginellt. Ett par kvarter kan inte skapa någon blandstad. Vad som behövs är en övergripande stadsplan för, i det här fallet, Göteborg som är av samma art som de planer som gjordes på 1800-talet. Dvs ett stort sjok kvarter, gator, torg och parker som hänger ihop över hela stan.

    Det är fascinerande hur denna planeringstradition havererade runt 1900 till förmån för ad-hoc-duttande efter marknadskrafternas diktat – en gammal tradition av övergripande planering gav plats åt marknadsanpassning just i samma ögonblick som marknadstron i resten av samhället började bli överspelad.

    Och det är fascinerande hur den modernistiska planeringen från 30-talet och framåt bara fortsatte duttandet med ett kvarter här och ett kvarter där, en lösryckt stadsdel här och en lösryckt stadsdel där – allteftersom byggkapitalet så önskade.

    I Stockholm har Yimby börjat skissa på en generalplan för Stockholm, en ”Lindhagen 2.0” (för Lindhagen se http://sv.wikipedia.org/wiki/Lindhagenplanen). Ni kanske skulle göra det i Göteborg också?

    • Anders_S

      Jan: Det vore kanske något. Ska föreslå det till Johannes Åsberg. Kan säkert engagera min bror också.

  • @ jan: Jag håller med dig om att vi behöver övergripande stadsplaner av oldschool-typen. Men jag ser kanske inte riktigt motsättningen mot vårt förslag för Stora Torp. Även stora stadsplaner består ju av mindre områden, kvarter, tomter.

    Alternativet skulle vara att vid varje samråd lämna in ett förslag på övergripande stadsplan för Göteborg. Det skulle iofs vara enklare, men ur opinionsbildande synpunkt vore det nog sämre. Bättre då att visa hur man kan göra detaljplanerna bättre – samtidigt som man argumenterar för en övergripande stadsplan.

    @ anders: Din bror borde definitivt ta fram ett förslag på stadsplan för GBG. Det skulle bli hur bra som helst.

  • Jan Wiklund

    Johannes: Motsättning kanske är att ta i. Jag säger bara att ert förslag för Stora torp inte kommer långt nog. Naturligtvis är det bättre (om än bara marginellt) än det officiella förslaget.