Problemet med Mosa Sayeds avhandling stavas postmodernism

Problemet med Mosa Sayeds avhandling är inte religionen och sharialagar. Hade det varit så så var Dilsa Demirbag-Stens tankar inte helt fel. Men problemet är inte den religiösa aspekten. Problemet är att det han faktiskt pläderar för i sin avhandling är en individualisering av arvsrätten. Dvs lagen ska gälla och tillämpas olika från person till person. Det är det verkliga problemet med Sayeds avhandling för det innebär en nedrustning av rättsstaten:

Jag menar att Mosa Sayeds hållningar, trots en del uttalanden om motsatsen, leder till en urholkning av rättsstaten och en individualisering som verkligen är orättvis. Det leder till ett samhälle som sakta kommer att fall samman och sakta kommer jämlikhet, jämställdhet, likhet inför lagen och annat att urholkas och förstöras. Hållningarna skapar i förlängningen ett ojämlikt samhälle med större klyftor och mer problem så som jag ser det. Mosa Sayed är, för mig, i själva verket ytterligare en nyliberal under mångkulturell täckmantel vill som avreglera och individualisera det mesta. En postmodern samhällsförstörare och inget annat.

Efter att ha läst mer om hans avhandling så har jag alltså blivit mer kritisk och mindre accepterande än i mitt tidigare inlägg. Inte på grund av att det handlar om islamsk arvsrätt, islam eller religion, utan för att att det verkar vara en postmodern avhandling som innebär relativisiering och individualisering av samhället och samhällsproblem med allvarliga konskvenser som en följd i dessa tankars förlängning. För mig har avhandlingen mycket lite med religion att gör och mycket med postmodernism som politikens och samhällets dödgrävare att göra.

Men en sak är i all fall klar, avhandlingen handlar inte om att införa sharialagar i Sverige som högerextremister och islamofober (exempelvis Dilsa Demirbag-Sten) fått för sig.

Det är möjligt att Sayeds avhandling är ett pionjärarbete. Det är väl första gången som någon argumenterar för en individualiserad arvsrätt där lagar ska gälla olika beroende på vem man är.  Så även om det är ett pionjärarabete så är det inte positivt utan en postmodernistisk samhällsfara.

Intressant?
Bloggat: Axess,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • PG

    Ett enklare sätt att lösa problem med vem som skall ärva och hur mycket är att avskaffa arvsrätten.
    Den som efter sin död vill ha en annan arving än Allmänna arvsfonden får skriva ett testamente som registreras hos en offentlig myndighet.
    Ick-registrearde testamenten är ogiltiga.

  • Pingback: Sayeds avhandling om sharia är ett pionjärarbete « savhammar.net()

  • Pingback: Expressen väljer Twingly! | Jinges Web och Fotoblogg()

  • Pingback: Konfliktportalen » Blog Archive » Expressen väljer Twingly!()

  • PG: De fall där arv innebär ett samhällsproblem är få. De flesta har inte mer än diverse personliga tillhörigheter och kanske som mest ett hus eller en lägenhet att lämna efter sig.

  • Mr Bister

    Jag tror du har missförstått problemet. Det är inte fråga om ”individualiserad” arvsrätt. I så fall är ju all dispositiv rätt ”individualiserad”, emedan kontrahenterna själva väljer lösningarna för sina rättsliga mellanhavanden i mycket hög utsträckning. Lagval vid internationella relationer (privata eller affärsmässiga) är inget nytt, och är en fråga om att välja vilken lag som skall tillämpas. Det finns ju skäl som kan peka åt fler håll än att en rättsordning väljs. Idealt gäller valen i alla jämförbara (lika) situationer. Nu ser ju verkligheten ut som så att sällan är det ena fallet det andra likt, varför man ändå tvingas tillämpa lagen (dvs göra lagvalet) i det enskilda fallet. Så fungerar dock all rättstillämpning. Det är därför lite svårt att se vad du är så upprörd över, anti-postmodernist eller ej.

  • profanum_vulgus

    Anders_S:
    Det Mr Bister skriver är väl att detta handlar om internationell privaträtt (det ämne som avhandlingen gjorts inom), detta bygger på tre problem vid internationella förhållande, nämligen:
    1. Vilket forum? (Vilken domstol ska avgöra frågan)
    2. Vilken lag? (Är det lagen där domstolen är, eller är det någon annan lag som reglerar förhållandet som ska avgöras)
    3. Hur exekvera? (Vem och hur ska beslutet verkställas?)

    Utan att vara särskilt insatt så har jag fått uppfattningen att Sayed menar att det i vissa fall är arvslagen i ursprungslandet som ska gälla för arvsskiften i Sverige (detta görs redan, och t.ex. har muslimsk brudpeng, muhr (eller något sånt) reglerats av svensk domstol), och vidare att ojämlik fördelning av arv som är godtagbart med testamente i Sverige inte skulle strida uppenbart mot grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public).

    • Anders_S

      profanum: I mitt första inlägg påpekar jag att det mesta kan göras inom ramen för svensk lagstiftning. Det är alltså inget sådant problem med hans avhandling, utan et är det postmodernistiska, individualistiska, nyliberala förhållningssättet.

  • profanum_vulgus

    Anders_S
    Men det gäller väl även om vi pratar om fransk eller engelsk arvsrätt som tillämpas i Sverige?

    • Anders_S

      profanum: Att främmande arvsrätt tillämpas för utländska medborgare har jag inga invändningar mot. Det är ett enkelt sätt att dra gränser. Men att indviduella häsnysntaganden ska göras för svenska medborgare (som Mosa argumenterar för) har jag mycket mot. För svenska medborgare gäller svensk arvslag.

  • Pingback: Muslimska domstolar inte okej | Svensson()