Jag är inte så värst intresserad av idrott, men ibland brukar jag titta på längdskidåkning. Och gårdagens skiathlon-tävling är nog ett av de mest spännande skidlopp jag sett. Och det hela slutade med två medaljer för det skidlandslag som satte färg på och gjorde hela skidtävlingen. Nämligen Sveriges landslag. Ett samarbetande landslag där folk försökte hjälpa varandra så mycket som möjligt. I lagandans och samarbetets namn bromsade Marcus Hellner och Anders Södergren fältet för att öka Johan Olssons ledning. Suveränt.
Sett i förhållande till befolkningsstorleken så är förmodligen de nordiska länderna världens framgångsrikaste idrottsnationer och det märks förstås mer i de grenar där färre länder kan delta, som exempelvis längdskidåkning och ishockey. En anledning till detta är förstås att de nordiska lädneran är rika och jämlika. Jämlikheten innebär större möjligheter för människor att komma fram och att få utnyttja sina talanger. Dessutom har de nordiska samhällena länge uppmuntrat samarbete, solidaritet, laganda etc. Saker som gör det lättare att hjälpa varandra och sporra varandra för att prestera bättre. Och saker som underlättas och stärks av jämlikhet samtidigt som de också bygger ett mer rättvist och jämlikt samhälle.
De två svenska medaljerna i skidloppet, genom Johan Olsson och Marcus Hellner är ett bevis på lagandans, solidaritetens, snällhetens, samarbetets och jämlikhetens betydelse.
Intressant?
Bloggat: Peter Andersson,
Läs även andra bloggares åsikter om Guldmedalj, Bronsmedalj, Marcus Hellner, Johan Olsson, Anders Södergren, Samarbete, Laganda, Jämlikhet, Solidaritet, Skiathlon, OS, Vancouver, Idrott, Sport, Skidåkning, Samhälle
Relaterat:









Pingback: Bruten stav, brutet psyke « Tibergs Blogg
Pingback: Delad glädje är dubbel glädje! « Ett hjärta RÖTT
Pingback: Söndagskrönika 21/2 – Fattigdomens konsekvenser « Röda Berget