Stockholm – Roslagens Järnvägar

Del 16 av 18 i serien Sveriges järnvägar

Stockholm- Roslagens Järnvägar (SRJ) bildades 1909 genom att Stockholm-Rimbo Järnväg (SRJ) helt enkelt bytte namn men behöll samma förkortning. Stockholm-Rimbo Järnvägs AB (SRJ) bildades 1881 och 1883 startade bygget av banan som skulle bli smalspårig (891 mm). Den första biten som började byggas var Stocksund-Rimbo och först 1884 kunde bygget av sträckan Stocksund – Östra Station påbörjas. I december 1885 stod hela banan färdig och allmän trafik påbörjades.

1890 hade Djursholms AB sökt och fått koncession på en spårväg mellan Framnäsviken och Ösby. Bolaget fick 1890 tillstånd att bedriva spårvägstrafik med lokomotiv. Djursholmsbolaget avtalade med SRJ att de skulle sköta trafiken från 20 december 1890 till 1 november 1892. I augusti 1892 köpte SRJ bandelen, inklusive rullande materiel för ett belopp på 200 000 kronor. Villkoret var att SRJ skulle anlägga och driva en elektrisk spårväg från Östra station till nedre delen av Engelbrektsgatan (Engelbrektsplan) samt att med elektrisk drivkraft köra persontrafik från Östra station till Djursholm med minst 20 tågpar dagligen. Denna linje var en av världens första elektriska tåglinjer. Efter denna elektrifierade linje följde fler eldrivna linjer:

15 juni 1901 öppnades den 1 kilometer långa bandelen Framnäsviken – Eddavägen för allmän trafik
31 december öppnades den 2 kilometer långa bandelen Ösby – Altorp för allmän trafik.
15 oktober 1911 öppnades den 1 kilometer långa bandelen Stocksund – Långängen för allmän trafik. Den här linjen var från början en normalspårig (1435mm) spårväg och kom att vara en ”isolerad ö”. Den ombyggdes 1934 till smalspår (891mm) och kom därefter att bli en del i SRJ:s övriga nät.
1 maj 1912 öppnades den 1 kilometer långa bandelen Eddavägen – Svalnäs för allmän trafik.
18 oktober 1928 öppnades den 2 kilometer långa bandelen Altorp – Lahäll för allmän trafik.
25 maj 1937 öppnades den 1 kilometer långa bandelen Lahäll – Näsbypark för allmän trafik.

Allt eftersom kom SRJ att köpa upp andra järnvägar och järnvägsbolag i Roslagen. 1905 köptes aktiemajoritet i Uppsala – Länna järnvägsaktiebolag (ULJ) och trafiken på banan övertogs av SRJ. Bolaget köptes i sin helhet år 1908 och fusionerades med moderbolaget. ULJ hade bildats 1874 och trafiken på banan öppnade i november 1876. Inför öppnandet av Lenna – Norrtälje Järnväg (LNJ) år 1884 tecknades ett samtrafiksavtal mellan de båda banorna.

Länna – Norrtälje Järnvägsaktiebolag (LNJ) hade dålig ekonomi och kunde inte betala på det statliga lånet under flera år varför staten, 1904, till sist begärde att banan skulle säljas. Redan 1901 hade ekonomin varit så dålig att bolaget gick i likvidation. SRJ  lämnade anbud på LNJ och den 7 juni 1905 köptes LNJ till ett pris på 580 000 kronor varefter trafiken övertogs av SRJ.

Efterhand kom SRJ att köpa allt fler aktier i Södra – Roslags kustbana (SRK) och fick med tiden aktiemajoritet. Den 1 juli 1909 köpte SRJ hela Södra – Roslags kustbana. Köpeskillingen uppgick till 731 035 kronor och 71 öre. SRK uppgick därmed helt i SRJ. Redan från bildandet 1898 slöts ett vatal med SRJ om att trafikera SRK. Trafiken på mellan Roslagsnäsby och Åkersberga kom gång först 1901 efter att byggkostnaderna tredubblats i jämförelse med kalkylen. Fastighetsbolaget Åkersberga – Trälhavet bekostade en förlängning av banan från Åkersberga till Österskär, en sträcka på 2 kilometer. Bandelen öppnades för trafik i januari 1906 och trafikerades av SRJ. Fastighetsbolaget sålde bandelen till SRK i oktober 1906.

1913 hade SRJ förvärvat nästan alla aktier i Rimbo – Sunds Järnvägsaktiebolag (RSJ). I praktiken ägdes RSJ av SRJ från det året men det kom att dröja ända fram till den 1 januari 1935 innan SRJ formellt övertog RSJ. Från början var det tänkt att banan enbart skulle gå från Skebo Bruk till Rimbo, men då det framkom att fler aktietecknare skulle fås om man förlängde banan till Sund så bildades Rimbo-Sunds Järnvägs AB (RSJ) år 1896. 1897 öppnades banan och trafiken sköttes redan från början av SRJ. 1915 förländes banan från Häverösund (Sund) till Hallstavik.

Bygget av Faringe – Gimo Järnvägsaktiebolag (FGJ) startade 1917, men drabbades av arbetskonflikter och hela järnvägen stod inte färdig förrän 1921. Från sistnämdna ingick  FGJ och Dannemora – Hargs Järnvägsaktiebolag (DHJ) i en trafikförvaltning tillsammans med SRJ. Faringe – Gimo Järnvägsaktiebolag (FGJ) som redan från början var ett dotterbolag till SRJ såldes 1935 till Dannemora – Hargs Järnvägsaktiebolag (DHJ), ett bolag som från 1926 också varit ett dotterbolag till SRJ.

DHJ var en betydligt äldre järnväg än FGJ och bildades från början av intressen kring gruvindustrin och bruken kring Dannemora och Ramhäll:

Malmfälten i Dannemora och däromkring liggande bruken såg i järnvägen ett sätt att få billigare och effektivare transporter. Från gruva till bruk och vidare till utskeppningshamn.

[…]

Koncession söktes och samtidigt fastställdes bolagsordningen, 9 april 1875, för Dannemora – Hargs Järnvägsaktiebolag.
Koncessionen beviljades 16 juni 1875. Under ledning av ingenjören A N Almlöf hade arbetena starta redan i maj.
7 oktober 1876 öppnades den 39 kilometer långa sträckan Dannemora – Hargshamn för provisorisk godstrafik
2 januari 1878 öppnades samma sträcka för allmän trafik.
2 januari 1878 öppnades även den 8 kilometer långa bibanan Knaby – Ramhäll för godstrafik.

1917 öppnades trafik på en bibana till DHJ mellan Risingen och Norrvällen, 1918-1925 byggde en bibana från Norrmon till Lövstabruk.

1908 representerade den ursprungliga bandelen Stockholm – Rimbo endast en fjärdedel av den totalt trafikerade banlängden. Man beslöt därför att byta namn på bolaget. Från och med den 1 januari 1909 var det nya namnet, Stockholm – Roslagens Järnvägar. Signaturen var densamma, SRJ.

Elektrifieringen av SRJ, som startat redan 1896, fortsatte efter namnbytet:

– 1906 Ösby – Djursholms Danderyd, 1932 vidare till Roslags-Näsby
– 1939 Roslags-Näsby – Vallentuna och Roslags-Näsby – Österskär
– 1944 Vallentuna – Lindholmen
– 1945 Lindholmen – Frösunda
– 1946 Frösunda Rimbo
– 1949 Rimbo – Norrtälje

I juli 1951 förstatligades SRJ och drevs i ett särksilt statligt bolag intill 1958 då det blev en del av SJ. Efter förstatligandet påbörjades avvecklingen av stora delar av SRJ:s bannät:

– 1 januari 1934 lades all trafik ned på den 1 kilometer långa sträckan Eddavägen – Svalnäs
– 1 oktober 1960 lades all trafik ned på den 1 kilometer långa sträckan Stockholm Ö – Engelbrektsplan
– 25 september 1966 lades all trafik ned på den 1 kilometer långa sträckan Stocksund – Långängstorp
– 25 september 1966 lades persontrafiken ned på den 46 kilometer långa sträckan Rimbo – Hallstavik
– 1 januari 1967 lades persontrafiken ned på den 60 kilometer långa sträckan Uppsala Östra – Rimbo

Nedläggningarna fortsatte år 1969 med avveckling av godstrafiken på sträckorna Stockholm Östra – Rimbo, Djursholms Ösby – Näsbypark, Djursholms Ösby – Eddavägen, Roslags Näsby – Österskär och Rimbo-Norrtälje. Persontrafiken avvecklades 1976 på sträckan Djursholms Ösby – Eddavägen, 1977 på sträckan Uppsala Östra – Rimbo – Hallstavik och 1981 Rimbo-Kårsta.

1972 överläts kvarvarande delar av SRJ från SJ till Storstockholms Lokaltrafik som än idag köper trafik på delar av banan som numera kallas Roslagsbanan. Det är den enda smalspåriga järnväg i Sverige som har pendeltågstrafik. När det gäller dotterbolagen till SRJ kom dessa att delvis gå samma nedläggningsöde till mötes:

– 1 juli 1951 förstatligades DHJ och ingick i ett särskilt statligt bolag
– 1 juli 1959 införlivades DHJ med Statens Järnvägar
– 1951 lades godstrafiken ned på bispåret Risinge – Norrvällen
– 1952 upphörde godstrafiken Lövstabruk – Gubbo.
– 15 oktober 1953 lades persontrafiken ned på sträckan Dannemora – Österbybruk
– 1954 lades godstrafiken ned på sträckan Gubbo –
Norrmon
– 1958 lades all trafik ned på bispåret Knaby – Ramhäll
– 29 maj lades persontrafiken ned på sträckan Österbybruk – Hargshamn- 1955 revs spåren upp på sträckan Risinge – Norrvällen
– 1956-1957 revs spåren upp på sträckan Norrmon – Lövstabruk
– 1959 revs spåren upp på sträckan Knaby – Ramhäll

1961 knöt den normalspåriga banan från Örbyhus ihop med DHJ vid Dannemora. Bandelen Dannemora-Gimo fick ett tredje spår och kunde trafikeras av såväl smalspårståg som normalspårståg. 1970 byggde sträckan Gimo-Hargshamn om till normalspår och 1977 byggde ett normalspår mellan Hargshamn och Hallstavik. Dagens linje Örbyhus – Dannemora – Hargshamn – Hallstavik trafikeras regelbundet av Green Cargos godståg. Banan har dock ett något skakigt trafikunderlag idag:

Själva ursprunget till banan – gruvan i Dannemora – lades ner 1992. Tre år dessförinnan hade dock rederiet FinnLink startat trafik med en tågfärja för godsvagnar mellan Hargshamn och finska Nystad. En anläggning för byte av boggier med finsk resp. svensk spårvidd anordnades i Nystad. Banans framtid såg alltså ljus ut trots gruvans nedläggning och den rustades därför upp i början av 1990-talet. I Örbyhus byggdes en ny bangård i anslutning till att banan mot Gävle fick ny sträckning norr om Örbyhus. 1996 lades emellertid tågfärjeförbindelsen ned och underlaget för banan minskade åter.

Trafiken på FGJ las ner 1960. På sträckan Alunda – Gimo kom dock malmtransporter att pågå från Alunda till Hargshamn ända fram till juli 1970, men 1971 revs spåren upp mellan Gimo och Alunda och 1972 mellan Alunda och Faringe.

Idag finns inte mycket kvar av SRJ:s bannät, men betydligt mer än det finns kvar av andra smalspåriga banor i Sverige. Av banorna i Djursholm finns linjen till Näsbypark kvar men ingen av de andra två (Svalnäs och Långängslinjerna). Biten inne i Stockholm mellan Östra station och Engelbrektsgatan finns inte kvar men däremot så finns järnvägen kvar från Östra station till Kårsta och från Roslags-Näsby till Österskär. Idag satsas det återigen på banan:

1983 fattades även beslut om att byta ut hela vagnparken samtidigt som banstandarden skulle förbättras. Dubbelspåret förlängdes från Roslags Näsby till Galoppfältet 1993. Den största omdaningen var omläggningen mellan Ålkistan och Mörby verkstad som inkluderade en ny dubbelspårig bro över Stocksundet och en ny tunnel norr därom. Den nya sträckningen öppnades i augusti 1996. Med början under andra halvan av 00-talet fortsätter satsningarna på Roslagsbanan med upprustning av infrastrukturen och flera dubbelspårssträckor.

Efter att SL tagit över banan 1972 drevs den i SL:s regi intill 1998 då den togs över av AB Linjebuss (senare Connex) och från 2003 drivs trafiken på Roslagsbanan av Roslagståg AB.

Läs mer: Roslagsbanans veterantågsförening, NT, DN, SVD, ULJ, NM,

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Ystads JärnvägarTrafikförvaltningen Östergötlands Järnvägar (TÖJ) – NÖJ >>
Advertisements