Ali Esbati har i Flamman skrivit en mycket bra kolumn som han betitlat Subventionerad avmodernisering:
Efter att ha bidragit till massarbetslöshet – 9,4 procent i januari – och största BNP-fallet sedan andra världskriget, har Moderaterna satt igång kampanjen ”Har vi råd att säga nej till nya jobb?”. Kampanjen handlar om pigavdraget.
Pigavdraget är ett ineffektivt fiasko. Moderaterna skriver att ”över 11.000 nya jobb har vuxit fram i servicesektorn”. Det är så många som arbetsgivarlobbyisterna Almega menar finns totalt i branschen. Det motsvarar 7.500 heltidstjänster. Det är magstarkt att låtsas som det inte fanns en enda hemstädare förut. Av nya jobb är det förstås bara en del som tillkommit som effekt av subventionen. Högt räknat, talar vi om ett par tusen nya städjobb i rika hushåll, till en årlig kostnad på runt en miljard kronor för statskassan. 1,3 procent av den vuxna befolkningen har utnyttjat avdraget. De flesta som därmed får bidrag av alla skattebetalare är höginkomsttagare. Danderyd, Lidingö och Täby sticker ut.
[…]
Vi vet att fler kommer att arbeta inom tjänstesektorn i framtiden – det är en naturlig följd av rationaliseringar inom industriell produktion. Vi vet också att arbetskraftsbehovet kommer att vara särskilt stort inom sjukvården och äldreomsorgen. SCB:s prognoser pekar på ett glapp om 20 år mellan efterfrågan och tillgång på över 150.000 personer inom dessa sektorer. Problemet är att den skattepolitik som har förts sedan 90-talet sätter stopp för den nödvändiga resurstillväxt som krävs för att de tjänster som genomförs i offentlig regi ska kunna upprätthållas och utvecklas.
[…]
Högerregeringen har istället vridit upp det senaste kvartsseklets strukturella marknadsfundamentalism i surrealism. Inte bara har höginkomsttagare fått pengar slängda efter sig med stora skattesänkningar. Deras lyxkonsumtion ska dessutom ytterligare subventioneras, om de anställer folk till den särskilt utsatta positionen att arbeta i någon annans hem.
Surrealismen övergår i fullskalig tragedi när miljöpartister och vilsna socialdemokrater börjar omfamna pigavdraget. Det vittnar om ett större problem. En ekonomisk politik som inte är en del av ett samhälleligt förändringsprojekt kommer att bli ytlig, svag och slumpmässig. Utan det riskerar det rödgröna samarbetet att bli ännu en akt i ett trettioårigt episkt mörker; politiker i olika färger som gör sina utspel medan hela det parlamentariska systemet färdas längs ”Den Enda Vägen”.
Ur detta perspektiv (och många fler) är det ett allvarligt problem att mijöpartiet växer till sig på vänsterpartiets och miljöpartiets bekostnad. För miljöpartiet är ett parti försvarar dåliga lösningar, ett parti som agerar för ökad ojämlikhet i samhället. En ojämlikhet vi idag vet innebär ett sämre samhälle. Bland de saker som miljöpartiet stöder är privata skolor, privat vård, sämre skydd för arbetare, uppluckring av LAS osv.
Miljöpartiet medverkar till ett sämre samhälle genom att föreslå och medverka till lösningar som ökar klyftorna. Vilket vi idag vet leder till n mängd problem. Jämlika samhällen är bättre och miljöpartiet motverkar ett jämlikt samhälle. Det vills äga det är inte i praktiskt politik så stor skillnad på det som miljöpartiet företräder och det som den borgerliga alliansen företräder. En politik för avmodernisering och för ett sämre, ojämlikare och orättvisare samhälle. En fortsatt borgeelig regering efter valet i höst är en katastrof, en ny regering, formellt med annan färg, med samma politik är en tragedi.
Intressant?
Bloggat: Röda Lund, Jinge, Röda Malmö, Esbati1, 2, Fagerlund, Duroj, Bergh,
I media: KB1, 2, YA, TA, GP, SVD1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om Ali Esbati, Borgerligheten, Flamman, Rut-avdrag, Miljöpartiet, Jämlikhet, Ojämlikhet, Rättvisa, Social rättvisa, Social välfärd, Klass, Arbetsmarknad, Politik, Samhälle
Relaterat:
Pingback: Jinges Web och Fotoblogg ¬ª Politiserade ”nyheter” ?