Boknytt
Allmänningen som samhällsinstitution
Elinor Ostrom
Arkiv förlag
Varken staten eller kapitalet
Garrett Hardins artikel ”Allmänningens tragedi” har i 40 år stött de nyliberala privatiseringsivrarna i deras övertygelse att gemensamägda tillgångar missköts.
Men 2009 års mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne, svenskättade amerikanskan Elinor Ostrom, visar i sin nyöversatta ”Allmänningen som samhällsinstitution” att lokala, kooperativa och självförvaltade resurser handhas väl världen över.
Människor kan samarbeta ansvarsfullt, ekologiskt, demokratiskt, långsiktigt, osjälviskt och tillitsfullt kring överblickbara kollektivt ägda tillgångar. Ja, gemensamägande är ofta överlägset såväl statlig centralreglering som storskaliga marknadslösningar. Ett hoppfullt småskaligt och kommunitärt budskap inför framtidens sociala och miljöutmaningar alltså. Problemet återstår dock att reglera anonyma globala tillgångar som luften, havet, vattnet, miljön och klimatet…
Intressant?
Läs mer: Ekonomistas1, 2, Arbetsbok, Lindenfors, Vattenbloggen, Uppsalainitiativet, Bergh, Heiti Ernits, B & P1, 2, Mindpark, Mullvaden, Röda Malmö, ETC, Fria,
I media: DN1, 2, 3, 4, GP1, 2, 3, SVD1, 2, Tvärsnitt, Axess, IDG, KB, SDS,
Läs även andra bloggares åsikter om Nobelpris, Elinor Ostrom, Allmänning, Ekonomi, Miljö, Kollektivt ägande, Samhälle, Politik
Läs också (om ägande, allmänningar, gemensam kontroll):
- Inskränkningar i upphovsrätt och äganderätt är nödvändiga
- Inskränkningar i äganderätten – allemansrätt och socialism
- Äganderätten och upphovsrätten
- Om inskränkningar i äganderätten
Det är trevligt med den här vågen av entusiasm för allmänningar – som bekant en enande faktor för den globala rättviserörelsen, se http://www.newleftreview.org/A2323.
Mer om allmänningar finns på http://www.alternativstad.nu/allmanningar.html
Om vänstern överger centralism, planekonomi och etatism för att istället satsa på lokalism och småskalighet, som underifrån bygger upp en viss global planering.
Då skulle vi kunna börja undanröja EN orsak till socialismens urartning, att en ny klass växer upp i skuggan av den statliga centrala sociala hierarkin och maktkoncentrationen till toppen.
Dessutom skulle vi kunna smälta samman med delar av den gröna miljörörelsen till en bred rödgrön röra – fast på allvar. Mänsklig jämlikhet på ekologisk grund. Socialism på naturens villkor.
Uppenbarligen behövs både och. ”Utan revolution kommer alla kooperativa föreningar som har byggts på alla fackförbund tillsammans att sakna förmåga till den kapitalackumulation som behövs i storindustrin”, skrev Marx som bekant i l’?âgalité 10.2.1878.
Med andra ord, strategin har redan försökts i stor skala och befunnits otillräcklig. Och sen dess har storindustrin blivit ännu större och svårare att rå på.
Kan ju hålla med om att hennes forskning är en frisk fläkt i jämförelse med den typ av ekonomisk forskning som helt verkar tappat kontakten med verkligheten i sina skogar av matematik.
Däremot har jag svårt att se någon stort problem för liberaler med hennes resonemang och resultat, och mycket riktigt är hon även poppis hos österrikare och hayekianer. Den här typen av samarbete mellan människor passar väl in i Hayeks vision om ’social koordination’ osv.
Alltså, jag menar att socialismen bör byggas underifrån och upp. I kampen för socialismen behövs dock nationellt och internationellt samarbete. Man kan inte konkurrera ut kapitalismen med kooperativ och arbetarägda företag. Det måste ske på politisk nivå, nationellt, kontinentalt (EU) och global nivå.
Nån syndikalist-anarkist är jag inte. Om jag nu har förstått din invändning rätt. Såg just den fantastiska dvdn ”Burma VJ – Reporting from a closed country” och inget annat än ett centralt nationellt folkuppror kan exempelvis störta den illegala maffiaregeringen
Då är vi överens då, Hans.
Och du epistemokrat: Världen består inte av hermetiskt avskilda ideologier. Att liberaler instämmer i vissa stycken med den globala rättviserörelsen är bara att glädja sig åt, det underminerar de transnationella bolagens makt.