Trafikförvaltningen Östergötlands Järnvägar (TÖJ) – NÖJ

1929 överenskom flera smalspåriga järnvägar i Östergötland om att bilda en gemensam trafikförvaltning, Trafikförvaltningen Östergötlands Järnvägar (TÖJ). De järnvägar som bildade TÖj var Norra Östergötlands Järnvägar (NÖJ), Mellersta Östergötlands Järnvägar (MÖJ) och Vikbolandsbanan (VB) (även Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg, NSVJ).

Efter att västra stambanan öppnats 1862 framförde brukspatron Carl EkmanFinspångs bruk idér om att bygga en järnväg från Finspång till en lämplig plats vid västra stambanan. 1870 beslutades det på ett möte i Finspång att den nya järnvägen skulle anslutas till västra stambanan vid Pålsboda. 1872 bildades bolaget Pålsboda-Finspångs Järnvägs AB (PFJ) med Carl Ekman och bruket i Foinspång som några av de största intressenterna. Banan byggdes smalspårig (891 mm) och stod färdig 1874 och blev betydligt dyrare än beräknat, 21, miljoner kronor istället för 1,4 miljoner. PFJ gick från början bra.

När östra stambanan stod färdig undersökte Carl Ekman möjligheterna att förlänga järnvägen från Finspång till Norsholm vid den nya stambanan och Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ). PFJ förblev ointresserade av det hela och Carl Ekman drev projektet vidare i egen regi. 1883 bildades sålunda Finspång-Norsholms Järnvägsaktiebolag (FNJ) och 1885 stod banan klar. Överenskommelse träffades med PFJ om gemensam trafikförvaltning. Till styrelse valdes brukspatron C. Ekman, landssekreterare A. Wallenberg, bruksägare J. Örvall, dr G. Strömberg och bankdirektör G. Herlenius. Ordförande och VD blev Ekman.

1895 fanns en uppsjö smalspårsjärnvägsbolag i Östergötland-Tjust med förbindelse till varandra:

Det var Finspång – Norsholms (FNJ), Norsholm – Ristens kommunikationsaktiebolag (innefattande linjen Norsholm – Bersbo) (NBJ), Västervik – Åtvidaberg – Bersbo (VÅBJ) och Västervik – Hultsfreds järnvägsaktiebolag (HWJ). PFJ och PNJ hade gemensam förvaltning något som även bolagen NBJ, VÅBJ samt HWJ hade (NVHJ). Förslag lades om att utreda huruvida det var möjligt att sammanslå de fem olika järnvägarna till en med gemensam förvaltning. Det visade sig att bolagen hade alltför olika uppfattningar och förslaget kom ej till utförande.

Istället bildades Norra Östergötlands Järnvägsaktiebolag (NÖJ) år 1895 genom en sammanslagning av FNJ och PFJ. Den första styrelsen bestod av överstelöjtnanten G. K. Falkengren, bankdirektören B. Söderbaum och bruksägaren O. Lundqvist. Bolagets förste verkställande direktör blev Falkengren. Carl Ekman fortsatte dock vara den dominerande personen bakom bolaget. 1901 stod en förlängning av NÖJ til Örebro klar och 1906 byggdes en bana från Kimstad, på sträckan Finspång-Norsholm, till Norrköping Östra.

1917 inledde NÖJ samarbete med Mellersta Östergötlands Järnväg (MÖJ) och
vid ett flertal tillfällen diskuterades sammanslagning av de två
bolagen. Istället bildades 1929 en gemensam trafikförvaltning, Trafikförvaltningen Östergötlands Järnvägar (TÖJ) mellan de tre bolagen MÖJ, NÖJ och Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg (VB).
NÖJ hade slutit avtal med Östergötlands Enskilda Bank om att förvärva
dess aktier i MÖJ, men så skedde aldrig. Istället arrenderade NÖJ hela
MÖJ:s järnvägsverksamhet från 1929.

1934 övertog NÖJ ägandet i Mellersta Östergötlands Järnvägar AB (MÖJ) efter en konkurs och ombildning av detta bolag. MÖJ:s järnvägsnät upprustades kraftigt åren 1934-37 och en ökad persontrafik blev resultatet. Under andra världskriget fortsatte ökningen av resandet på bolagets järnvägar. På NÖJ var dock godstrafiken fortsatt dominerande medan persontrafiken dominerade på MÖJ. Bilismen sgertåg kom därför att slå hårt mot trafiken på MÖJ. På den av MÖJ övertagna banan VSBJ nedlades persontrafiken dock redan 1932 och godstrafiken 1942.

Staten övertog ägandet i TÖJ:s olika järnvägsbolag år 1950:

För Norra Östergötlands Järnvägar och Mellersta Östergötlands järnvägar som ägdes  av NÖJ fick staten betala 1.319.400 kr samt 26.000 i likvidationskostnader.
Uppgörelsen innebar för aktieägarnas del att Norrköpings stad för sina preferensaktier fick 945.000 kr. Det var samma summa som staden en gång hade betalat plus fem procents utdelning.
För Norra Östergötlands stamaktier, som stod nominellt i 50 kr, fick aktieägarna 55 kr per aktie.
För Vikbolandsbanan betalade staten 1.928.400 kr samt likvidationskostnader på 21.000 kr  Detta innebar 74 kr, per aktie.
För de återstående 941 aktierna i Norra Tjusts trafik AB, som ägdes av Norrköpings stad och diverse kommuner i Östergötland, betalade staten 380 kr per aktie.

Cirka 10 år efter att SJ övertagit trafiken på TÖJ så började nedläggningen av NÖJ som var TÖJ:s mest lönsamma del. Sträckan Kimstad – Skärblacka kompletterades med en tredje skena så att normalspåriga vagnar kunde transporteras. Trafiken på treskensspåret inleddes 1960. 1962 las all trafik ned på sträckan Örebro Södra – Hjortkvarn och persontrafiken mellan Hjortkvarn och Finspång. Smma år upphörde persontrafiken mellan Norrköping Östra och Kimstad. I juni 1963 upphörde godstrafiken mellan Norrköping Östra och Kimstad och imaj 1964 upphörde all trafik mellan Kimstad och Norsholm. 1988 las godstrafiken ner mellan Hjortkvarn och Finspång och 1962 breddades sträckan Skärblacka-Finspång till normalspår. 1970 upphörde den normalspåriga persontrafiken mellan Finspång och Kimstad.

Mellan Örebro Södra och Hjortkvarn revs spåren upp under 1962, Kimstad – Norrköping Östra revs upp under andra halvåret 1963, Kimstad – Norsholm revs 1964 och den återstående sträckan Hjortkvarn – Finspång revs i etapper under åren 1988 – 1991. Idag återstår av forna NÖJ endast godstrafik på den numera normalspåriga sträckan mellan Kimstad och Finspång. Av ursprungliga 132,3 kilometer 891 mm smalspårig järnväg återstår alltså bara 23 kilometer, numera normalspårig.

Mer: SVT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati
Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!