Miljöpartiet – inget att lita på

Som jag skrivit tidigare är miljöpartiet inget för fattiga och arbetare att förlita sig på. Partiet har en rad fackföreningsfientliga ståndpunkter och är anhängare av privatskolor. Det är saker som minskar jämlikheten i samhället. Kort sagt ståndpunkter som är negativa om man vill bygga ett annat samhälle, ett bättre samhälle. En som också tycker miljöpartiet är problematiskt är Katrine Kielos på Aftonbladet:

Miljöpartiet är baserat i något annat: en egen idé om vad ett gott liv är. Vi ska jobba mindre, äta annorlunda, resa annorlunda och spendera tid annorlunda. Lika mycket som detta avskräcker dem som gillar bil, basindustri, skoter, charter och jakt, verkar det tala till stor­städernas medelklass.

Hemligheten är kanske inte så mycket idéerna som att de uttrycks på samma språk som de behov storstadsmedelklassen känner: stress, ingen tid för familjen, konsumtionshets, ångest, depression, sitta ensam i en bilkö och var det här verkligen meningen med allti­hopa? Varken moderata­ löften om skattesänkningar eller socialdemokratiska utrop om bättre A-kassa talar till detta.

Boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett visar hur ojämlikhet skapar en stress som drabbar alla sociala grupper. I sin tur leder detta till bland annat sämre hälsa för alla. Denna forskning har hittills främst använts mot högern – titta, inkomstskillnader spelar faktiskt roll! Men skulle lika gärna kunna bilda grund för en diskussion om på vilket sätt de livsstilsfrågor som engagerar storstadsväljare hänger samman med fördelningsfrågor.

Miljöpartiet som bara får bättre och bättre opinionssiffror är ett postmodernt livsstilsparti för medelklassen, ett parti som fokuserar på identitetsfrågor istället för ekonomisk jämlikhet. Ett parti som har en politik som kommer att leda till större ojämlikhet och större problem i samhället.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Röda Malmö, Röda Göinge, Högberg, Röda Berget, Back Nilsson,
I media: DN, KB, YA, VLT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

11 svar på “Miljöpartiet – inget att lita på”

  1. Instämmer. Bra på miljö, men totalt i avsaknad av (arbetar)klasskänsla. Ser individuell frihet, men inte de kollektiva samhälleliga strukturella effekter detta får. Kan dock vinna medelklassröster åt de rödgröna så borgarna fälls.

  2. Exakt vilka fackföreningsfientliga ståndpunkter har Miljöpartiet? Jag känner inte till några. Och hur jämlika är egentligen fackföreningarnas ståndupunkter? De jobbar mot arbetslösa och visstidsanställda för att bevara 40-talisternas rätt till heltidsarbete, schyssta avgångsvederlag och lyxiga tilläggsförsäkringar.

    1. Alicia: Undantagen från LAS, dvs inskränkningar i anställningskyddet, för att bara nämna ett som det är hur lätt som helst att komma på.

      Om du är miljöpartist själv så visar du ju dessutom upp en provkarta på fördomar om facket och åsikter som är fientliga till fackföreningar.

  3. Jag tror du missar helt varför man röstar på Miljöpartiet. Det du och Katrine Kielos gör är att analysera Mp ur ett socialdemokratiskt/moderat röd/blått perspektiv och låtsas att det är de enda frågorna som betyder något för folk, vilket inte är en särskillt relevant analys eftersom det inte är det som motiverar folk till att rösta på Miljöpartiet.
    Lika diffusa som Mp är i skattepolitik och arbetsmarknadsfrågor är andra partier i miljöfrågor, och det är därför som Mp växer.

    1. Hans: Jag missar ingenting. Vänsterpartiet är precis lika klara i miljöfrågor som miljöpartiet. Men problemet är att miljöfrågor inte går att lösa om inte samhället är jämlikt. Förmodligen går de inte ens att lösa i ett kapitalistiskt samhälle. Miljöpartiet motverkar därför i praktiken lösningar på miljöområdet. Jag förstår mycket väl varför folk stöder miljöpartiet. Det är anledningen till det som är själva problemet, vilket jag ju också skrev. Identitetspolitiken, individualismen, jagfixeringen, privatlösningarna. Det är problemet. Socialistiska Partiet som jag är med i är dessutom mycket klarare när det gäller miljöfrågor än vad miljöpartiet är.

  4. Hemligheten är kanske att alla partier riktar in sig på medelklassen, även s och v. Men mp gör det bättre; det är därför det går dåligt för s och v.

    Tyvärr lyckas Kielos inte ge några idéer alls för hur en vettig s- eller v-politik skulle se ut. Mer jämlikhet – ja, vem är inte för det, så där abstrakt? Det är först när man väljer bort något som konflikten kommer fram och man kan se vad det är värt.

  5. Ska vanligt folk motiveras för miljöfrågorna måste alla ställa upp kollektivt och solidariskt. Det går emot hela kapitalismens och den borgerliga individualismens grundideologi att eliten ska ha mer.

    Och som sagt, så länge miljöpartiet stödjer kapitalismen motverkar de en grundläggande lösning på miljöfrågorna. Det är förstås eftersom många borgare förstår dessa sammanhang som de ser miljöfrågorna som en trjojansk häst för socialism. De kan ha rätt…

  6. Jag känner iof en GU:are som är antikapitalist. Han är med i Grön Ungdom därför att han anser att vänstern aldrig problematiserar tillväxten och alltså är av samma skrot och korn som borgarna. Han definierar sig som grön anarkist och har faktiskt en klassanalys, även om den är ganska flummig (djuren är den verkliga underklassen, klasslöst samhälle uppnås via veganism etc). Men det är ändå en skam att någon ska behöva gå med i GU för att han upplever att UV/SSU inte problematiserar kapitalism/tillväxt.

  7. Det finns mycket att säga om miljöpartiet. Jag tycker att det är sorgligt att de har övergivit sin radikala tillväxtkritik, som i dialog med med vänsterns analys av kapitalismens drivkrafter, skulle ha kunnat leda till något riktigt intressant. Katrine Kielos högersocialdemokratiska analys tror jag däremot leder till en praktfull krock tre meter in i återvändsgränden.
    För några synpunkter om en åtminstone delvis annan sak:
    http://fogelqvist.wordpress.com/2010/03/26/den-liberale-pastor-jansson/

Kommentarer är stängda.