Mao och Moder Teresa

Boknytt
Mao A Life
Philip Short
John Murray

Mao och Moder Teresa

Tankar väckta av boken: Maoismen var volontaristisk, viljeinriktad, politicistisk, tabula rasa-tänkande (utgå från att människan är ett oskrivet blad), socialkonstruktivistisk, social ingenjörskonst och hycklande.

Man sa en bra sak och praktiserade en annan. Maktskapande (bestämmanderätt uppåt) och privilegieskapande (resurser uppåt) – detta jämte jämlikhetsretoriken. Plus cynisk enmansdiktatur (enmanstoppstyre i alla fall) och våldsamma övergrepp.

Maoismen tog inte hänsyn till människans natur och kultur, men uppträdde påverkad av dessa. Detta tolkades dock enbart i idé- och klasstermer, när det i själva verket (också) kunde handla om maktkamp, privilegieskapande, statusjakt och personliga motsättningar. Dessa saker feltolkades medvetet eller omedvetet som enbart ideologisk kamp. Ett riktigt hycklarnas paradis!

Älska din nästa (folket) mer än dig själv. Maoismen liknar (Moder) Teresaismen i sitt totala förnekande av människans natur = Vi människor är inte och kommer aldrig att bli änglar. Varje samhällssystem måste ta hänsyn till vår blandning av individuell själviskhet och kollektiv osjälviskhet.

Intressant?
Läs mer: Google, History in Focus1, 2, Foreign Affairs,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Bra recension, men en synpunkt – ”moder Teresaismen” i bemärkelsen kristen tro (sann eller falsk lägger vi åt sidan för stunden) hävdar människans kluvenhet. Så gjorde Luther, så gjorde Moder Teresa och så gör jag, alla med bitter egen erfarenhet i bagaget.
    Men analysen av Mao var välskriven och verkar rimlig!
    /J

  • Johan

    ”Vi människor är inte och kommer aldrig att bli änglar. Varje samhällssystem måste ta hänsyn till vår blandning av individuell själviskhet och kollektiv osjälviskhet.”

    Du kanske inte vet om det men detta är att betrakta som en av grundteserna i konservatismen (…ja inte strukturkonservatism, som för sakens skull vill hålla fast vid det gamla, utan i den idetradition som bland annat utgår från Edmund Burke).

    Hur som helst en klok inställning.

    • Anders_S

      Johan: Det finns nog likheter mellan vissa typer av konservatism (även om jag inte vet så mycket om detta) och en del (icke-postmodern) socialism. Men också många olikheter, exempelvis när det gäller fördelning av resurser, ägande och liknande.

    • Anders_S

      På förekommen anledning. Det finns kommentarsregler. Oneliners som inte tillför nåt är inte tillåtna. Men självklart kan jag godkänna oneliners om jag ser det som befogat. Inte heller diskuterar jag mina modereringar.

      http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/

  • Hans Norebrink

    Rätt kommenterat om kristendomen som ser människan som kluven mellan ont och gott. Med Teresaism menade jag tanken på oändlig självuppoffring, som Mao ville kineserna skulle känna inför FOLKET.

    Delvis rätt om konservatismen som jag ser det. Men de betonade väl mer människans onda, själviska natur, som därför måste hållas i schack av starka stater. Konservatismen har rätt i att själviskhet är en del av människans natur som måste kontrolleras. Och att människan inte kan formas hur som helst.

    Liberaler vacklar mellan att människan är självisk eller formbar. Marxismen vacklar mellan att människan är god eller formbar.

    Jag kan också känna viss sympati med andra konservativa teser som traditioners betydelse för folksammanhållning, för nationens betydelse (inte samma som moderaternas kosmopolitiska nyliberalism alltså), för att lämna religionen i fred.

    Konservatism och socialism sammanfaller i betoningen av det kollektiva, FOLKET, och betydelsen av att uppoffra sig för det, inte bara tänka på sig själv (motsatt liberalernas själviska individualism). Likheter finns som Anders säger.

    Sedan står både konservatism och liberalism för borgerlig hierarkisk ojämlikhet, medan socialismen står för egalitär jämlikhet.