Global socialpolitik istället för bistånd

Det är vad forskaren Hans Abrahamsson anser om vilka förändringar som behövs i världen. Mycket bistånd fungerar bra menar han och är därvidlag överens med socialdemokratiska kritiker, Carl Tham och Bo Göransson, av regeringens biståndspolitik. Handel behövs menar han och håller därmed med regeringens biståndsminister Gunilla Carlsson. Men inget av de två räcker i sig själv menar han också. Istället skulle Hans Abrahamsson vilja se en global socialpolitik:

Hans Abrahamsson menar att såväl statligt bistånd som handel behövs.

– Det stora problemet är att den ena handen tar tillbaka det den andra gett. För varje biståndskrona vi betalar in tar vi en tillbaka, inte minst genom jordbruksstöden.

På mycket lång sikt anser Hans Abrahamsson att biståndet faktiskt borde avskaffas – men då ersättas av ett slags global socialpolitik.

– Jag drömmer som första steg om ett globalt barnbidrag. Egentligen är det detta de debatterar fast de inte säger det: hur ska man nå en global social utjämningspolitik.

Jag är i princip överens med Abrahamsson. Men ett globalt barnbidrag kan bara vara ett första steg.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Påskkrönika 4 april – Vart leder Påven Vatikanen i hyckleriets tid? « Röda Berget()

  • Hans Norebrink

    Det tydligaste exemplet på västs hyckleri är väl att vi plundrar Västsaharas fiskevatten, och sedan skänker thailändska fiskkonserver i bistånd till de västsahariska flyktingarna i Algeriet.

    Nu vll ju jag ha lokalism, regionalism, decentralisering, makt underifrån och bibehållna nationer. Men någon form av global regering, kontrollerad underifrån, är nödvändig inför de gemensamma utmaningarna och problemen ‚Äì och för att vi hör ihop som människor.

    Av dessa skäl är förstås en global socialpolitik i någon form en självklarhet istället för det patriarkala och arroganta biståndet. Jag var själv iväg som volontär i Latinamerika, och ogillade ensidigheten i det hela. Bättre vore någon slags jämlikt utbyte mellan Syd och Nord.

  • Vad som framför allt skulle behövas är ovillkorlig rätt för syd att stänga ute nordprodukter i avsikt att tillverka dem själva. Alltså rätt att säga nej till frihandel utan att straffas för detta.

    Historiskt har nämligen inget land blivit rikt utan att industrialiseras. Det går inte att bli rik på råvaror och jordbruksprodukter enbart. Och för att industrialisera måste man först diskriminera mot vad redan industrialiserade länder tillverkar.

    Så gjorde England (1600-1700-talet), Sverige och Frankrike (1700-1800-talet), Tyskland och USA (1800-talet), Japan, Sydkorea och Kina (1900-talet). Så kommer alla andra också tvingas göra.

    Givetvis är länder som Malawi och Bolivia för små för att bygga upp en allsidig industri. Men regionala samarbeten av länder i Syd, riktade mot de redan industrialiserade länderna i Nord, har en möjlighet att göra detta.

    Lika lite som en människa kan bli särskilt välmående på socialhjälp kan ett land bli det.