Strömnäs AB bildades 1871 och byggde en ångsåg i Ådalen. Delägare var en rad lokala intressenter och skogsägare. Disponent blev N.D. Qvist (1835-1916). 1904 lämnade N.D. Qvist ledningen för företaget och efterträddes av svärsonen Axel T. Sahlberg (1872-1921), gift med Jenny Qvist.
1911 revs Sprängsvikens såg och på platsen uppfördes Nensjö Sulfatfabrik 1914-15. Sprängsvikens såg hade innan nedläggningen ägts av Svanö AB som köpte Sprängsvikens AB år 1906. Nensjö ägdes av Nensjö Cellulosa AB, bildat 1913, som i sin tur ägdes av Svanö AB (d.b. till Dynäs AB) och Strömnäs AB. 1916 blev Nensjö Cellulosa ett dotterbolag till Strömnäs AB. 1951 såldes Nensjö till SCA. 1964 lades produktionen i Nensjö ner.
1917 köptes Sandö Sågverks AB av Åke Belfrages sterbhus. Köpet inkluderade även Dals sågverk som anlades av bröderna Frans och Seth Kempe 1884. Ett konsortium med Åke Belfrage köpte Dals sågverk 1907 och tio år senare köptes det alltså av Strömnäs AB. 1919 brann sågen i Sandö ner och den uppfördes inte igen. Företaget kom i svårigheter i början av 1920-talet och man gjorde ett avtal om att firma J. Versteegh & Co skulle sälja företagets produkter. I denna firma var Richard Dymling huvudägare. 1921 anställdes också Henrik Flycht som VD i Strömnäs AB. Tredje person i styrelsen var Nils Henrik Qvist (1883-1968) bror till huvudägaren Jenny Sahlberg (född Qvist). En syster till fanns, Elna Qvist (1885-1965). Strömnäs AB hade 260 och Sandö Sågverks AB hade 320 anställda år 1921. 1927 ersattes Flycht av Ernst Bäcklund.
Mellan 1931 och 1934 var Strömnäs delägare i AB Nordsvenska Bruk, ett försök att skapa en stark motvikttill SCA. De andra delägarna var Kempeföretagen Mo & Domsjö och Robertsfors, Ekmans Dynäs-Svanö och familjen Hedbergs två företag Björkå och Forss. Dynäs och Strömnäs utträdde av olika skäl år 1934. Med Hedbergföretagens utträde år 1941 upplöstes i praktiken AB Nordsvenska Bruk.
Driften vid Dals sågverk las ner 1931 efter en olycka. Strömnäs AB kom i ekonomiska problem på grund av lågkonjunkturen och hamnade i beroendeställning till Handelsbanken som 1933 i praktiken övertog ägandet av bolaget. Därefter såldes bolaget till Svenska Cellulosa AB (SCA) år 1934.
Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Träbaroner, Skogsbaroner, Ådalen, Strömnäs AB, N.D. Qvist, Axel T. Sahlberg, Jenny Qvist, Nensjö, Nensjö Cellulosa, Sprängsviken, Sandö, Sandö Sågverks AB, J. Versteegh & Co, Richard Dymling, Nils Henrik Qvist, Jenny Sahlberg, Elna Qvist, Henrik Flycht, AB Nordsvenska Bruk, Dals sågverk, Handelsbanken, SCA, Ekonomi, Historia, Härnösand, Samhälle
Technorati Tags: Träbaroner, Skogsbaroner, Ådalen, Strömnäs AB, N.D. Qvist, Axel T. Sahlberg, Jenny Qvist, Nensjö, Nensjö Cellulosa, Sprängsviken, Sandö, Sandö Sågverks AB, J. Versteegh & Co, Richard Dymling, Nils Henrik Qvist, Jenny Sahlberg, Elna Qvist, Henrik Flycht, AB Nordsvenska Bruk, Dals sågverk, Handelsbanken, SCA, Ekonomi, Historia, Härnösand
3 svar på “Sahlberg och Qvist – Strömnäs och Nensjö”
Kommentarer är stängda.